Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Ellinge

ELLINGE ligger ett par km sydväst om Eslöv. Slottets huvudbyggnad är till sin grundstomme mycket gammal, möjligen ända från 1400-talet, varom välvda källare och murar av stora kvaderstenar i dess norra del vittnar. Genom en ombyggnad som började 1735 fick Ellinge sitt utseende betydligt förändrat. Den medeltidsaktigt slutna skånsk-danska borgen förvandlades då till en öppen herrgård av sedvanlig svensk typ. Samtidigt anlades ny park och trädgård. 1854 revs den norra flygeln på borgholmen och i stället uppfördes den nuvarande tornartade stenbyggnaden. Huvudbyggnaden fick då gavlar i renässansstil. Under 1950-talet genomgick slottet en omfattande renovering, varvid äldre arkitekturdetaljer tillvaratogs. Slottet omges ännu av de gamla vallgravarna.

Ellinge byggdes en gång som en försvarsborg och ligger vid Bråån, en biflod till Lödde å (Kävlingeån). Dessa båda åar bildade förr i tiden strategiskt en försvarslinje för södra Skåne och vid dessa ligger också de gamla befästa borgarna Skarhult, Flyinge, Hvidarp (Viderup), Örtofta och Borgeby. Åarna hade då mer vatten än nu och var ofta svåra att komma över, varför de spelade en framträdande roll under medeltidens strider inom Danmark och senare under krigen med Sverige.

Ellinge är ett av Skånes äldsta gods med anor från 1100-talet och tillhörde under medeltiden flera av Danmarks mäktigaste släkter. Först i raden av stormän på egendomen var Erland Galen i början av 1200-talet. Han hade fyra söner, vilka genom sin mor Cecilia var släkt med Danmarks främsta stormansätt Hvide och den Sverkerska kungaätten i Sverige. Av dessa Erlandsöner blev två ärkebiskopar, Jacob och Erland Erlandsen, och de andra två, Jens och Niels, efter varandra ägare till Ellinge. Jens Erlandsen var 1258 gälkare, d.v.s. kungens företrädare, i Skåne. Vid stridigheterna rörande kungens eller kyrkans överhet mellan hans bror ärkebiskop Jacob i Lund och danske kungen Christoffer I stod Jens på sin brors sida. Sedan kungen fängslat ärkebiskopen med hjälp av prelatens egen broder Niels fick denne överta Ellinge och gälkareämbetet. Niels Erlandsen lämnade gården i arv till sin son Jacob, vars son Niels senare blev herre till Ellinge. Denne dog 1350.

Näste ägare var Ulf Aagesen Thott, som 1371 efterträddes av Peder Axelsen Thott till Härlöv nära Kristianstad. Hans svärson, riddaren Niels Svendsen Sparre, löste till sig Ellinge 1395. Denna ätt härstammade från Jylland och förde två sparrar i sitt vapen. Kalmarunionen medförde under 1400-talet ett närmande mellan de tre nordiska länderna och Sparrarna till Ellinge var ett exempel på detta. Niels Svendsen Sparre har bl.a. undertecknat förbundstraktaten mellan unionskungen Erik av Pommern och Wladislaus av Polen 1419 jämte flera andra dokument. Hans son Kjeld blev näste ägare till godset och han efterträddes av sin bror väpnaren Claus Nielsen Sparre, som bebodde gården 1439 och som genom giftermål med Katarina Bielke även blev herre till Vik i Uppland samt svåger till svenske marsken och senare riksföreståndaren och kungen Karl Knutsson Bonde. Han blev trots detta trogen sitt fädernesland Danmark. Hans efterträdare, sonen Niels Clausen Sparre, blev däremot genom sin uppfostran och släktskap med Sveriges ledande män, Karl Knutsson och Sten Sture, helt svensk. Han var bl.a. svenskt riksråd och hövitsman på Elfsborg och en myndig, självsäker herre, som 1495 på egen hand förklarade England krig. Lyckan vände emellertid när han tog Sten Stures parti i striderna med danske kungen Hans och 1505 dömdes han skyldig till majestätsbrott och förlustig liv, ära och gods.

Ellinge drogs in till danska kronan och såldes 1511 till Henrik Krummedige, en av sin tids mest betydande män, som bl.a. var danskt och norskt riksråd och hövitsman på Bohus. Redan före Henrik Krummediges död 1530 blev Eske Pedersen Bille, gift med hans dotter Sophie, ägare till Ellinge, Månstorp och det halländska Vallen. Han kallades i Skåne "Eske den rige". Det var troligen han som omkr. 1537 anlade Månstorps borg. Under "Grevefejden" blev Ellinge intaget och plundrat av bönderna, eftersom Bille ställt sig på hertig Christians (III) sida mot Christian II och lübeckarna. Händelsen finns återgiven i ett brev från gårdsfogden till Eske Bille. Fogden berättar att han blivit överraskad av budskapet om fiendens annalkande och bara haft en natts frist att föra bort livsmedel och dyrbarheter. Vidare skriver han att 400 bönder kom, bröt upp dörrarna och tog till sig mat och öl. Själv hade han flytt och stått ett dygn i "det ny mag", d.v.s. han hade gömt sig i det nybyggda utedasset. Senare rapporterade han att "alltsammen er vel ved magt undtagen 2 senge, som bönderne sloge i stykker". Eske Bille satt som länsman på Bergenhus i Norge 1529-37 och försvarade 1534 detta mot ett intagningsförsök av Christian II. 1537 dubbades han till riddare vid Christian III:s kröning och anlitades sedan av denne vid flera diplomatiska uppdrag. Bille var riksråd och sjöminister och blev 1547 rikshovmästare. Han dog 1552.

Av hans många jordagods gick Ellinge till hans andre son, Jörgen, senare även ägare till Vallen, som en annan bror erhållit i arv. Han dog 1601 och ärvdes av sin son Eske. Då denne dog barnlös 1619 övergick egendomen till hans systerson riksrådet Eske Laugesen Brok, som var en av Danmarks rikaste och mäktigaste män. Hans dagböcker, som skildrar en rik adelsmans liv på den tiden, finns bevarade. En lustighet är, att han brukade sätta ett kors i dagboken varje gång han deltog i ett dryckeslag. Ibland ett kors, någon gång två och vid ett tillfälle hela fyra kors på samma dag, men då hade han också supit ihop med Christian IV på Borgeby slott och vid korsen skrivit kommentaren "libera nos domine", "Herre Gud, bevare oss". Eftersom Eske Brok var den siste manlige medlemmen av sin ätt, gick godset vid hans död 1625 till dottern Brigitte och hennes man Tyge Brahe till Tosterup.

Kort därefter sålde de Ellinge till den rike godsägaren Frands Lykke, som var gift med Brigittes syster Lisbeth Brok, och han bytte 1632 bort godset till fröken Mette Barnekow. Hon bodde troligen inte på Ellinge och dog ogift åtta år senare.

Egendomen gick då till brorsdottern Margrete Barnekow och hennes man, vice landsdomaren i Skåne, Christoffer Walkendorff. Han var en av de danska adelsmän som 1658 svor den svenske kungen trohetsed och blev introducerad på Riddarhuset. Efter honom tillträdde 1690 sonen Hans. Det var han som 1680 fick i uppdrag att hämta den danska prinsessan Ulrika Eleonora i Köpenhamn och eskortera henne till Skottorps herrgård i Halland för att där vigas med Karl XI. Herr Hans slösade emellertid bort sitt arv så grundligt att han måste låna bröd av sina egna bönder. Han kallades därför "Hans Lånekaka". 1714 fick han sälja Ellinge på grund av sina skulder.

Köpare var en betydligt bättre hushållare, nämligen grevinnan Margaretha von Ascheberg på Vittskövle, dotter till fältmarskalken Rutger von Ascheberg och änka efter överste Kjell Christoffer Barnekow. Hon lät göra en besiktning av Ellinge, vilken visade att byggnaderna var kraftigt förfallna. Hennes många egendomar skiftades 1724, så att Ellinge tillföll svärsönerna greve J.A. Meyerfelt och friherre Wilhelm Bennet.

Den senare, som var generalmajor och landshövding och gift med hennes dotter Magdalena Eleonora, blev samma år ensam ägare till godset. Det var han som iståndsatte den förfallna gården, varvid huvudbyggnaden grundligt förändrades och de andra byggnaderna revs.

Vid Wilhelm Bennets död 1740 ärvdes egendomen av dottern Christina Bennet, som gifte sig med överstelöjtnanten greve Carl Fredrik Dücker. Denne efterträddes av sin son och sonson med samma namn. Den tredje och siste Carl Fredrik Dücker dog barnlös 1889. Under hans tid fick huvudbyggnaden sitt nuvarande utseende.

Efter honom tillträdde hans systerdotters son, överhovstallmästaren friherre Fredrik Wrangel af Sauss, som var gift med grevinnan Ebba Piper från Sövdeborg. De bodde aldrig på slottet utan lät iordningställa en bostad på andra sida vallgraven, den Wrangelska villan. Fredrik Wrangel efterträddes 1932 av sin son Carl Gustaf Wrangel. När denne dog 1948 var ekonomin så dålig att hans son inte hade möjlighet att ta över godset.

Ellinge inköptes 1950 av industrimannen tekn. doktorn Ernst Wehtje (skapare av Skånska Cementgjuteriet - Skanska) och hans maka Britta Elfverson, och deras son Hans-Christian övertog driften. 1954-56 genomgick det förfallna slottet en omfattande restaurering och upprustning under ledning av arkitekten Leon Nilsson. Hans-Christian Wehtjes son Mikael är nu ägare till Ellinge, som omfattar ca 750 hektar.

Parken kan beses, men slottet är inte öppet för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten