Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Övedskloster

ÖVEDSKLOSTER, beläget ca 8 km nordväst om Sjöbo nära Vombsjöns östra strand, har gamla anor. Ärkebiskop Eskil i Lund var ägare till den mark, där i mitten av 1100-talet munkar från moderklostret i Prémontré i Champagne byggde ett premonstratenserkloster. Eskil hade fått sin uppfostran i Tyskland och Frankrike, ett land som han älskade högt. Där lärde han känna premonstratenserorden, som grundades av adelsmannen Norbert 1121. Under Eskils ärkebiskopstid tillkom även premonstratenserklostren i Tomarp, Vä (senare Bäckaskog) och Lund. På sin ålderdom återvände han till sitt kära Frankrike och slutade sina dagar bland klosterbröderna i cistercienserklostret i Clairvaux. Klostret vid Vombsjön, "Insula sanctae Trinitatis" (den Heliga Trefaldighets ö), blev med tiden ägare till stora jordområden. Vid reformationen 1536 indrogs Trefaldighetsklostret och dess 113 större och mindre gårdar till danska kronan.

Det gavs därefter som förläning till olika danska adelsmän. 1594 blev Tyge Krabbe länsman på Öved. Under hans tid eldhärjades gården och förmodligen brann resterna av det gamla klostret då upp. Krabbe tilläts att återuppföra gården 1606 och att hämta taksten från S:t Peders kloster i Lund.

1614 kom Övedskloster i privat ägo, då Otte Lindenov och hans hustru Anne Brahe bytte till sig detta mot gården Hammar, som Christian IV behövde för sin nya stad och fästning Christianstad. Otte Lindenov dog 1618 och efterträddes av sonen Henrik. Han trivdes ej med de svenska makthavarna utan sålde 1666 egendomen till fältmarskalken greve Carl Mauritz Lewenhaupt.

Denne dog samma år och ärvdes av sina två söner. Sonen Carl Gustaf överlevde sin ogifte bror och dog 1703. Han hade varit i sachsisk tjänst och blev hemkallad av Karl XII, då kriget mellan Sachsen och Sverige utbrutit 1700. Lewenhaupt hindrades emellertid av kurfursten August att resa hem och dömdes då av en svensk domstol såsom förrädare att mista liv och ära, men hann dö under hemresan innan domen avkunnats mot honom.

Han efterträddes av sin son Charles Emil Lewenhaupt, som tillhört Karl XII:s officerare och utmärkt sig i flera drabbningar. Sedermera blev han general, lantmarskalk och svensk överbefälhavare i hattpartiets krig mot Ryssland 1741-43, som han ivrigt förespråkat. Efter den svenska arméns kapitulation 1742 hemkallades han tillsammans med sin närmaste man general H.M. von Buddenbrock för att ställas inför rätta. De dömdes båda förlustiga liv, ära och gods och halshöggs i Stockholm 1743 som syndabockar för det misslyckade kriget, varefter deras kroppar grävdes ned på avrättningsplatsen. Två trotjänare sändes då med häst och vagn till huvudstaden för att hämta Lewenhaupts kvarlevor till Övedskloster för begravning. De kom tillbaka med rätt kropp men med Buddenbrocks huvud, och skickades tillbaka för att hämta rätt huvud. Denna gång återvände de med Lewenhaupts huvud tillsammans med Buddenbrocks kropp, och Lewenhaupt kunde få en kristlig begravning i familjegraven i Öveds kyrka. Buddenbrocks kvarlevor vilar under en liten rund sten på en av kyrkogårdsgångarna. Ch.E. Lewenhaupts son Adam Lewenhaupt utverkade senare att faderns och Buddenbrocks ära återställdes och att arvingarna återfick egendomarna. Han övertog Öved, men tillbringade nästan hela sitt liv som militär utomlands och dog i Paris.

År 1753 köptes godset av hans svåger friherre Hans Ramel och har därefter blivit kvar i denna släkts ägo. Hans Ramel kallades "Bygge-Hans" på grund av alla de ombyggnader och nyanläggningar som han företog på sina gods. Han började sin bana som militär och tog avsked som ryttmästare 1754, men förlänades senare överstes rang av rikets ständer som tack för sina insatser som lanthushållare och i det allmännas tjänst. Hans far Malte Ramel, "Rike Ramel", hade dött ett år tidigare och Hans Ramels arbetsbörda med att förvalta alla dennes egendomar ökade alltmer. "Bygge-Hans" var en skicklig och framsynt jorddrott, som lade ner lika mycket energi på att modernisera jordbruket och bygga nya rationella ekonomibyggnader som på att bygga praktbyggnader. Han planterade också kilometerlånga alléer och byggde vägar (bl.a. "Höge väg" vid Maltesholms slott) och broar (bl.a. den 125 meter långa Getingbro).

Hans maka, Amalia Beata Lewenhaupt, som var född på Övedskloster, var på sitt sätt en lika märklig personlighet som mannen. Hon var sin tids kvinnosakskvinna och kunde nog chockera samtiden med sina manér. Redan på bröllopsdagen lär hon ha klippt sitt långa hår för att slippa ta upp tid med den omständliga kamningen. Hon gick hellre på jakt eller fisketur, klädd i kjol men med mansrock och mössa, än sysslade med husmorsgöra. Hon var en skicklig ryttarinna, högt bildad och mycket beläst, men ägnade sig aldrig åt handarbeten eller andra "fruentimberssysslor". I stället kunde hon sitta vid sina naturvetenskapliga studier rökande sin kritpipa. Hon var mycket omtyckt av sin familj och hennes svärfar, den excentriske Malte Ramel, älskade henne som sin egen dotter och förde henne själv i brudstol i faderns ställe, då hon 1746 förmäldes med hans son Hans. Den annars så sparsamme och anspråkslöse Malte Ramel lär ha skaffat sig en elegant sammetsrock till bröllopet för att hedra och glädja sin svärdotter. I sitt äktenskap födde Amalia Beata fyra söner och en dotter, som hon uppfostrade tillsammans med hennes systers barn, vilka hon även tagit hand om. Dottern Amelie gifte sig senare med den store konstsamlaren på Kulla Gunnarstorp, greve Gustaf Adolf Sparre, vars berömda samling så småningom hamnade på Vanås.

Ännu 1763 kvarstod på Övedskloster säkert klostergården och kyrkoruinen av det gamla klostret. Hans Ramel började då riva ner de gamla husen och ersatte dem med det nuvarande slottet, som uppfördes på stenhusets grund. Redan tidigare hade han planer på den nya anläggningen. Arkitekten Carl Hårleman hade engagerats och han lade fram en generalplan samt ritningar till kyrka och corps de logi innan han dog samma år som köpet avslutades. Hårlemans insats fullföljdes av Jean Eric Rehn, som svarade för utformningen av paviljongerna och de praktfulla interiörerna i slottet, där den förnämliga inredningen därefter sparats i ursprungligt skick i sex rum. Bägge räknas bland 1700-talets främsta arkitekter. En tredje arkitekt sägs även ha lagt sin hand vid det stora byggnadsverket, nämligen Hårlemans medarbetare hovintendenten Carl Fredrik Adelcrantz. Huvudbyggnadens fasad torde härstamma från hans ritbord. Byggnationen pågick 1763-76, då huvudbyggnaden stod färdig. Kyrkan uppfördes strax intill slottet 1759-61.

Av Övedskloster och alla dess underlydande egendomar stiftade Hans Ramel 1768 ett fideikommiss. Han dog 1799 och efterträddes av äldste sonen Malte Ramel, vilken avled 1824 utan att efterlämna några barn. Även Malte Ramels bror dog barnlös och fideikommisset gick 1828 till brorsonen Hans Ramel. 1856 tillträdde Otto Povel Ramel och 1900 hans son Hans Otto Ramel, överhovstallmästare och innehavare av en mängd tunga förtroendeuppdrag inom jordbruk och skogsbruk. Han efterträddes 1957 av sin sonson Hans Ramel, gift med Madeleine Douglas, sedan dennes far avsagt sig fideikommisset för att komma ifrån en betungande arvsskatt. Godset drevs sedan 1980 av deras son Otto Ramel. Hans Ramel avled 2009. Otto Ramel, som var arvtagare till fideikommisset, bestämde sig för att avstå till förmån för sin äldste son Hans Wilhelm Ramel, 32, vilken tog över 2010. Han har uttryckt tankar om att öppna Övedskloster mer för allmänheten.

Enligt en lag som trädde i kraft 1964 skall de svenska fideikommissen avvecklas i takt med att de då levande fideikommissarierna avlider. Fortfarande finns dock fyra skånska fideikommiss kvar: Trolle-Ljungby, Björnstorp, Svenstorp och Övedskloster. I en artikel i Expressen skriver Björn af Kleen, författare till boken "Jorden de ärvde": "Men 1995 hittade socialdemokraterna ett kryphål i lagstiftningen, paragraf sex, som säger att enskilda fideikommiss kan få leva vidare om de äger 'synnerligt kulturhistoriskt värde'. Även om den regeln ursprungligen tillkom med tanke på ett enda slott, det världsberömda Skokloster mellan Stockholm och Uppsala, har kulturdepartementet meddelat att tiotalet jordfideikommiss kan få förlängt mandat." Övedskloster är ett av undantagen.

Slottet anses vara ett av den svenska rokokoarkitekturens yppersta verk. Det är elegant och måttfullt och harmonierar med den franska trädgården, som är en modell av Versailles med terasser och fontäner. Huvudbyggnaden har mot gårdssidan två våningar under brutet tak, med breda pilastrar i röd sandsten från Öveds egna stenbrott och med rosafärgade putsytor. Den stora, 85 m långa borggården, "cour d'honneur", är kullerstensbelagd och omges av fyra vitmenade tvåvåningspaviljonger, som binds samman av gallerier med portaler. Mot den lägre liggande trädgården har huvudbyggnaden tre våningar. Souterrainvåningen har i mittpartiet öppna rundbågiga arkader framför vilka trädgårdsparterren breder ut sig. Magasin, stall, ridhus m.m. bildar en egen mellangård. I slottsmiljön ingår också de snörräta tillfartsvägarna med lindalléer och delvis byggda på stenbankar för att utjämna markvariationerna. Övedskloster har utomordentligt rika samlingar av konst och antikviteter. Gustav III besökte slottet sommaren 1774 och skall redan vid anblicken av borggården ha yttrat: "Alltför kungligt för en enskild!" ("Trop Royal pour un particulier!").

Godset omfattar ca 3.600 hektar. På dess marker kan man se de sällsynta vita dovhjortar, som är speciella för Övedskloster. I det ombyggda gamla Stenstallet finns möjligheter till övernattning, tel. 046-630 63. Slottsträdgården är öppen för allmänheten dagligen kl. 9 - 16. I trädgården ligger en volière (fågelhus), som uppfördes 1819 av Charles Emil Ramel, son till "Bygge-Hans", och ombyggdes till boninghus 1868.

Vid en av allévägarna norr om slottet ligger det eleganta lilla rokokoslottet Tullesbo, som uppfördes av Hans Ramel 1780 efter ritningar av J.E. Rehn. Tanken var att hustrun Amalia Beata skulle ha det som änkesäte, men så blev det aldrig. Slottet användes under senare tid som vårdhem. 2006 frånsålde Övedskloster, som Tullesbo tillhört sedan mitten av 1700-talet, slottet till familjen Ulf von Greiffencrantz, som genomfört en omfattande renovering av slottet samt uppfört stallar och en ridanläggning av internationell klass. Ca 2 km öster om Övedskloster ligger änkesätet Charlottenlund, som disponeras av Färs härads hembygdsförening för dess samlingar.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten