Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Örup

ÖRUP, några km söder om Tomelilla, tillhör tillsammans med Glimmingehus, Bollerup och Tosterup de borgar på Österlen som byggdes under senmedeltiden. De uppfördes alla som mäktiga försvarsanläggningar under en osäker och farlig tid, då svenskar och danskar stred om makten och herremännen måste skydda den egna jorden både mot yttre fiender och mot kungen.

Örup finns omnämnt i ett gammalt dokument från den 7 oktober 1437. Enligt detta överlåter bröderna Lafrentz och David Araldsen avQuitzowsläkten Örup på livstid till fadern Arald Madsen Quitzow. "Öthrop i Benitzstahte oc Tomorplille" skulle om fadern överlevde deras moder, Ingeborg Hak, återgå till sönerna eller deras arvingar "fri oc qvitt" vid Arald Madsens död. Härav kan man dra slutsatsen att godset tillhört moderns familj, Hakätten, och kommit i släkten vid hennes gifte med Arald Madsen Quitzow. Denne skrev sig till Häckeberga år 1427. Vid hans död ärvdes Örup av sonen David. Varken han eller nästa ägare, systerdottern Birgitte Pedersdatter Fleming, gift med Christian von Honford, hade några efterkommande.

Birgitte Pedersdatter blev den sista av släkten Quitzow och skänkte genom gåvobrev 1493 gården till sin systerson, Oluf Holgersen Ulfstand till Bönet på Falster. Denne var halvbror till Glimmingehus' berömde byggherre, Jens Holgersen Ulfstand. 1529 blev herr Olufs brorsöner Gregers och Börje Jensen Ulfstand ägare och 1538 Gregers ensam. 1546 övergick gården till dennes bröder Börge och Gert Jensen Ulfstand och efter Gerts död till Börge Jensen ensam. Han blev den siste mannen av släkten Ulfstand på Örup och deltog tillsammans med flera skånska adelsmän och svenska trupper i bekämpandet av Nils Dacke 1539. I sitt äktenskap med Magdalene Tygesdatter Krabbe, dotter till den mäktige Tyge Krabbe till Vegeholm, hade han många barn. När Börge Ulfstand dog 1558 var dottern Margrete den enda som överlevt föräldrarna och med henne övergick Örup till hennes mans, Erik Rosenkrantz' till Lanting, släkt.

År 1574 lyckades Erik Rosenkrantz, som även ägde Glimmingehus, byta till sig hela Örup och sedan kom godset att förbli i denna släkts ägo ända till år 1913. År 1582 ärvdes Örup av Erik Rosenkrantz' son Börge, gift med Margrete Juel och 1614 av deras son Palle Rosenkrantz. Dennes bror Holger Rosenkrantz, gift med Vibeke Thott, köpte 1635 Örup. Deras son Börge, som 1669 övertog hela gården, fick sin utbildning vid universiteten i Leiden och Padua, dit många av de unga danska ädlingarna sändes, och tjänstgjorde efter hemkomsten som militär i Norge. I sin hemtrakt kallades han "Hund-Börge". Barfod skriver i boken "Märkvärdigheter rörande skånska adeln" om honom, att han var en klen hushållare men en stor jägare. Sitt öknamn fick han för att han på sin andra gård Spannarp höll så många hundar att gårdens spannmålsförråd inte räckte till för deras utfordring. Herr Börge var gift tre gånger och hans tredje hustru Elisabeth Bille överlevde honom i många år. Sin första hustru, Maren Bielke, gifte han sig med 1647 efter kungligt tillstånd, eftersom hon var hans syssling.

Med henne hade han sonen Axel, som ärvde gården 1679. Efter att ha varit i fransk och dansk krigstjänst bosatte sig på Örup. Han var den förste av sin ätt som svor den svenske kungen huld- och trohetsed 1684. Med tiden blev han mycket egendomlig och Barfod berättar om honom: "Herr Axel Rosenkrantz levde slutligen uti enfaldig stillhet på Örup, och är det en gammal berättelse, att han ofta spatserade därifrån till Ystad, nästan två mils väg, med sin bössa på nacken, klädd i grå kjol, av skinnrem omgjordad, och med en ganska besynnerlig lammskinnsperuk. En gång när stadspojkarna som vanligt skockades omkring honom för att beskåda den sällsamma dräkten, lade han bössan till kinden, sägande med en allvarlig min: 'Flucker jer, påga, att jeg kan faa mange paa et sted', vilket för all framtid befriade honom från mindre angenämt sällskap."

Den siste av ätten Rosenkrantz på Örup (1840 - 1913) var majoren och kammarherren Carl Albert Holger Rosenkrantz och hans hustru Adèle, född Sylvan, som även härskade på Glimmingehus. De båda godsen kom därmed än en gång under samma ägare. 1913 köptes Örup av Kristianstads läns egnahemsförening, som avstyckade arrendegårdarna och 1914 sålde huvudgården till godsägare Paul Paulson. 1928 köpte Axel Persson Örup egendomen, som 1952 övertogs av hans son Arvid Örup. I samarbete med de antikvariska myndigheterna genomförde han en omfattande restaurering av de gamla byggnaderna. Han dog 2007 och efterträddes som ägare av dottern Cecilia, gift med Carl-Otto Swartz. Egendomen omfattar ca 600 hektar och drivs som Örups Säteri AB.

Örups mäktiga gråstensborg uppfördes troligen av Oluf Holgersen Ulfstand i början av 1490-talet och var således en föregångare till halvbroderns Glimmingehus. Örup är mer ålderdomligt, enkelt och visar inte sin försvarskaraktär lika påtagligt som det mer namnkunniga grannslottet. Av gamla försvarsanordningar syns i dag skyttegluggar i källarplanet. Gavlarna har ursprungligen haft trappformade rösten, som tagits ner vid senare reparationer. Borgen byggdes på en platå vid en liten sjö och runt borgholmen fanns breda gravar, som fylldes på av sjöns vatten. I dag återstår blott en smal kanal. Huvudbyggnaden var bebodd ännu i slutet av 1600-talet och försågs därvid med en del större fönster. Den har senare använts som magasin. Under 1700-talet uppfördes som bostadshus en tvåvånings flygelbyggnad av tegel, vilken i mitten av 1800-talet påbyggdes med ytterligare en våning till sitt nuvarande utseende. En fyrkantig tornbyggnad med spetsig huv binder samman borgen med boningshuset. De ståtliga ekonomibyggnaderna i gråsten byggdes på 1800-talet. Under senare ägare har stora ansträngningar gjorts för att återställa borgbyggnaden till dess forna utseende.

Slott och park är ej öppna för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten