Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Krapperup

KRAPPERUP, beläget i Brunnby socken på Kullahalvön ca 7 km norr om Höganäs, har sagts vara ätten Krognos uråldriga släktgods. Redan i början av 1000-talet skall det ha innehafts av en herr Kjeld, tillhörande en släkt som hade blod av uråldriga skånekungar i sina ådror och senare betecknades som Krognos. Det har om honom sagts, att han var "den förste christne mand som förde örneflykten", d.v.s. släktens vapen, två svarta örnvingar. Dessa uppgifter saknar dock vetenskaplig grund. De äldsta beläggen för släkten Krognos daterar sig till 1200-talets slut och har ingenting med Krapperup att göra. Ätten Krognos var rent skånsk till sitt ursprung och spelade i flera sekler en framträdande roll som en av de rikaste och mäktigaste släkterna i Skåne. Namnet Krognos har aldrig burits av släkten själv utan förekommer endast i de adliga släktböckerna och är tydligen ett öknamn på grund av de stora örnnäsor som utmärkt släktens medlemmar.

Den förste kände ägaren till gården är riddaren Jens Jensen, som före mitten av 1300-talet var skriven till Krapperup och som sannolikt är samme man som redan 1314 skrev sig till Brunnby, då han som en av 24 danska stormän dragits in i konflikten mellan kung Erik Menved och ärkebiskop Esger Juel. Den i övrigt okände Jens Jensen hade således under tidigt 1300-tal en sätesgård i Brunnby men skrev sig senare till sätesgården Krapperup, vilket tyder på att det var han, som uppförde den tidigaste borganläggningen där. Den förste i släkten Krognos som kan knytas till gården är riddaren Stig Pedersen, som vid sin död 1353 skrives till Krapperup, och som troligen fått gården genom gifte med en dotter till nyssnämnde Jens Jensen. Han efterträddes av sonen riddaren Peder Stigsen, som var danskt riksråd, och denne följdes av sin son Stig Pedersen.

Den sistnämnde verkar ha varit en av sin tids mera bemärkta män och har bl.a. undertecknat en hyllning till drottning Margrethe I, när hon 1387 på S:t Libers hög (nuvarande Sliparebacken) vid Lund av skåningarna valdes till deras "fuldmaektig frue og husbonde og til ganske rigens af Danmarks formynder". Han utökade också sitt godsinnehav genom att inköpa Karsholm och Bollerup. När han dött 1412 begravdes han under hedersbetygelser i Lunds domkyrka.

Han efterträddes av sonen Oluf Stigsen, som på grund av det stora arvet kallades "den rige". Om dennes tredje hustru, Margrethe, berättas en av den tidens skandalomsusade historier. När riddar Oluf dog inte långt efter giftermålet hade hon inte fött någon arvinge. Eftersom gården var rik, låtsades hon vara havande och skulle sedan ha fött ett barn, som dog efter några timmar och begravdes på Brundby kyrkogård. Därefter krävde hon sitt döda barns arvsrätt till Krapperup i stället för att överlämna det till styvsonen Stig Olufsen, som var den rättmätige arvtagaren. Släkten fattade emellertid misstankar och lät öppna graven. I kistan låg inte något barn - utan en påse med sand! På så sätt uppkom sägnen om "ridder Sande". Det hela slutade med att fru Margrethe dömdes till döden för bedrägeri men benådades. Hon fick dock överlämna godset till styvsonen. Denna händelse skall ha inträffat omkring år 1426.

I slutet av 1400-talet var riksrådet Oluf Stigsen d.y., sonson till "den rige", herre på Krapperup och Bollerup. Det var han som ordnade det storslagna bröllop om vilket berättas i avsnittet om Bollerup. Oluf Stigsen d.y. var länsman på Varbergs slott till 1501. Liksom många andra av de skånska adelsmännen kom han i bråk med ärkebiskop Birger Gunnersen, vilken länge försökt minska adelns stora godsinnehav i Skåne. Under slutet av Kalmarunionen hade ett ständigt ränkspel utspelats mellan kyrkan, kungen och adeln. Oluf Stigsen anklagades för landsförräderi men lyckades vid herredagens sammankomst svära sig fri med 3 gånger 12 mans ed. Hans efterträdare på Krapperup blev sonen Mourids Olufsen. Den siste manlige ättlingen av familjen Krognos var Oluf Mouridsen, som avled 1573. Hans farmor Anne Gyldenstierne överlevde sin make Oluf Stigsen d.y. och ingick sedan nytt gifte med riksrådet Predbjörn Podebusk, tillhörande en gren av den kända adelssläkten Putbus från Rügen.

Genom ingifte inom dessa båda familjer övergick Krapperup 1540 till Mourids Clausen Podebusk, som var systerson till Mourids Olufsen. Han dog 1593. Det berättas om hans son, Claus Podebusk, att han var så rik, att han utom huvudgården ägde 1.800 bondgårdar. Han satt också som herre på bl.a. de stora skånska godsen Barsebäck, Karsholm och Markie och ägde dessutom gods i Danmark och på Rügen. Han blev den siste Podebusk av betydelse.

Herr Claus efterlämnade vid sin död 1616 två söner och tre döttrar, av vilka den ena, Lisbet, gifte sig med landsdomaren i Skåne Henrik Gyldenstierne till Svaneholm, och de tycks ha bott på Krapperup en tid. Senare övertog han Karsholm, medan Frederik Rantzau, gift med en annan dotter, Margrete, löste till sig hela Krapperup. Han var ättling till den berömde fältherren Johan Rantzau, känd från Sören Norbys skånska uppror och Grevefejden, och "general vid fotfolket, domherre i Hamburg och en vidtberest och tapper herre". Efter första hustruns död gifte han om sig med fru Ida Skeel och de blev begravda i Bollerups kyrka, sedan han inköpt även Bollerups gods. Efterträdare blev deras son Henrik, som tillhörde den skara danska herremän som vid stadsporten i Odense tvingades möta Karl X Gustav som segrare. Härmed har vi kommit fram till början av den svenska tiden.

Då kom Krapperup, liksom så många andra skånska gods, i en svensk adelsätts ägo. Henrik Rantzau sålde 1667 godset till den för sin skönhet kända Marie Sofie De la Gardie, dotter till Jacob De la Gardie och vid endast 20 års ålder änka efter riksrådet Gustaf Gabrielsson Oxenstierna, "den rödhårige". När hon kom i besittning av godset, var det första gången detta bytt ägare genom köp. Hon ägde utom Krapperup flera andra gods och var en mycket företagsam och begåvad kvinna, som månade om lantbruket och dessutom drev flera industrier. Hon var särskilt intresserad av de till godset hörande stenkolsgruvorna vid Tinkarp norr om Helsingborg och den inkomstbringande stenkolseldningen av Kullens fyr, som hon också skaffade sig rätt till genom att utnyttja förbindelserna med sin bror, rikskanslern Magnus Gabriel De la Gardie. Under skånska kriget bodde Karl XI på Krapperup ett par månader. Karl XI:s reduktion, om vilken hon yttrade "de som taga godset må taga livet", och de svåra ofredsåren under 1600-talets sista del medförde stora ekonomiska problem för grevinnan De la Gardie. Hon dog helt utfattig 1694 och Krapperup ärvdes då av de två döttrarna och svärsönerna Christoffer Gyllenstierna och Gustaf Banér.

Dessa sålde 1702 godset till köpmannen och kammarherren Henrik Jacob Hildebrand, som var en av sin tids förmögnaste män och adlades 1698. Familjen Hildebrand invandrade från Braunschweig 1660 och blev sedan ägare till flera stora gods i Södermanland. Eftersom familjens affärsverksamhet och jordinnehav var koncentrerade till Stockholmstrakten, intresserade sig ingen för Krapperup utan detta förföll alltmer.

1734 såldes det till de båda bröderna Petter Gotthard och Johan Henrich von Kochen, av vilka den äldre var gift med en fröken Hildebrand. Den yngre brodern Petter Gotthard blev den som bosatte sig på Krapperup. Familjen von Kochen kom från Livland och Petter Gotthard hade tjänstgjort i Karl XII:s armé som officer och blev under fångenskapen i Sibirien befordrad till kapten. Han löste ut sin bror och blev ensam ägare till godset 1755 och samtidigt gjorde han det till fideikommiss. När han avlidit på Krapperup 1764 ogift och utan bröstarvingar, efterträddes han av brorsonen friherre Christoffer von Kochen.

Bägge dennes söner dog före fadern och dottern Eleonora Antoinette Florentina, som var gift med friherre Carl Christoffer Gyllenstierna af Lundholm, förde 1809 Krapperup åter till släkten Gyllenstierna, i vars ägo det sedan stannade kvar till 1967. Den siste fideikommissarien Gustaf Gyllenstierna överlät då borgen och godset, som omfattar ca 1.850 hektar, till den Gyllenstiernska Krapperupstiftelsen, vars målsättning är humanitärt arbete och forskning.

Den nuvarande borgen, omgiven av djupa vattengravar med lodräta stensatta sidor, anlades av Mourids Clausen Podebusk efter nordiska sjuårskrigets slut 1570. Den av honom uppförda huvudlängan, som ännu ingår i den nuvarande borgbyggnaden, hade ett åttkantigt försvarstorn i ena hörnet. Hans sondotter gifte sig med landsdomaren Henrik Gyldenstierne och under hans tid, sannolikt omkring 1620, utfördes den egendomliga kritstensdekoration med sjuuddiga vita stjärnor, som omger fönstren och pryder väggarna på västra fasaden. När Henrik Gyldenstierne senare flyttade till Karsholm lät han pryda även detta slotts fasad med samma utsmyckning, vilken ännu fanns kvar vid mitten av 1800-talet. Dessa sjuuddiga stjärnor är det gamla gyldenstiernska vapnet.

Under Marie Sofie De la Gardies ägartid upprustades huvudbyggnaden och flyglarna nybyggdes, varigenom anläggningen förändrades till ett barockslott, vilket hände med flera av de gamla danska borgarna under deras nya svenska ägare. Byggnadens huvudlänga fick då det åt alla fyra sidorna lutande taket, valmtaket. Slottets nuvarande utseende härrör i huvudsak från 1750-60, då Petter Gotthard von Kochen lät göra en omfattande renovering.

Vid arkeologiska utgrävningar av borggården 1996-97 har stora delar av 1300-talsborgen påträffats. När släkten Podebusk tagit över efter släkten Krognos på 1500-talet, revs den gamla borgen och en ny byggdes, varvid man helt enkelt höjde marknivån ett par meter och rev jäms med den. Vid utgrävningarna har bl.a. frilagts en stor del av ringmuren, kärntornet där borgherren bodde och borgstugan. De gamla borgbyggnaderna har varit två eller tre våningar höga, med golv av glaserat tegel och vackra utsmyckningar. Det har också funnits några hus byggda i trä.

Slottet hyser bl.a. en förnämlig porträttsamling. I slottets ekonomibyggnader anordnas konserter, teaterföreställningar och utställningar av nutida konst och konsthantverk. Dessutom visas slottets egna samlingar. Krapperup har en enastående park- och trädgårdsanläggning, vars historia går tillbaka till 1600-talets slut. Den omfattar 45 har och är öppen för allmänheten. I en av gårdens gamla ekonomibyggnader finns en kaffestuga. Slottet visas för grupper efter överenskommelse, tel. 042-34 41 90.

Exteriörerna i Edvard Persson-filmen "Livet på landet" (1943) spelades delvis in på Krapperup.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten