Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Rögle

RÖGLE säteri är beläget omkring en mil sydsydväst om Ängelholm. Den ganska imponerande huvudbyggnaden har två våningar och gavelfronton och flankeras av två friliggande envåningsflyglar. Vid den södra flygeln strax utanför gårdsplanen ligger en väldig magasinsbyggnad, uppförd 1816, med monumental portal i klassisk stil. Corps de logiet och flyglarna uppfördes omkring 1750, när Isaac Cedercrantz var ägare. Han lät också utföra omfattande byggnadsarbeten på sina närliggade gods Vegeholm och Spannarp. Arkitekt och byggmästare var Georg Mochelten. Från början hade huvudbyggnaden endast en våning, men fick sitt nuvarande utseende i nyklassisk stil 1830 under Carl Johan Wachtmeisters ägartid, då även flyglarna moderniserades.

Hur Rögle såg ut före 1750 framgår av en 1738 upprättad geometrisk karta över säteriet. Gården låg då på en rektangulär holme, omgiven av vattengravar. Öster därom på en annan holme låg trädgården och på fastlandet intill denna humlegården. Borgholmens västra del upptogs av ladugården, som var kringbyggd på tre sidor och öppen mot mangården. Den senare bestod av två parallellt liggande byggnader med längdriktning norr-söder, liksom det nuvarande corps de logiet. Det är därför inte omöjligt att någon del av dessa byggnader ingår i detta. Ladugården låg kvar på sin plats tills den flyttades efter en eldsvåda 1858.

Den gamla anläggningen påminner om de sätesgårdar som byggdes i Skåne vid slutet av medeltiden och under 1500-talet, och det är också vid denna tid som Rögle först omtalas. Gården var då förenad med Spannarp och ägdes av den gamla skånska släkten Giedde. En medlem av denna ätt, Peder Lauridsen, skrev sig 1433 till "Rögla". Han efterträddes 1455 av Thorsten Lauridsen, vars son Laurids Thorstensen 1503 övertog egendomen. Sedan tillträdde dennes son Knud Lauridsen.

Genom hans dotter Sidsel Knudsdatter Gieddes giftermål med Jacob Sivertsen Grubbe gick gården 1538 över i denna ansedda släkts ägo. Deras son Knud Jacobsen ärvde egendomen och efterträddes 1632 av sin son Jacob Knudsen Grubbe, vilken blev den siste danske ägaren. Fram på 1600-talet kom Rögle att tillsammans med Spannarp ingå som en del i ett godskomplex, där Vegeholm var huvudgården.

Jacob Grubbe sålde 1663 Rögle och Vegeholm till dåvarande generalguvernören över Skåne, Halland och Blekinge greve Gustaf Otto Stenbock, som kort därefter även förvärvade Spannarp.

Rögle och Vegeholm köptes på 1680-talet av Johan Cedercrantz, vars släkt sedan kom att inneha egendomarna under hela 1700-talet. Rögle var under denna tid länge en utgård, som antagligen sällan besöktes av sina ägare. Johan Cedercrantz hade blivit adlad 1678 och varit drottning Kristinas översekreterare i Rom. 1690 blev han lagman över Gotland, men bodde kvar på sina gods i Skåne. Hans son Isak tillträdde 1727 och köpte 1739 även Spannarp. Omkring 1750 lät han uppföra de nya mangårdsbyggnaderna på Rögle. Han efterträddes 1754 av sina tre barn, som samtliga var ogifta, och släkten dog ut 1805.

År 1816 köptes Rögle av de sista Cedercrantzarnas fosterdotter Gunilla Lindros på Vegeholm, änka efter lagman Magnus Flinck. Hon intresserade sig särskilt för Rögle och lät bl.a. uppföra det jättelika magasinet och förbättra trädgården.

Näste ägare blev översten greve Carl Johan Wachtmeister på Marsvinsholm, som köpte Rögle 1830. Han kom att betyda mycket för gårdens utveckling. Under hans tid fick huvudbyggnaden och flyglarna sitt nuvarande utseende. Han anlade på Rögle ett av de första mejerierna i Skåne och började även bygga en hamn för gården vid Skälderviken, men detta företag omintetgjordes av en våldsam storm 1842. Vid sin död 1843 efterträddes han av sönerna Gustaf och Gotthard, varefter den senare 1855 blev ensam ägare genom att lösa ut brodern. Gotthard Wachtmeister blev med tiden landshövding i Malmö och därefter i Karlskrona. Liksom fadern bidrog han mycket till gårdens förbättring. Under hans tid inträffade 1858 en eldsvåda, vållad av ett ångtröskverk, som ödelade gårdens gamla ladugård i korsvirke. I stället uppfördes längre västerut på deras nuvarande plats två kolossala, vardera 120 m långa gråstenslängor som loge och ladugård, de största i Skåne. På den gamla ladugårdsplatsen anlades en trädgård.

År 1870 köptes den gamla adelsgården Rögle av den fyrtioårige spannmålshandlaren, tyske konsuln Petter Olsson i Helsingborg, som var den störste företagaren i denna del av Skåne och hade organiserat upp en mycket inkomstbringande spannmålsexport. Han kom att få stor betydelse för Helsingborgs utveckling och skaffade under 1860-talet staden en ordentlig hamn och startade dess första järnväg till Landskrona. Konsul Olsson hade flera skäl att köpa ett gods i närheten av Helsingborg. Han hade tidigt börjat köpa spannmål från de skånska adelsgodsen, eftersom denna "herrgårdssäd" var mycket efterfrågad både för den fina kvaliteten och det goda reklamvärdet i utlandet, men det var ofta svårt att skaffa fram all den säd som hans utländska kommissionärer ville ha. Som godsägare kunde han nu reglera tillförseln av god spannmål. Efter hand utvidgade han godset med närliggande gårdar och lade ner stora kostnader för att förbättra och modernisera sina egendomar.

Olsson kunde tack vare sin tillgång till kapital hela tiden anpassa produktionen efter ändrade förutsättningar. När konkurrensen från det billiga amerikanska vetet ökade, började han med odling av sockerbetor i stor skala. På 1870-talet blev mejeriprodukterna lönande, och då importerade han rasdjur och fyllde den ena av Rögles jättelika gråstenslängor med boskap.

Alltsedan Isaac Cedercrantz' tid fanns ett tegelbruk på gårdens ägor. Vid Helsingborgs expansion under "konsulernas era" mot slutet av 1800-talet behövdes stora mängder byggnadsmaterial, och Rögle tegelbruk hade kapacitet att öka produktionen och låg nära den växande staden. Brukets gula fasadtegel kom till flitig användning både i staden och på landsbygden, där stationshus växte upp vid de nystartade järnvägarna. Olsson var störste aktieägare i järnvägsbolaget, och när Västkustbanan byggdes under 1880-talet lät han banan mellan Helsingborg och Ängelholm göra en krök mot Rögle gods och tegelbruk. Detta kan tyckas vara ett utslag av storhetsvansinne, men faktum är att Rögle vad gällde godstransporterna var den tredje största stationen på hela sträckan mellan Helsingborg och Halmstad. År 1890 uppgick det avsända och anlända godset vid Rögle till 21.000 ton, medan motsvarande siffror för Helsingborg och Halmstad var 67.000 och 25.000 ton!

Men Rögle var inte bara ett spannmåls-, mjölk- och tegelproducerande gods utan blev även en viktig plats för den religiösa väckelserörelsen i nordvästra Skåne. Sin väckelse fick konsul Olsson hos nykterhetsivraren Peter Wieselgren, som vid mitten av 1800-talet var kyrkoherde i Helsingborg. Så snart Olsson blivit ägare till Rögle, började han anordna mindre uppbyggelsemöten för gårdsfolket och kringboende bönder i corps de logiets stora trapphall. Efter hand som intresset växte, kunde denna inte längre rymma alla åhörarna. Olsson lät då inreda den väldiga logbyggnaden till möteslokal. Här rymdes 3.000 personer, och det blev snart tradition att förlägga missionsrörelsens årliga pingstmöten till denna plats. Till dessa möten, som hölls ända till år 1909, gick extratåg från Helsingborg, Höganäs och Ängelholm. Som talare vid mötena skaffade konsul Olsson de bästa och mest kända prästerna och lekmannapredikanterna, och han brukade också själv predika.

År 1896 lades godset under ett familjebolag, som fick namnet Rögle Tegelbruks AB, senare ändrat till AB Rögle Säteri. Konsul Olsson dog 1911 och sonen Gabriel övertog då bolaget. 1927 eldhärjades den stora logbyggnaden, men återuppbyggdes med förändrad takkonstruktion. Nuvarande ägare till godset, som omfattar ca 750 hektar, är Magnus och Thomas von Geijer. Driften av Rögle säteri sköts av Svedberga Lantbruks AB.

Rögle är ej tillgängligt för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten