Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Bäckaskog

BÄCKASKOG är beläget ca 15 km nordöst om Kristianstad på näset mellan Oppmannasjön och Ivösjön. Slottet består av en- och tvåvånings tegellängor kring en borggård. Av de medeltida klosterbyggnaderna syns inte mycket i slottets yttre, men tornen i vardera ändan av västlängan reser sig fortfarande monumentalt över tegellängorna. Även ladugårdens yttre präglas av att den ingick i en försvarsanläggning, eftersom den är försedd med åttkantiga rondeller på gavlarna.

Bäckaskog har en lång historia, som sträcker sig från 1200-talet. Socknen var klostermark sedan 1180, då ärkebiskop Absalon skänkte den till premonstratenserbröderna. År 1213 brann premonstratenserklostret i Vä och munkarna flyttade därifrån och byggde sitt nya kloster i Bäckaskog, som stod färdigt ca 1270. Dess kyrka helgades åt jungfru Maria, varför klostret ibland kallas "Saltus Sanctae Mariae". Trakten hade ett härligt klimat, fiskrika sjöar med bl.a. utmärkt ålfiske och en fin ollonskog, som kom väl till pass, när bröderna senare började föda upp grisar. De odlade också vinbergssnäckor, som de själv förde in och som det fortfarande finns gott om i trakten. Klostret hade en egen kvarn och en örtagård med krydd- och medicinalväxter, som bröderna medfört från sydligare breddgrader.

En del av munkarnas anläggning ingår i det nuvarande slottet, t.ex. vissa rester av kyrkan samt det gamla köket, som låg mitt över den fiskrika bäck som förband de båda sjöarna och efter vilken klostret fick sitt namn. Munkarna fiskade genom en lucka i golvet och hade på så sätt alltid tillgång till fisk, deras enda tillåtna animala föda. De stränga klosterreglerna mjukades med tiden upp, och bröderna levde gott på vad den givmilda naturen erbjöd.

Om en av klostrets sista abbotar, den fete och mycket välmående Niels Hindriksen, berättas, att han lyckats dra den mäktige jorddrotten Jens Holgersen Ulfstand till Glimmingehus och Ljungby vid näsan i en process om några jordlotter år 1514. Jens Holgersen beslöt att hämnas och lurade abboten till Ljungby för att han där skulle genomgå en kur mot sin besvärande fetma. Om denna lyckades, skulle han till riddar Jens betala 100 mark. Vad abboten inte visste var att kuren bestod i att han fördes till Ljungby smedja, där han fjättrades med fotbojor vid ambolten, för att sedan stå och smida under tio veckor på endast vatten och bröd. Komplotten uppdagades emellertid och bud sändes både till biskopen och kungen, varefter abboten befriades ur sin olyckliga belägenhet. Jens Holgersen fick böta 100 mark för att han förbrutit sig mot denne andens man, men fick sig säkert ett gott skratt.

Vid reformationen indrogs klostret 1537 till den danska staten och förlänades till Gert Jensen Ulfstand mot att han försörjde de kvarvarande munkarna. Det gick därefter genom förläning och förpantning till bl.a. ätterna Brahe och Bille och 1560 åter till Gert Ulfstand. 1578 övertog Niels Parsberg förläningen. År 1584 gav Frederik II Bäckaskog till den pommerske adelsmannen Henrik Ramel d.ä. mot vederlag av dennes fädernegods på Rügen. Godset kom sedan att stanna i släkten Ramels ägo i nästan hundra år.

Henrik Ramel tillhörde en urgammal adelssläkt och hade fått en gedigen uppfostran med studier bl.a. vid universitetet i Padova. Han blev sedan anställd hos kung Stefan Bathory i Ungern och tjänstgjorde därefter under två år i sultanens kansli i Konstantinopel. Med dennes pass gjorde han vidsträckta resor i Orienten, varefter han fick tjänst som assessor och kansler hos hertig Johan Fredrik av Pommern. Han gick 1581 i dansk tjänst och utnämndes 1582 till hovjunkare. Frederik II utsåg honom 1583 till tysk kansler (Slesvig-Holstein hörde till Danmark), och hos den unge Christian IV uppehöll han tjänsten som hovmästare. Han blev också dennes uppfostrare och det säges att han "hade de seder, den vältalighet, det hjärta, den klokhet och erfarenhet som till en sådan syssla fordrades". Den kungliga gunsten gav honom många fiender. Dessa tvingade honom att lämna hovmästarämbetet genom att påpeka att han egentligen var en tysk herre och därför ej borde uppfostra en dansk kungaättling. De försökte också utesluta honom från hans adliga privilegier genom att hävda att han dessutom var gift med en tysk fru. Sedan Henrik Ramels första hustru Abele Rantzau avlidit 1596, gifte han om sig med Elsa Brahe till Ousbyholm, och härigenom avtog kritiken mot hans tyska börd. År 1599 blev han riksråd, trots avundsmännens klagomål. Han satt som länsman i Villands härad 1597-1610 och fick 1607 Hörby socken i förläning. Under Henrik Ramels ägaretid påbörjades uppförandet av de nuvarande stora slottsbyggnaderna.

Detta arbete fullföljdes av sonen Henrik Ramel d.y., som tillträdde vid hans död 1610. Han fick sin uppfostran vid universiteten i Greifswald, Jena och Tübingen samt vid akademin i Leyden. Efter vidsträckta resor i Europa trädde han i tjänst i kungens kansli. 1633-36 var han landsdomare i Skåne och blev 1640 hovmästare vid akademin i Sorö, där adelns söner fostrades i vetenskaper och ridderliga övningar. På denna post stannade han i nio år, varefter han utsågs till riksråd. 1650-52 innehade han Herrevadskloster i förläning och därefter Möens län, där han dog 1653. I hans likpredikan sades att han varit en flitig kyrkogångare och Guds ords läsare och omnämndes hans iståndsättande av kyrkan på Bäckaskog.

Sonen Ove Ramel efterträdde honom som ägare till gården. Efter freden i Roskilde 1658 var Ove Ramel en av de första skånska adelsmännen som svor den svenske kungen trohet. Han introducerades 1664 på Riddarhuset. Under skånska kriget slöt han sig 1677 åter till danskarna och var först generalkrigskommissarie i Kristianstad och sedan länsman i Helsingborg. Bäckaskog konfiskerades av svenskarna och gavs till fältmarskalken Conrad Marderfelt. Ove Ramel dömdes 1678 tillsammans med fyra andra skånska adelsmän till döden av svenskarna och avrättades "in effigie" ("i avbild", d.v.s. i sin frånvaro) på Stortorget i Malmö. Han återfick godset efter krigsslutet, men valde att bosätta sig i Danmark, där han utsågs till etatsråd. 1684 drogs Bäckaskog in till Kronan av Karl XI.

Under tiden därefter fram till 1819 fungerade slottet som översteboställe. Den siste i raden av överstar var den färgstarke Johan Christopher Toll, som innehade Bäckaskog från 1782 till sin död 1817. Han lät utföra en rad förbättringar och ombyggnader på gården och anlade den vackra parken. I denna ligger fortfarande den s.k. Korgholmen, där han enligt traditionen planterade ett träd varje gång han fått korgen efter ett frieri. Eftersom den föga bildsköne Toll inte hade någon framgång hos det täcka könet, blev det med tiden åtskilliga träd på holmen, och Toll förblev ogift. Mest känd blev han för sina insatser under Gustav III:s oblodiga statskupp 1772. Toll hjälpte till att genomföra denna i det viktiga Skåne. Innan kungen fått den hjälp av trupperna i Finland, som Jakob Magnus Sprengtporten utlovat, hade Toll startat omvälvningen och förmått garnisionen i Kristianstad att sluta sig till kungen. Toll blev sedan en nära vän och rådgivare till Gustav III. Han deltog i planeringen av det rysk-svenska kriget 1788-90 och föll efter dess olyckliga inledning i onåd, men var fram till kungens död 1792 militärbefälhavare i Skåne. Under förmyndarregeringen för Gustav IV Adolf drogs han in i en sammansvärjning och dömdes 1795 till två års fästning och miste sina ämbeten, men återfick dessa när Gustav IV Adolf tillträdde regeringen 1796. Han upphöjdes till friherrligt stånd 1799 och anlitades som diplomat under Napoleonkrigen. 1801-09 var han generalguvernör i Skåne och utnämndes 1807 till fältmarskalk. Toll fick militära uppdrag både av Karl XIII och kronprins Karl Johan och belönades 1814 med grevlig titel. Bäckaskog kom att stå i centrum för flera historiska händelser under slutet av seklet och den oroliga tiden därefter. Här undertecknades t.ex. det fördrag med engelsmännen, i vilket Sverige förband sig att delta i kriget mot Napoleon 1805. Hit kom också den olycklige Gustav IV Adolf efter sitt snöpliga fälttåg i Pommern 1807, varefter Toll lyckades utverka hos fransmännen, att svenskarna skulle få återvända till Sverige med hela hären på 10.000 man och alla förråd.

1819 blev godset utarrenderat till kronprins Oscar (I) och när han blev kung övertog kronprins Karl (XV) arrendet. Karl XV arrenderade Bäckaskog fram till sin död 1872. Han lade ner stora kostnader på det och lät bygga ut ett orangeri omedelbart nordväst om borgfyrkanten. Slottet blev en kär tillflyktsort för honom och han använde det som sitt sommarresidens och lustslott. Han förde stort hov på Bäckaskog och de glada festerna avlöste varandra. Kungen ägnade sig även åt segling med drakskepp på Oppmannasjön. Ibland deltog han i höbärgningen och i allmogens fester. Han blev mycket omtyckt av ortsbefolkningen, något som han gärna återgäldade, särskilt när det rörde sig om unga kvinnor. Han lär fortfarande ha släktingar i bygden! Att den goda tillgången på fisk uppskattades även under Karl XV:s glada dagar, framgår av en skildring från en medlem i kungens uppvaktning: "Gemensam frukost halv elva i frukost-berceauen. Med ål av alla sorter, mest rökt, och med en lång sup av Gauffins Christianstadsbrännvin har man nog för hela dagen".

Karl XV efterträddes som arrendator av den danske (!) kronprinsen Frederik (VIII), som var gift med hans dotter Lovisa. "Förlovningslinden" under vilken paret förlovade sig 1868 står kvar i parken, och det har sedan blivit tradition att folk förlovar sig under just det trädet.

1956 skildes jordbruket från slottet, som utarrenderades till trädgårdskonsulenten Gustaf Ferlenius. Denne gjorde Bäckaskog till ett populärt turistmål - rosornas och brudparens slott - med hotell- och restaurangrörelse. Här odlades som mest 6.000 rosor av 600 olika sorter och slottet hade en halv miljon besökare varje sommar. Efter Ferlenius' tid avstannade verksamheten och slutligen stängdes slottet.

1996 utbjöd dåvarande ägaren, Domänverket, Bäckaskog till allmän försäljning. För att detta nationella kulturarv skulle bevaras i svenska händer, inköptes slottet då av Statens Fastighetsverk. Sedan 1997 har det arrenderats av familjerna Lundin, Lundbom och Hervius, som i Bäckaskogs Slott AB där driver hotell, restaurang och konferensanläggning. Tel. 044-530 20. Bolaget drivs nu vidare av en ny generation med Anna och Per Lundin i ledningen. Slottet har ca 150.000 besökare per år och är ett av Kristianstads populäraste turistmål.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten