Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Hyby

HYBY, invid väg 108 ca 7 km norr om Svedala, ligger i en gammal kulturbygd med flera forntida gravhögar, efter vilka byn fått sitt namn. Den kallas 1304 Högby och vid medeltidens slut Höjby. Första gången Hyby omtalas som sätesgård för en herreman är 1349. Den tillhörde då riddaren Niels Andersen av den skånska uradelssläkten Hak, som senare satt som ägare till Häckeberga. Hans änka Maria Jönsdatter härskade på Hyby ännu 1394, då hon utfäste sig att inte lämna gården till någon annan än riddaren Jöns Axelsen, som arrenderade hälften av den. Andra hälften hade 1389 lämnats som pant till riddaren Jep Muus.

Hur den äldsta sätesgården såg ut är okänt. Professor C.G. Brunius uppger 1850 att han sett lämningar efter en gammal borg väster om den nuvarande gårdsplatsen. Om det funnits en borg, har denna troligen ödelagts under drottning Margrethes tid vid slutet av 1300-talet, då hon utfärdade ett förbud för herremännen att ha fasta hus, vilket hon ansåg vara ett hot mot rikets säkerhet.

Namnet Muus bars av flera mindre adelssläkter, men Jep Muus ursprung är inte känt. Han var troligen Valdemar Atterdags fogde på borgen Birridsholm (Beritzholm), nära nuvarande Bjärsjölagård (läs mer under detta slott), och skall då tillsammans med kungen ha besegrat upproriska bönder i ett slag på Östraby fälad. Jep verkar också ha varit en förmögen man. Första gången han med säkerhet omtalas är i samband med ett lån till drottning Margrethe, för vilket han hade Elfsborg i pant. Han var en av drottningens betrodda män och satt 1384 som länsherre på Lindholmen och därefter på Varberg och Helsingborg. 1389 slogs han till riddare. Under tiden på Lindholmen ägde han också fartyg och anklagades av Hansan för sjöröveri, vilket var en ganska vanlig och lönande sysselsättning för dåtidens herremän. Trots sin ringa börd gifte han sig med Kirstine Pedersdatter Thott och blev härigenom befryndad med Skånes förnämsta adelssläkt. Kirstine var trolovad med riddaren Mogens Munk till Boller i Jylland, men blev bortförd av Jep Muus. Med drottningens välsignelse vigdes sedan paret i Helsingborg. Den släktstolta Kirstine skall då ha gett sin man en guldring med en infattad kopparspik för att ge honom en varaktig påminnelse om hans ringa börd. Detta gav upphov till ett länge använt ordspråk: "art dig kobbernagel, du ligger uti guld lagd". Riddar Mogens sökte givetvis hämnd och 1394 en tid efter bröllopet blev Jep dräpt. Han gravsattes i Gråbrödrakyrkan i Ystad. Under sin levnad instiftade han altaret i S:t Petri kyrka i Malmö. Kirstine gifte sig sedan med Mogens och flyttade till Boller (där f. ö. Christian IV:s på grund av otrohet förskjutna hustru Kirsten Munk dog 1658). Efter Jeps död visade det sig att han försökt tillägna sig Hyby, som han endast innehade som pant, genom att förfalska dokument. Hans arvingar dömdes därför förlustiga gården av drottning Margrethe.

Hyby blev dock troligen kvar inom släkten Thott. 1434 nämnes som ägare väpnaren Johan Rutbeck. Hans änka Elsebe, som kan ha varit syster till Kirstine Thott, sålde 1442 gården till Oluf Axelsen Thott, en av de fyra mäktiga Axelsönerna. Han blev länsherre på Gotland, sedan han 1449 fördrivit Erik av Pommern från ön och istället överlämnat den till Christian I, och kunde då också överta Eriks lukrativa sjöröveriverksamhet mot Hansan.

Efter 1400-talet övergick Hyby i danska kronans ägo och gavs sedan i förläning till olika herremän. 1601 innehades gården fritt på livstid av Görvel Fadersdotter Sparre på Torup.

År 1658 gick äganderätten över till den svenska kronan. Hyby blev en kungsladugård och utarrenderades. Mangården var då av enkelt slag och bestod av en korsvirkeslänga med klineväggar och halmtak. Denna byggnad utdömdes 1737 och istället uppfördes 1761 ett gulrappat envånings stenhus med frontespis och mansardtak av tegel. Ladugården bestod då av fyra korsvirkeslängor. Arrendator var friherre Haqvin Stiernblad på Torup.

Hyby kom åter i privat ägo 1786, då det köptes av Haqvin Stiernblads son, överstelöjtnant Axel Josua Stiernblad på Stora Markie. Han var ogift och sålde 1812 Hyby till sin brors svåger, friherre Voldemar Vilhelm Wrangel von Brehmer.

Denne fick tillstånd att flytta över fideikommissrätten från sin gård Skeinge till Hyby och 1829 tillträdde som fideikommissarie hans son, major Carl Gustaf Wrangel von Brehmer. Han var även ägare till Häckeberga, Toppeladugård och Eserup. Genom en ombyggnad 1836 gavs corps de logiet empirekaraktär. Det gamla envåningshuset byggdes på med ytterligare en våning och fick trevåniga frontespiser på de båda fasaderna. 1872 tillträdde Carl Gustafs son Johan Wolmer, som följdes av sin brorson Carl Gustaf (Gösta) Wrangel von Brehmer. En genomgripande restaurering av corps de logiet gjordes 1883-84 efter ritningar av Helgo Zettervall. Resultatet blev en slottsliknande byggnad med torn och trappgavlar, som torde få räknas bland denne arkitekts sämsta skapelser (vilket inte säger lite). Carl Gustaf Wrangel von Brehmer efterträddes 1907 av sin bror Wolmer, vilken 1940 följdes av sin bror Hans Jurgen. 1957 tillträdde hans son Johan Wrangel von Brehmer och 1966 dennes son Carl Gustaf (Gösta). Samma år skedde en total ombyggnad av corps de logiet, varvid Zettervalls tillbyggnader togs bort. Det enda som nu minner om honom på Hyby är ekonomibyggnaderna och hans märkliga storkpelare - sannolikt det enda arkitektritade storkboet i världen.

Hyby äges nu av Bertil Jönsson och är inte tillgängligt för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten