Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Vrams Gunnarstorp

VRAMS GUNNARSTORP ligger på Söderåsens sydvästsida ca 3 km söder om Åstorp. Slottet är byggt med fyra längor kring en borggård men utan omgivande vallgravar. I äldre tid var borgen inte sammanbyggd utan två av husen var då helt fristående. Den östra längan innehåller delar från slutet av 1400-talet och den norra längan, som är byggd i två våningar, uppfördes på 1550-talet. De övriga längorna är i en våning och uppfördes 1633-44 i den byggnadsstil, som blomstrade i Skåne under början av 1600-talet, den s.k. Christian IV:s stil. Denna har som förebild den nederländska renässansstilen med röda murstenar, ljusa sandstensinfattningar och -lister samt svängda gavlar. Christian IV kallas med rätta den store byggherren bland Danmarks kungar och hans omdaning av stilen var självständig och oortodox och kännetecknas bl.a. av tunga barockliknande gavlar och torn. Stilkaraktären kom att framhävas ytterligare genom den omfattande restaurering, som slottet genomgick på 1850-talet efter ritningar av den danske arkitekten C.F. Zwingman. Bland dekorationerna på byggnaderna finns vapensköldar till de adliga släkter, vars medlemmar har ägt godset: Skovgaard, Ulfstand, Vind, Giedde, Berch och Tornérhjelm. På borggården finns ännu kvar den springbrunn, som byggdes där under 1600-talet. Slottet har flera välbevarade interiörer. Så har t.ex. två av södra längans salar målade bjälktak från byggnadstiden, ett av dem daterat 1636, och "Vita salongen" en fast inredning, som i stort sett är intakt sedan 1700-talets slut. På slottet finns en rik tavelsamling av äldre mästare.

Ladugårdskomplexet har trappgavlade 1800-talslängor. På sluttningarna norr om slottet ligger den vackra parken med de väldiga buxbomshäckarna från mitten av 1600-talet och avenboksgången, som beundrades redan av Linné, när han 1749 besökte gården på sin skånska resa. Sydöst om slottet ligger Hjorthagen med sin imponerande stenmur - två meter hög och tre kilometer lång, även den noterad av Linné och sannolikt uppförd redan på 1600-talet.

Vrams Gunnarstorp har sitt ursprung i ett gammalt ärkebiskopsgods i trakten, som kallades Vramsgård och vars huvudgård låg närmare Vrams kyrka. Ärkebiskop Birger Gunnersen i Lund, som levde i början av 1500-talet, hade 1517 förpantat gården till Hans Skovgaard d.ä. på livstid, men hans efterträdare ärkebiskop Aage Sparre vägrade att respektera panten och återtog egendomen. Genom ingripande av kungen fick Skovgaard tillbaka den och blev 1530 ägare till Gunnarstorp, eller "Gundestrup i Vram" som det då kallades. Namnet ändrades sedan till Vrams Gunnarstorp liksom "Gundestrup i Kulden" blev Kulla Gunnarstorp. Omkring 1550 byggde Skovgaard en ny mangård "på Söderåsens skog". Efter hans död 1564 tillträdde brorsonen, senare riksrådet, Hans Jörgensen Skovgaard, gift med Anne Vernersdatter Parsberg. Han dog 1580. Godset ärvdes då av hans son Jörgen och 1611 av dennes syster Anne, som var gift med Holger Jensen Ulfstand till Häckeberga.

De efterträddes 1621 av dottern Ingeborre och svärsonen riksamiralen Jörgen Vind. Dessa lät uppföra den nuvarande slottsbyggnaden, som bör ha stått färdig 1644, och deras initialer och vapensköldar återfinns på flera ställen i byggnaden. Jörgen Vind deltog vid Christian IV:s sida i det sjöslag mot den svenska flottan, ledd av Claes Fleming, som utkämpades vid Kolberger Heide nära Femern i juli 1644. Under striden träffade en kanonkula flaggskeppet "Trefoldigheden" alldeles intill kungen och järnbitar och trävirke yrde omkring. Kungen slogs i däcket, illa sårad. Men han reste sig nästan direkt, med blodet strömmande ur ansiktet, där högra ögat var förstört, och ropade med hög röst: "Jag lever!" Sedan stoppade han blodflödet från ögat med en näsduk och fortsatte att föra befälet intill stridens slut. Minnet av kungens insatser i slaget lever kvar i den danska kungssången: "Kong Christian stod ved höjen Mast i Rög og Damp." Jörgen Vind blev dödligt sårad i detta slag. Hans änka styrde därefter på Gunnarstorp till sin död 1652. Hon var den sista av ätten Ulfstand i Skåne.

Hennes son Holger Vind trivdes ej med de nya svenska makthavarna utan sålde egendomen till sin svåger Christoffer Giedde, vilken tillhörde de medlemmar av gammal dansk adel som 1664 introducerades på det svenska riddarhuset. Under hans tid skall gården ha blivit anfallen av snapphanarna och hans hustru ha blivit bränd, då hon vägrade uppge var skatterna förvarades, men någon historisk bekräftelse på denna sägen finns ej. Det måste i så fall ha varit hans första hustru, Elisabeth Vind. Han gifte om sig två gånger, sista gången med Anna Sofia von Essen från Estland.

Ett brev finns bevarat från denna tid. Det är avsänt från gården 1696 till slottsfruns far, lantrådet Otto Magnus von Essen i Estland, och skrivet av en viss Heinsius, som troligen var "huslärare" hos lantrådet. Avsändaren beskriver gården i hänförda ordalag. Den är "byggd av lutter sten, fyrkantigt som slottet i Stockholm ... Detta verkligt furstliga slott ligger mitt i en stor trädgård, i vilken man ej endast finner alla livländska frukter, utan även många vinstockar, valnötsträd, persikor, in summa idel fruktträd, som man blott kan träffa i Tyskland. Ladugårdarna äro även byggda av sten och invändigt stenlagda, och ser det i dessa renligare ut än i Reval på gatorna. På båda sidor är den stora och den lilla djurgården, i vilka ej blott små utan även rätt många stora hjortar och rådjur finnas. Runt omkring gården ligga 32 dammar med de präktigaste fiskar, såsom karpar och rudor, så att jag med mina ögon sett tre tunnor karpar och rudor och annan fisk, som förflyttats till andra dammar. På sköna åkrar, behagfulla ängar och angenäma lunder är ett stort överflöd. Den stora skogen, som ligger bakom gården och består av idel ek och bok, bringar godsherren stora inkomster under ollonår, ty bönderna runt omkring för sina svin dit och betala tionde för varje svin, så att han mången gång på de 3000 som går där drar tull på 300".

När Giedde dog blev en dotter i tredje giftet, Hedvig Sofia Elisabet, arvtagare till gården. Hon gifte sig andra gången med en kusin från Estland, kapten Caspar Johan Berch. Om honom fällde Linné vid sitt besök 1749 omdömet, att han torde få räknas som en av Skånes starkaste ekonomer. Nästa ägare blev sonen översten Otto Christoffer Berch, som löste ut sin bror kanslirådet Fredrik Berch. Överste Berch var ogift men adopterade en kusinson, Georg Philip Bergk från Livland, vilken senare blev hovmarskalk och introducerades på riddarhuset med namnet Berch år 1813. Han hade övertagit godset redan 1803, då adoptivfadern dog.

Efter hans död 1817 tillträdde hans änka, som 1839 sålde egendomen till ryttmästare Rudolf Viktor Tornérhjelm och i utbyte fick bl.a. Össjö säteri. Tornérhjelm, som med tiden blev överhovstallmästare och en av kungahusets förtrogna, genomförde omfattande nybyggnader och förbättringar på godset och arbetade även mycket för att främja näringslivet i västra Skåne. 1878 efterträddes han av sin ende son, Gustaf Tornérhjelm, som senare blev landshövding och ryttmästare och liksom sin far var verksam på olika områden inom lanthushållningen. Han dog 1934 och godset har sedan blivit kvar i släkten. Det omfattar ca 1.950 hektar och drivs som Wrams Gunnarstorp Gods AB. På godset uppfördes 2006 en storskalig biogasanläggning, som producerar fordonsbränsle av gårdens gödsel och restprodukter från livsmedelsindustrin (bl.a. med pipeline från Findus). Det var en av anledningarna till att godset 2009 fick ett europeiskt miljöpris. Slottsherre är idag Rudolf Tornérhjelm, son till Carl Tornérhjelm och Mari-Ann af Ugglas. Slottsbyggnaden är sedan 1983 skyddad som byggnadsminne. Sedan slutet av 1900-talet har omfattande exteriöra renoveringar av slottets fasader och tak genomförts.

Parken med avenboksgången och de unika buxbomshäckarna, vilka planterats och klippts som kägelspel, är öppen för allmänheten. På Wrams Gunnarstorp finns också en matbod med försäljning av gårdens produkter och varje år anordnas en julmässa. Tel. 042-830 55.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten