Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Krageholm

KRAGEHOLM ligger ca 8 km nordväst om Ystad nära Svarteåns utlopp ur Krageholmssjön. Det är till sin grundstomme en byggnad från 1500-talet, som ursprungligen uppfördes på den tidens sätt med fyra längor kring en sluten borggård och med vallgravar runtomkring. Efter en brand på 1670-talet var borgen i förfallet skick och först på 1720-talet gjordes en iståndsättning, varvid borgen omformades, så att den nu bildar en huvudlänga jämte två därmed sammanbyggda flyglar. Borgen omges av en trädgård från 1600-talet i fransk stil och en senare anlagd "engelsk" park.

Gården förekommer under medeltiden ofta under namnet Krogholm och var då sätesgård för flera medlemmar av de mera betydande adelssläkterna i det dåvarande Danmark. Troligen residerade här under slutet av 1200- och början av 1300-talet Jens Nielsen Due. Han är visserligen inte uttryckligen nämnd som ägare till gården, men man vet, att hans sondotter Margareta Bondesdatter Due ägde godset och genom gifte förde det till Jep Axelsen av den mäktiga släkten Thott. Sedan dessa makar dött (de ligger begravda i Ystads klosterkyrka) tilldelades Krageholm vid arvskiftet 1419 sonen Bonde Jepsen Thott, som senare ärvdes av sin son riddaren och riksrådet Jens Due Thott.

Denne dog barnlös och efterträddes av sin systerson riksrådet Axel Brahe, död 1487. Hans arvinge var sonen Tyge Axelsen Brahe, en av sin tids rikaste och mest betydande män, som även var ägare till Tosterup och Vittskövle. Han levde ända till 1551. Av hans söner Lave och Jens dog den förre 1567 barnlös och den senare redan 1560, men efterlämnade en son Peder Brahe, som hade flera arvingar.

Dessa löstes ut av svärsonen Otte Marsvin (som lät bygga Marsvinsholm 1644-48) och först från dennes tid finns några uppgifter om slottets uppförande. Han säges ha år 1639 antingen uppbyggt eller också betydligt reparerat det. Med all sannolikhet är emellertid slottet uppfört under någon av hans företrädare.

Otte Marsvin efterträddes redan under sin livstid av svärsonen Iver Krabbe, förut ägare till Jordberga, vilken var en av sin tids rikaste och mest ansedda män. Han levde ett gott stycke in på den svenska tiden. 1670 lämnade han egendomen i arv till sin son Jörgen Iversen Krabbe. Denne var en lärd och försynt man och ledare för den skånska adeln. Förutom Krageholm ägde han också Högestad, Baldringe, Tosterup och Fulltofta. Han har för eftervärlden kommit att framstå som något av en martyr. I samband med Karl XI:s skånska krig blev han 1677 fängslad av svenskarna på blotta misstanken om samröre med danskarna. Efter en närmast parodisk rättegång dömdes han till döden och arkebuserades på Stortorget i Malmö den 16 januari 1678. Orsaken till dödsdomen var snarare att svenskarna traktade efter Krageholm och att Krabbe inte godvilligt ville sälja egendomen. Vid avrättningen var Krabbe klädd i svart sammet och uppträdde med stor värdighet. De som verkställde avrättningen hade han givit 30 dukater var. På skulptören Stig Blombergs "Torgbrunn" på Stortorget kan man nu bl.a. se Jörgen Krabbe förrättande sin sista bön innan avrättningen.

I samband med händelserna i Malmö drabbades Krageholm också av en eldsvåda, som troligen var avsiktligt anlagd, och blev sedan stående obebott i nästan 30 år. Krabbes trogna unga maka Jytte, född Thott, ägnade hela sitt återstående liv till att försöka övertyga världen om mannens oskuld. Det berättas att hon efter hans död alltid gick klädd i svart och bodde i ett svartklätt rum. Hon ville ej heller bo kvar på Krageholm utan lämnade gården åt sitt öde och flyttade först till Högestad, där hon lät mura igen alla fönster som vette åt Krageholm, och sedan till Baldringe, där hon avled 1707.

Som en följd av hennes kamp för makens upprättelse hade fru Jytte fått allt sämre ekonomi och tvingats sälja sina gods ett efter ett. 1704 köptes Krageholm (senare också Högestad och Baldringe) av riksrådet och marskalken greve Carl Piper, Karl XII:s gunstling, som tillfångatogs vid Poltava och dog i fångenskapen 1716. Greve Piper var nog den som tjänade mest på Karl XI:s reduktion. Då han senare blev chef för Karl XII:s kansli, passerade genom honom alla de ärenden som skulle beslutas av kungen, och det var han som skulle föreslå befordringar. För att komma ifråga härför gällde det att "göra honom handen tung", d.v.s. ge mutor. Magnus Stenbock berättar att han vid utnämningen till posten som generalguvernör i Skåne hade svårt att få fram den erforderliga summan, "500 dukater i guld, greve Piper till tacksägelse". Carl Piper blev också ofantligt rik. Han gifte sig med den 26 år yngre Christina Törnflycht, dotter till Sveriges rikaste man, köpmannen Olof Hansson, adlad Törnflycht.

1707 hade greve Piper bett Nicodemus Tessin d.y. att göra förslag till ett nytt slott på Krageholm, men på grund av kriget ändrades planerna. Christina Piper utvalde gården till sitt speciella residens bland alla de gårdar hon förvärvade i Skåne och lät iståndsätta dess förfallna byggnader. Hon uppdrog åt Tessin att ordna trädgårdsanläggningarna och det var även han som ledde arbetet med slottets ombyggnad till dess nuvarande utseende. Anläggningen fick drag av både skånsk byggnadstradition och uppsvensk karolinsk arkitektur. Slottets salar och gemak inreddes med nästan furstlig prakt. Tessins insats märks tydligast i östra längans trapphus och i slottskyrkan, S:t Pauli kapell. Kyrkorummet är hållet i barockstil med skulpturarbeten av bildhuggaren Johan Jerling, som under 1700-talets första hälft verkade i skånska kyrkor och för Christina Piper.

Grevinnan höll även en särskild präst på gården, titulerad: "Hovpredikant vid det höggrevliga Piperska hovet på Krageholm". Under nästan ett halvt sekel residerade Christina Piper här, när hon inte flyttade sitt praktfulla hov till Christinehof, Högestad eller något annat av de slott hon förfogade över. Hon hade besittningar även utanför Skåne och sitt sista vilorum fick hon på Ängsö i Västmanland, sedan hon avlidit på Krageholm 1752.

Christina Piper var upphovet till släktens stora jordinnehav i Skåne och stiftade fyra fideikommiss av sina många egendomar i landet, men lät egendomligt nog inte Krageholm ingå i dessa. Egendomen gick dock med arvsrätt till hennes ende son greve Carl Fredrik Piper, som 1757 lät göra en restaurering av slottet. Han dog 1770 och efter hans änka tillträdde sedan sonen greve Carl Gustaf Piper, död 1803, och dennes son Carl Claes, död 1851. På 1810-talet uppfördes nya ekonomibyggnader väster om slottet, varvid den gamla ladugårdsholmen frilades och istället förvandlades till en park. Carl Claes Piper efterträddes av sin son Fritz, död 1897, och denne av sin systerson greve Nils Brahe, död 1907, vilken på långt håll var släkt med de gamla ägarna av släkten Brahe. Sedan följde överkammarherren greve Magnus Brahe. När denne dog 1930 tillträdde, i enlighet med bestämmelserna i greve Fritz Pipers testamente, barnen till friherrinnan Aurore von Essen, född Brahe. Eftersom släktföljden aldrig blivit bruten sedan greve Piper 1704 köpte gården, kan denna sägas ha gått inom nuvarande innehavaren Fritz Pipers släkt sedan dess. Tanken är att dennes yngste son Eric skall ta över egendomen. Han bor nu på slottet tillsammans med sin familj och sina föräldrar. Godset omfattar ca 1.400 hektar och drivs i Krageholm Drifts AB.

Slottet och slottskyrkan visas för grupper efter överenskommelse; tel. 0411-611 16. Guidade visningar för allmänheten ett par gånger under sommaren; upplysningar tel. 0411-57 76 81.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten