HELSINGBORG. Redan på 1000-talet förstod den danska kungamakten att utnyttja den strategiska och politiska betydelsen av en borg på den höga strandbrinken vid Öresunds smalaste del, den del som i historiska källor från denna tid omtalas som "halsen". Därav har med stor sannolikhet både Helsingör och Helsingborg fått förleden till sina namn, medan slutledet "borg" torde syfta på de äldre befästningar med stentorn som tidigare funnits där Kärnan nu ligger. Helsingborg omtalas av Adam av Bremen på 1070-talet i hans beskrivning av Danmark och övriga Norden och var då en befäst ort och marknadsplats. Arkeologiska undersökningar visar att den egentliga befästa staden legat uppe på höjderna kring borgen och att tre av de fyra äldsta kända kyrkorna i staden, S:t Clemens, S:t Mikael och S:t Petri, varit belägna uppe på landborgen. 1100-talets borg hade ett rundtorn, s.k. kastal, av sandsten och var omgiven av en hög, mångkantig ringmur. Modellen till de första s.k. tornborgarna hade lånats från romarna och dessa vakttorn uppfördes främst längs kuster, gränser eller genomfartsleder. Vid utgrävningar har man intill nuvarande Kärnan funnit en cirkelformad murrest av det äldsta tornet, som hade ett fundament av gråsten och 4,25 m tjocka murar av sandsten. Tornet blev i ett senare skede påbyggt och fick då en fyrkantig form.
I skydd av borgen etablerades under 1100-talet även en bebyggelse nere på den smala kustremsan kring S:ta Maria kyrka, som i sitt äldsta skick var en absidkyrka med murverk och skulpturdetaljer i sandsten. Från 1200-talet koncentrerades handelsstaden helt till lågstaden. Under nästan hela medeltiden var Helsingborg Skånelands näst Lund mest betydande stad och var under Skånes storhetstid jämte Lund en av de kungliga huvudresidensorterna. Från Helsingborgs slott styrdes det med tiden allt större Helsingborgs län och slottet kom under flera århundraden att spela en viktig roll vid olika stridigheter.
Sedan kung Erik Plogpenning på landstinget i Skåne 1249 försökt lägga skatt på böndernas plogar, gjorde den rasande allmogen uppror och kungen tvingades fly till Helsingborgs slott och förskansa sig där. Efter flera veckors belägring av bondehären lyckades kung Erik ta sig över till Själland.
Under striderna mellan kungamakten och ärkebiskop Jakob Erlandsen i Lund om kyrkans ställning stormade och erövrade skåningarna år 1263 Helsingborgs slott, sedan de gjort uppror mot kungens bundsförvant hertig Albrekt av Braunschweig på grund av hans hårda styre, varefter hertigen tvingades lämna landet.
År 1296 höll den danske kungen Erik Menved sitt bröllop med Magnus Ladulås' dotter Ingeborg på slottet. Sedan svenske kungen Birger Magnusson vid "Nyköpings gästabud" 1317 fängslat sina bröder hertigarna Erik och Valdemar, utbröt ett uppror och kung Birger flydde till sin svåger Erik Menved i Danmark. Hertigarnas anhängare trängde 1318 in i Skåne med en här och belägrade Helsingborgs slott.
Efter Erik Menveds död 1319 bröt den gamla stormakten Danmark samman till följd av alla krig och till slut blev hela landet bortpantat till tyskar. Vid ett möte i Helsingborg 1332 köpte den svenske kungen Magnus Eriksson den tyska panträtten på Skåne och Blekinge för 34.000 mark silver, och Helsingborgs slott var därefter i svensk ägo till 1360, då Valdemar Atterdag återerövrade landskapen. När Danmark under hans tid låg i krig med hansastäderna, härjades Skåne av den svenske kungen Albrekt av Mecklenburg, och Helsingborgs slott tvingades 1369 kapitulera efter en lång belägring. Vid freden i Stralsund 1370 fick kung Valdemar pantsätta Helsingborg och hela västra Skåne till tyskarna under 15 år.
Av den medeltida borgen Helsingborgs slott återstår i dag endast bostadstornet Kärnan. Viss osäkerhet har rått om när tornet uppfördes, men genom s.k. årsringsdatering är det nu bestämt till ca 1313, då Erik Menved var kung. Det byggdes som ett väl skyddat bostadstorn åt den danske kungen, när denne vistades i Helsingborg. Vid planeringen av detta torn revs det gamla 1100-talstornet. Dess grundplan är markerad i markytan strax framför den höga trätrappan vid ingången till Kärnan.Det nuvarande tornet har kvadratisk grundform och är byggt av tegel och sandsten i fem våningar med en djup källare, som skall ha använts som fängelsehåla. Det är 35 m högt, sidorna har ett yttermått av 15 m och murarna är 4,2 m tjocka nertill och 3,8 m upptill. På den sydvästra sidan finns ett femsidigt trapptorn och i den nordvästra delen en fyrsidig latrinutbyggnad. I varje våning finns ett stort mittrum och ett varierande antal fönsternischer eller kammare i de tjocka murarna. Flera av de vackra tornrummen med sina biutrymmen och trapplopp är välbevarade.
Runt tornet, på bara fyra meters avstånd, har löpt en kraftig ringmur. Utanför denna har legat en mycket stor byggnad för fester och sammankomster. Hela bergkrönet har dessutom varit omgivet av en hög ringmur och i den östra delen en grävd vallgrav. Ringmuren var ca 500 m lång och hade ett tiotal mindre försvarstorn. Helsingborgs slott måste således ha varit en av Nordens största borganläggningar under medeltiden. Utbyggnaden av borgen skedde troligen under unionskungen Erik av Pommerns tid. Denne låg på 1420-talet i krig med Hansan. Han lät då också uppföra fästet Krogen, Kronborgs föregångare, på Öresunds västra strand vid Helsingör. Härigenom kunde han behärska Sundet vid dess smalaste del och kontrollera in- och utpasserande fartyg. År 1429 införde han Öresundstullen, som blev en av Danmarks viktigaste inkomstkällor ända fram till år 1857, då den upphörde.
Kung Eriks efterträdare som unionskung, Christoffer av Bayern, dog 1448 på Kärnan. När den svenske kungen Karl Knutsson Bonde härjade i Skåne 1452, brände han ner Helsingborg och belägrade slottet.
Som länsherrar eller ståthållare på Helsingborgs slott under 1500- och 1600-talen finner man bl.a. Tyge Krabbe till Vegeholm, Otte Brahe till Knutstorp och Anders Bille till Rosendal. Under den s.k. Grevefejden i Danmark kom Helsingborgs slott och Tyge Krabbe 1535 att spela en avgörande roll, varom berättas under Vegeholm. År 1643 invaderades Skåne av svenska trupper under ledning av den hårde och hänsynslöse Gustav Horn, och under "den hornska fejden" 1643-44 skövlades landskapet och Helsingborgs slott intogs. 1653 lät Frederik III bygga om Kärnan till kanontorn och fyra kraftiga kanoner, riktade åt var sitt väderstreck, placerades på taket.
Under de svensk-danska krigen var Helsingborgs betydelse mycket stor, och efter Skånes övergång till Sverige genom Roskildefreden påbörjades 1659 en betydlig utvidgning av befästningsverken, men dessa var ej färdiga vid skånska krigets utbrott och kunde inte motstå angreppen. Slottet stormades och Helsingborg härjades flera gånger under tiden 1676-78. Efter 1679 års fred raserades befästningarna, frånsett Kärnan, och vid 1709 års krig kunde danskarna lätt inta Helsingborg, som sedan blev deras huvudläger. General Magnus Stenbocks seger i slaget vid staden den 28 februari 1710, vid vilket 5.000 danskar och nästan 3.000 svenskar stupade, ledde omedelbart till den danska härens tillbakadragande från Helsingborg och Skåne. Staden hade lidit svårt under ofredstiderna och dess betydelse kom att minska efter skånelandskapens definitiva övergång till Sverige, då Malmö blev säte för generalguvernementet och Landskrona byggdes ut till en betydande hamn- och fästningsstad. Först i mitten av 1800-talet tog Helsingborgs utveckling åter fart.
Efter de dansk-svenska krigens slut fick Kärnan förfalla till en ruin. År 1741 blev Helsingborgs stad ägare till byggnaden. Förfallet fortsatte dock tills man 1863 och 1876 företog smärre reparationer. 1893-94 gjordes en grundlig restaurering efter ritningar av Alfred Hellerström. Kärnan försågs då med det nuvarande tinnade tornkrönet, som hade sin förebild i det ovan återgivna kopparsticket från 1588, vilket är den äldsta bevarade framställningen av Kärnan och Helsingborgs slott. Den monumentala trappan med dekorativa valv, som nu ligger framför tornet, uppfördes 1901-1903.
Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten