Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten
Knutstorp
KNUTSTORP är beläget vid Söderåsens sydsluttning ca 8 km nordöst om Svalöv. Borgen bestod ursprungligen av fyra längor kring en borggård och omgavs av en liten sjö. Under skånska kriget eldhärjades Knutstorp 1678 och iståndsattes först 1726 sedan norra längan rivits. De resterande delarna av längorna, som därefter utgjorde flyglar till huvudbyggnaden, stod kvar till 1956, då en förödande eldsvåda drabbade borgen. Det enda som nu står kvar är den mäktiga huvudlängan med försvarsvåningens kastgluggar ännu synliga under takfoten. Om byggnadens tillkomst berättar ett par inskriftstavlor från 1551 och 1726 på ömse sidor om huvudingången. Vid borgen står en byst av den store astronomen Tycho Brahe, som föddes på Knutstorp.
Knutstorp (eller Knudstrup) har innehafts av flera av Skånes förnämsta gamla adelssläkter. Platsen var sätesgård redan i mitten av 1300-talet och beboddes då av den i vår medeltidshistoria bekante riddaren Peder Nielsen Kyrning, bror till ärkebiskop Jacob i Lund. Därefter omtalas den inte mycket förrän den mot slutet av medeltiden förvärvades av den mäktiga och inflytelserika släkten Brahe.
Riksrådet Otte Brahe, sedermera länsman på Helsingborgs slott, indämde den lilla sjön och lät 1551 på holmen uppföra en befäst borg i nordisk renässansstil. Den bestod av två höga längor, som bands samman av lägre tvåvåningslängor och inneslöt en borggård. Av dessa byggnader kvarstår i dag bara den ena huvudflygeln. I sitt nybyggda skick representerade den fyrlängade borgen höjden av modernitet till skillnad från det äldre byggnadssättet med en enda länga, där det bästa exemplet är Glimmingehus. Otte Brahe skall också ha utvidgat godsets ägor betydligt. I sitt äktenskap med Beate Bille hade han 5 söner och 5 döttrar. 1546 föddes på Knutstorp sonen Tycho (Tyge) Brahe.
Denne växte upp hos sin farbror riksamiralen Jörgen Brahe och hans hustru Inger Oxe (syster till Peder Oxe) på Tosterup. Från sju års ålder fick Tycho undervisning i latin och när han var tolv år gammal skrevs han in vid Köpenhamns universitet. Efter en partiell solförmörkelse 1560 började han ägna sig åt astronomiska studier. 1562 reste han till Leipzig för att enligt föräldrarnas planer studera juridik och statsvetenskap men koncentrerade sig istället på astronomi. Han upptäckte snabbt stora avvikelser mellan sina egna observationer av planeternas positioner och vad man dittills hade antagit. 1566-1570 studerade han matematik och astronomi vid universiteten i Rostock, Wittenberg, Basel och Augsburg och under denna tid konstruerade han sina första astronomiska instrument och företog många observationer. Hans hetsiga humör försatte honom i en del svåra situationer och kom att märka honom för livet. Under en duell i Rostock med en vän, adelsmannen Manderup Parsbjerg, miste han nämligen en del av sin näsa och fick i fortsättningen använda sig av en konstgjord pjäs i silver. Det man hade blivit osams om var vem av dem som var den skickligaste matematikern! Vid faderns död 1571 fick Tycho Brahe övertaga Knutstorp. Han bodde ett par år i början av 1570-talet på slottet och hos sin morbror Steen Bille på Herrevadskloster.
På Herrevad inträffade den händelse som kom att göra honom världsberömd. En novemberkväll 1572 upptäckte han en ny ljusstark stjärna (en supernova) i Cassiopeias stjärnbild. Den syntes under arton månader för att därefter försvinna. Upptäckten var en sensation, som kunde komma att rubba en hel världsbild, eftersom rymden och dess stjärnor ansågs eviga och oföränderliga. Tycho Brahe observerade noga stjärnan under mer än ett års tid och publicerade 1573 sina rön i boken "De nova stella", varigenom han skapade sig ett namn inom den astronomiska forskningen.
1576 byggde han ett nytt slott och observatorium, Uraniborg, på ön Ven, som han fått i förläning av kung Frederik II, och bosatte sig där. Han köpte eller konstruerade själv avancerade astronomiska mätinstrument, som var 12 gånger noggrannare än dem man tidigare kunnat konstruera. Vad han saknade var en stjärnkikare, vilken ännu ej uppfunnits, och alla hans observationer gjordes med blotta ögat. På en berömd himmelsglob av mässing, över en meter i diameter, som han själv konstruerat, placerade han noggrant in 1.000 fixstjärnor. Globen hamnade småningom i Runde Taarn i Köpenhamn, där den tyvärr förstördes vid en brand 1728.
Tychos observatorium var vid denna tid unikt i Västeuropa, men motsvarigheter fanns i den arabiska världen. Uraniborg och observatoriet i Samarkand, som byggts en mansålder tidigare, uppvisar stora likheter vad gäller den instrumentella utrustningen. Bland annat fanns på båda ställena en jättelik murkvadrant, som användes för bestämning av stjärnhöjden. Kanske fick Tycho kännedom om de österländska observatorierna under en vistelse i Venedig, som vid denna tid var Europas port mot öster, såväl ekonomiskt som vetenskapligt.
På Uraniborg anlade Tycho en storslagen trädgård i renässansstil (med hjälp av sin syster Sophie på Ericsholm, nuvarande Trolleholm - läs mer om henne under detta slott), uppförde tegelbruk, verkstad och pappersmölla samt inrättade ett boktryckeri. 1584 byggde han även ett nytt observatorium, Stjärneborg, som han förlade under jord för att undvika skakningar i instrumenten vid stormigt väder.
Tycho gjorde Ven till ett centrum för vetenskaplig forskning i Europa. Ett stort antal studerande från hela Kontinenten uppehölll sig hos honom och utbildade sig under den berömde mästarens ledning och kunde "ligga" på Ven ända upp till tre år. Hans anläggningar fick besök av många prominenta gäster, inte minst kungliga, och hans assistenter förde noggrann dagbok över alla viktiga händelser. Tycho var ett universalgeni: matematiker, arkitekt, kemist, medicinare, apotekare, författare, meteorolog, astronom och astrolog. Sitt astrologiska vetande använde han bl.a. till att ställa horoskop för den nyfödde prins Christian (IV) och till att utpeka vissa förutbestämda otursdagar, som kallas "Tycho Brahe-dagar" efter honom och är inte mindre än 32 till antalet.
Till Tychos stora hushåll på Uraniborg hörde en synsk dvärg, som hette Jeppe och som bl.a. med stor säkerhet kunde förutsäga om en sjuk person skulle duka under eller tillfriskna. Som sällskapsdjur hade Tycho en tam älg! Vid en fest på Landskrona slott blev emellertid älgen så berusad av öl att den föll ner för en trappa och bröt benet, varefter den sorgligt nog dog trots den bästa omvårdnad.
Gentemot sina underlydande bönder uppträdde Tycho som en despot och plågade ut allt han kunde och bönderna klagade gång på gång hos Frederik II. Hans egenrättfärdighet och hetsiga humör och hans giftermål med den ofrälse Kirstine Jörgensdatter från Kågeröd skaffade honom många fiender inom adeln, som också med växande avund såg hans gynnade ställning. Som motprestation till alla förmåner han erhållit av kung Frederik, vilka utgjorde mer än 1% av statens inkomster, skulle Tycho, förutom sin vetenskapliga forskning, svara för eldningen av fyren vid Kullen och underhållet av det kungliga gravkapellet i Roskildedomen. Men fyren var ofta släckt och försatte skeppare och sjömän i livsfara, och när kungen besökte kapellet, kunde han förskräckt konstatera att taket höll på att störta in.
När Tycho 1597 i vredesmod lämnade Ven med alla sina instrument och gick i landsflykt, efter att flera av hans privilegier dragits in och han råkat i onåd hos kung Christian IV, som tröttnat på alla klagomål, sålde han Knutstorp till sin bror Steen Brahe. Han gick sedan i tjänst som astronom hos kejsar Rudolf II i Prag och hade då tidvis som medarbetare Johannes Kepler, vilken blev hans vetenskaplige arvtagare. Där dog Tycho 1601, knappt 55 år gammal. Han gravsattes i Teyn-kyrkan, där man än i dag kan se hans gravsten med Dannebrogen draperad ovanför. På hans epitaf, som han själv skall ha författat, står: "Han levde som en vis man och dog som en dumbom." Dödsorsaken har sagts vara urinförgiftning efter en blöt bankett i kombination med prostatabesvär, eftersom Tycho av artighetsskäl inte velat bryta taffeln. Senare forskning visar att han förmodligen dog av kvicksilverförgiftning, kanske av en medicin, som han tog mot sin sjukdom.
Hustrun Kirstine, med vilken han hade åtta barn, köpte efter Tychos död ett gods i Böhmen och bosatte sig där. Hon dog 1604 och ligger begravd i samma grav som sin make i Teyn-kyrkan.
Tycho Brahes instrument har alla gått förlorade. Efter hans död förvarades de i en källare i Prag, där de blev förstörda vid oroligheterna 1619. Hans anläggningar på Ven började rivas några år efter hans död och i dag återstår endast rester av dem. Efter omfattande arkeologiska utgrävningar har Stjärneborg rekonstruerats och man har även delvis återskapat renässansträdgården. Ett Tycho Brahe-museum anlades 1929 och 1946 avtäcktes skulptören Ivar Johnssons Tycho Brahe-monument. 2005 invigdes ett nytt museum i den före detta Allhelgonakyrkan.
Steen Brahe var riksråd i 42 år och tillhörde Christian IV:s förmyndarregering. Han var danskt sändebud till Sverige 1591 och 1599 och deltog 1603 och 1619 i gränsmötena med svenskarna för att finna fredliga lösningar på tvistefrågorna mellan de båda länderna. Steen Brahe avled 1620 och efterträddes som ägare till Knutstorp av sin andre son Erik Brahe, vilken sålde godset till sin bror riksrådet Jörgen Brahe.
Denne hade deltagit i Kalmarkriget och blev framför allt känd genom sin insats i den hårda strid som utkämpades med Gustav II Adolf och svenskarna på Vittsjöns is i februari 1612. Svenskarna besegrades och drevs ut ur Skåne och den svenske kungen var ytterst nära att mista livet i bataljen, när isen brast under hans häst. Jörgen Brahe erövrade på egen hand den svenska hovfanan och denna skall till minne av händelsen finnas draperad över hans grav i Horne kyrka på Fyn. Han blev senare ledare för den fynska adelsoppositionen mot Christian IV och förvärvade en mängd gods på ön, varför han fick tillnamnet "den lilla kungen på Fyn". 1646 överlät han Knutstorp till sin son Steen Brahe d.y., som under Karl X Gustavs första krig i Skåne tjänstgjorde i den danska armén. Som en följd härav beslagtog svenskarna Knutstorp 1658, men Steen Brahe återfick sin gård efter freden i Köpenhamn 1660. Han blev den siste av sin ätt som ägde gods i Skåne.
1663 lämnade han Knutstorp till sin enda dotter Sophie och hennes man Knud Ottesen Thott till Näs och bosatte sig i Danmark. Skåne hade då nyligen tillfallit Sverige och många av de gamla danska adelsmännen hade förhoppningar om att snart återförenas med det gamla moderlandet. Under Karl XI:s skånska krig måste Knud Thott fly till Danmark för påstådda stämplingar mot den svenska överheten. Knutstorp ansågs förverkat och indrogs till Kronan och själv blev han "in effigie" ("i avbild", i sin frånvaro) avrättad på Stortorget i Malmö 1677. Han övergick då officiellt i dansk tjänst och utnämndes till befallningsman över Landskrona län. Under kriget tog en svensk truppstyrka in på Knutstorp och detta belägrades av danskarna och utsattes för stor förödelse. På sommaren 1678 brändes det av en dansk strövkår.
Efter freden i Lund 1679 återfick Thott egendomen, men sedan gick det här som på många andra gods i Skåne, att det blev svenska adelsmän som intog de gamla danska adelssläkternas plats. Knutstorp såldes 1704 av Knud Thotts arvingar till amiralen friherre Cornelius Ankarstierna. Han dog 1714 och hans änka 1724. Godset övertogs då av hans son amiralen Hans Ankarstierna, gift med Anna Maria Cronacker, och det var dessa som 1726 lät återuppbygga slottet efter 1678 års krigshändelser. Strax före sin död 1739 sålde amiral Ankarstierna egendomen till sin brors änka grevinnan Regina Catharina Chronhielm.
Hon blev 1771 på grund av ekonomiska svårigheter tvungen att sälja den till greve Fredrik Georg Hans Carl Wachtmeister till Johannishus. Härigenom kom Knutstorp till den släkt, som behållit egendomen till våra dagar. Greve Claes A. Wachtmeister, som innehade godset 1832-73, lät under sin tid utdika den sjö, som dittills omgett huvudbyggnaden, och han genomförde även en restaurering av den sistnämnda 1843 efter ritningar av professor C. G. Brunius. Godset ägs nu av greve Henrik Wachtmeister och omfattar ca 950 hektar.
Slottets omgivningar är tillgängliga för allmänheten.
Ägarna till Knutstorp fick efter reformationen patronatsrätten till Kågeröds kyrka. I kyrkan, vars äldsta delar är från 1100-talet, uppfördes då ett gravkor för släkten Brahe. Kalkmålningarna i långhusvalven är utförda av den s.k. Everlövsmästaren, som verkade omkring 1500. Över bågöppningen till kyrkans östparti finns målade vapenbilder från årtiondena kring 1500-talets mitt. Intressanta personminnen är Otte Brahes och Beate Billes gravsten från 1571, epitafietavlan över Otte Brahe från 1613, där både sonen Tycho och dottern Sophie finns avbildade, samt Cornelius Ankarstiernas stora huvudbanér från 1714.
Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten