Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Torsjö

TORSJÖ ligger en knapp halvmil sydsydost om Skurup. Det är ett gammalt herresäte, som är känt sedan 1370-talet. Dess förste omnämnde ägare är hovmästaren och riksrådet Jens Due, som dog omkring 1419, men man kan anta att släkten Due även tidigare innehaft gården. Jens efterträddes av sin son Laurids och dottern Mette. 1445 köptes egendomen gemensamt av riddarna Knud Truedsen Has till Örtofta, Folmer Knob till Gyllebo och Johan Oxe, varefter den sistnämnde 1470 blev ensam ägare. Gården ärvdes omkring 1490 av hans son riddaren Oluf Oxe, som dog 1500. Han efterträddes av sin bror Johan, som även var herre till Nielstrup och Gisselfeldt, och efter dennes död 1534 ägdes egendomen av hans barn, bl.a. den berömde rikshovmästaren Peder Oxe.

När Nordiska sjuårskriget mellan Sverige och Danmark utbröt 1563 var han landsförvisad, men sedan kriget bringat Danmark i allvarlig ekonomisk kris, tvingades Frederik II be honom återvända och 1567 övertog han ansvaret för statsfinanserna. Peder Oxe var ett finansgeni och lyckades på några år få ordning på landets dåliga ekonomi. Han övertalade adeln att bära en större del av de ekonomiska bördorna och organiserade om Öresundstullen, så att tullintäkterna tredubblades. I realiteten var det sedan han själv och ett par andra mäktiga adelsmän som styrde Danmark. Han införde också ett förbättrat åkerbruk och sökte främja folkupplysningen genom att måna om skolorna och Köpenhamns universitet. Peder Oxe ägde även Gisselfeldt och en mängd andra gods. Han dog 1575 och hans änka Mette Rosencrantz till Vallö 1577. Torsjö övergick därefter till hans bror Albret Oxe till Nielstrup och senare till dennes änka Sidsel Urne till Boserup.

Vid början av 1600-talet var borgen förfallen och obeboelig. Den torde då ha tillhört kungen. I ett kungabrev från 1640 sägs nämligen att Torsjö hovgård "som nu bönder påbor" skulle läggas under Solberga kyrka. Mot slutet av 1650-talet hade egendomen åter kommit i en herremans ägo och tillhörde Erik Hardenberg Gyldenstierne. Han var även herre till Svaneholm och Karsholm och tillhörde en gren av den danska ätten Gyldenstierne med anor från 1300-talet. Efter freden i Roskilde svor han Sveriges kung tro och lydnad och hans ätt introducerades på Riddarhuset 1664 som Gyllenstierna af Svaneholm. Vid hans död 1665 ärvdes hans egendomar av sonen ryttmästaren Axel Gyllenstierna. Ätten utslocknade emellertid när denne dog ogift 1705.

Efterträdare blev en systerson, friherre Axel Julius Coyet. Släkten Coyet hade under senare delen av 1500-talet invandrat från Brabant på grund av religionsförföljelse. Den adlades 1649 och medlemmar av denna släkt innehade senare bl.a. Torup, Svaneholm och Ljungby. Axel Coyets son överstelöjtnanten friherre Gustaf Julius Coyet ärvde Torsjö 1719. Han var barnlös och sålde 1730 egendomen till greve Fredrik Königsmarck Lewenhaupt

Denne dog 1770 och lämnade inte efter sig några manliga arvingar. Gården tillföll då hans ogifta döttrar Christina Johanna och Lovisa Antoinetta, döda 1805 resp. 1807, vilka blev kända som "comtesserna på Thorsjö". Egendomen ärvdes därefter av friherre Malte Ramel på Övedskloster och hans syskon. De sålde gården till kammarherre Ehrenfried von der Lancken av gammal tysk, i Sverige ointroducerad, adelssläkt från Rügen. Han innehade Torsjö endast i fem år, men det sägs att han byggde ett nytt corps de logi, som senare kom att ersättas med det nuvarande.

År 1813 inköptes egendomen av greve Gustaf Hamilton på Barsebäck och 1829 sålde han Torsjö till sin svärson greve Magnus Albert Stenbock, när denne gifte sig med hans dotter Johanna Margareta. Greve Stenbocks föräldrar hade länge tjänat prinsessan Sophia Albertina, och när hon dog 1829 flyttade även de till Torsjö. Prinsessan testamenterade till dem hela sitt lösöre av möbler och konstföremål, däribland över hundra målningar, och sitt stora bibliotek och allt överfördes till Torsjö. Stenbock hade således behov av ett stort hus när han lät uppföra den nuvarande huvudbyggnaden. De förnämliga samlingarna är numera skingrade.

År 1868 köptes gården av W. Dahl, vars arvingar avyttrade den till A.C. Jacobaeus. Hans svärson Sigge Ulfsparre af Broxvik övertog senare egendomen och efterträddes av sina tre söner. År 1944 blev godsägare Albin Alwén på Dybäck ägare till Torsjö. Det ägs nu av barnen till sonen Olof och dennes hustru Kerstin Alwén, Jan och Richard Alwén. 2009 blev dessa även ägare till en tredjedel av Dybäck, då de övertog Claes Ebbe Alwéns andel i detta gods och på så sätt räddade godset från att säljas på exekutiv auktion. Torsjö är inte tillgängligt för allmänheten.

Efter vad man vet skall åtminstone tre huvudbyggnader ha funnits på gården före den nuvarande. Österut i slottsparken avtecknar sig ruinen av en äldre huvudbyggnad, förmodligen en medeltidsborg, som en rektangulär förhöjning med en kulle i ena hörnet, sannolikt resterna av ett torn. Kullen kallades förr i folkmun "Peder Oxes vinberg". Det nuvarande slottet är en långsträckt tvåvåningsbyggnad i stram Karl Johansstil, som uppfördes 1832-40.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten