Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Björnstorp

BJÖRNSTORP har ett naturskönt läge nedanför Romeleåsens högsta punkt, Romeleklint, omkring en halvmil väster om Veberöd. Hur den äldsta sätesgården sett ut vet man inte. 1750-52 lät Christina Piper efter ritningar av Carl Hårleman uppföra ett ganska stort tvåvånings, vitrappat tegelhus med brutet säteritak. Till anläggningen hörde också två friliggande envåningsflyglar, vilka uppfördes först under Adolf Fredrik Barnekows ägartid på 1760-talet. Sitt nuvarande utseende fick Björnstorp vid en ombyggnad 1868 efter ritningar av Helgo Zettervall. Byggnadens typiska rokokokaraktär försvann då och slottet fick ett utseende i romantikens anda. Det brutna taket togs bort och man byggde på en våning och på denna en nytt högt tak med tornliknande risaliter på sidorna, en större och en mindre med spetsig takform.

Björnstorps historia går tillbaka till 1500-talet. Flera gårdar i trakten ägdes då av den danske kungen. Under det nordiska sjuårskriget 1563-70 gjorde en man vid namn Mikkel Pedersen Gönge (Göing, Jyding) stora insatser på den danska sidan. Han var svensk och född i Småland 1518. Under Dackefejden skall han ha hjälpt Gustav Vasa, men blev senare föremål för Erik XIV:s misstänksamhet. Han begav sig då till Danmark och gick i dansk tjänst. När kriget bröt ut 1563 fick Mikkel i uppdrag att organisera försvaret i nordöstra Skåne och blev ledare för det första kända skånska friskytteförbandet, de göingska s.k. hakeskyttarna. I samverkan med de reguljära danska trupperna gjorde hans förband flera härjningståg in i Sverige. 1564 deltog hans tusen man starka trupp i det stora slaget vid Axtorna i Halland, där en underlägsen dansk här under befäl av Daniel Rantzau lyckades besegra svenskarna. 1568 erhöll han som förläning "Björnstorps Torp i Skaane, som er 3 gaarde og 2 Faester" (arrendegårdar). 1571 blev Mikkel Pedersen som belöning för sina insatser adlad av Frederik II och var så länge han levde "Hövidsmand for hakeskytterne". 1579 fick Mikkel Björnstorp och köpte fyra gårdar av Kronan, och från denna tid torde Björnstorps säteri ha funnits till. Det äldsta bevarade dokumentet i slottets arkiv är Frederik II:s stadfästelsebrev från 1587 på en jordaffär mellan Hak Ulfstand på Häckeberga och Mikkel Pedersen på Björnstorp. Mikkel avled samma år.

Under de därpå följande hundra åren är inte mycket känt om gården och dess ägare. Vid mitten av 1600-talet var Björnstorp i den adliga familjen Akeleyes ägo. Efter freden i Roskilde 1658 drogs gården in till svenska kronan och gavs tillsammans med Hjularöd i förläning till amiralen Henrik Gerritsen, som samtidigt adlades med namnet Siöhielm. Han stred i den svenska flotta som under befäl av riksamiralen Carl Gustaf Wrangel i oktober 1658 utkämpade en våldsam drabbning med en holländsk flotta i Öresund, vilken slutade med att holländarna segrade och kunde bryta den svenska belägringen av Köpenhamn. Under 1600-talets senare del ägdes Björnstorp av fru Mette Rosenkrantz till Häckeberga. Hon överlevde maken i alla sina tre giften och förvärvade genom arv och kloka egendomsköp åtta stora gods i det nu svenska Skåne. Under hennes tid utökades Björnstorps areal. När hon dog 1683 ärvdes gården av hennes dotter i tredje giftet Mette Sophie Krabbe, som var gift med etatsrådet Johan Monrad. Om dessa berättas mera nedan under Häckeberga.

Monrad hade dåliga affärer och hans arvingar fick 1712 sälja Björnstorp till Christina Piper, som även ägde bl.a. Krageholm, Högestad och Christinehof. Efter att tidigare ha restaurerat Krageholm och inrett den nya slottskyrkan där samt byggt det nya slottet Christinehof uppförde hon 1750 nytt corps de logi på Björnstorp. Hennes dotter Hedvig Maria, gift med generalmajoren friherre Sten Arvidsson Sture, ärvde Björnstorp 1752.

Makarna bodde sällan på gården och sålde den 1754 till dåvarande kammarherren friherre Fredrik Gustaf Gyllenkrok, gift med Eva Charlotta Bielke, som var dotterdotter till Christina Piper. Ätten Gyllenkrok härstammade från den småländska prästsläkten Krok och adlades 1674 samt upphöjdes till friherreligt stånd 1727. Gyllenkrok lyckades 1779 erhålla tillstånd att överflytta sitt Mälarfideikommiss Hesselbyholm, som hustrun fört med sig, till Björnstorp. Själv innehade han Svenstorps fideikommiss, och sedan dess har de båda godsen varit i samma släkts ägo och brukas numera som en enhet. Det märkliga inträffade att baron Gyllenkrok kom att köpa och sälja Björnstorp fem gånger mellan 1754 och 1779.

Av övriga ägare under denna tid är familjearkitekten friherre Adolf Fredrik Barnekow den intressantaste. Han var barnbarn till Magnus Stenbock och Margareta von Ascheberg och hade således gott påbrå. Barnekow var en "klen hushållare" men en skicklig trädgårdsarkitekt, och som sådan fick han stor betydelse för de skånska slotten och deras trädgårdsanläggningar. Under sin korta tid som slottsherre på Björnstorp 1761-65 uppförde han de felande flyglarna och inredde huvudbyggnaden, försåg ladugården med präktiga hus och anlade en storslagen trädgård i fransk stil med huvudbyggnaden i mittaxeln, omgiven av alleér av kastanjer, lindar och lönnar. På detta blev han ruinerad och måste avträda gården till baron Gyllenkrok. Enligt J.C. Barfod "blev (han) härefter försatt i de knappaste omständigheter och tillbragte de följande åren hos sina syskon, vilka underhöllo både honom och hans dräng. Han var emellertid familjens tjänstgörande arkitekt." Barnekow blev dock senare kammarherre hos hertiginnan av Södermanland, direktör vid Operan och fullmäktig vid tullverket, även om hans dåliga ekonomi följde honom livet ut.

Efter en del ägarbyten kom Björnstorp åter i Fredrik Gustaf Gyllenkroks ägo. Om honom berättas att han var en "god hushållare, men icke desto mindre hjälpsam emot fattiga och nödlidande. Vördar den uppenbarade religionen och hatar allt fritänkeri. Hans grevinna är en av de dygdigaste adelsfruarna i landet."

Fideikommissarie vid hans död 1795 blev sonen Axel Ture Gyllenkrok, gift med och senare skild från den begåvade grevinnan Christina Charlotta Mörner af Morlanda. Hon skrev vers, komponerade musik och var en skicklig tecknare (se hennes karikatyr av Arvid Trolle under Klågerup). Flera av hennes alster finns bevarade på Björnstorp, bl.a. foliovolymen "Ordspråksboken" med ett hundratal ordspråk, som hon själv illustrerat.

1805 tillträdde deras äldste son Axel Gustaf de båda fideikommissen och kom sedan att vara herre på Björnstorp i sextio år. Han deltog som ryttmästare i kriget mot fransmännen i Pommern 1806 och 1807 och utsågs senare till överstekammarjunkare vid hovet. Sitt kära Björnstorp förskönade han på många sätt, bl.a. genom att plantera parken öster om slottet. Han ägnade sig också åt filantropisk verksamhet och grundade Råby räddningsinstitut för gossar (nuvarande Råbyanstalten) utanför Lund samt var vetenskapligt intresserad och ledamot i bl.a.Vetenskapsakademin och Lantbruksakademin. Sina värdefulla zoologiska samlingar skänkte han till Lunds universitet.

Hans son friherre Johan Fredrik Gyllenkrok tillträdde 1865 och under hans ägartid gjordes Helgo Zettervalls restaurering och ombyggnad av slottet. Nuvarande fideikommissarie och slottsherre på Björnstorp är friherre Thure-Gabriel Gyllenkrok. Fideikommisset skulle egentligen upphöra när denne avlider, men regeringen sade 2006 ja till att förlänga detsamma. Godset omfattar tillsammans med Svenstorp över 5.000 hektar, varav nästan 4.500 hektar är under eget bruk, och drivs som Björnstorps och Svenstorps Godsförvaltning. Slottet är inte tillgängligt för allmänheten men ligger invid allmän väg.

Björnstorp, som varit de Gyllenkrokska fideikommissens egentliga huvudslott där ägarna vanligtvis bodde, har förnämliga samlingar av konst och konstföremål. Strax söder om slottet ligger det idylliska Björnstorps torg omgivet av vackra gamla längor.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten