Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Rönneholm

RÖNNEHOLM ligger vid Rönneå i den fagra Ringsjöbygden, en knapp mil väster om Höör. Det var i forna tider ett betydande herresäte, under vilket lydde större delen av Stehags socken. Rönneholms säteri har anor från medeltiden och leder sitt ursprung från godset Stodhaug (äldsta namnet på Stehag), som är känt sedan 1200-talet. 1327 skriver sig som ägare riddaren Petrus Nicklasen (Peder Nielsen) Kyrning av Thott-släkten. Han tjänade greve Johan av Holstein i den tidens strider om makten i det sönderfallande Danmark. Stodhaug omtalas sista gången 1349, samma år som digerdöden nådde Skåne. Den kom att decimera landets befolkning med 1/3 och medförde att många gods gick över till andra släktgrenar sedan ägarfamiljerna dött.

De gårdar som tillhört godset Stodhaug kom därefter till den skånska uradelssläkten Laxmand, herrar till bl.a. Vallen i Halland och senare Hovdala i Skåne. Höjden av makt och rikedom nådde släkten med Poul Pedersen Laxmand d.y., som levde under senare delen av 1400-talet och var en av ledarna för högadelns kamp mot kungamakten. Denne ägde förutom Vallen även Laxmands Ågerup, Asserbo, Sandholt och Nielstrup med 900 underlydande gårdar samt Agerup län med gårdar vid Stehag. Han var rikshovmästare och anlitades ofta av kung Hans för diplomatiska uppdrag. En juninatt 1502 blev han efter ett möte med kungen nedstucken på Höjbro i Köpenhamn av två adelsmän, oskyldigt misstänkt för att ha konspirerat med svenskarna mot sin kung. Mördarna kastade sedan kroppen i kanalen med de hånfulla orden: "Du heder Laxmand, löb nu udi Vandet som din Art er". Trots att gärningsmännen var kända, blev dessa inte ställda inför rätta. En av dem blev t.o.m. riksråd några år senare. Poul Laxmand dömdes efter sin död som landsförrädare och kung Hans drog in alla hans gods och gårdar.

En dotter till Kyrning på Stodhaug gifte sig med Peder Laxmand till Vallen och denne fick således överta godset Stodhaugs gårdar i Stehag. Omkring år 1500 innehades egendomen av Steen Pedersen Laxmand, vars son Steen Steensen Laxmand d.y. skrev sig "herre till Hovdala". Även egendomen i Stehag räknades som säteri och Steen Pedersen lät där på en holme i Rönneå bygga en muromgärdad borg i sten. Hans son Mads Steensen Laxmand, som 1548 skrev sig "till Ryneholm" (ån kallades då Rynen), rev den gamla borgen inom murarna och uppförde en ny borg "af vatten helt omfluten, med twenne vindebrygger". År 1550 skriver han sig "herre till Rönningholm". Herr Mads var landsdomare i Södra Halland och en stor jordägare med gårdar i flera socknar. Han dog 1567. Både han och hans hustru Merete Pedersdatter Störle till Gåsevad ligger begravna i det gravkapell som han lät bygga under koret i Stehags 1100-talskyrka. Deras gravvård står i vapenhuset. Näste ägare till Rönneholm blev sonen Steen Madsen Laxmand. Han var länsman över Halmstad härad, Bohus samt Öved och Sankt Peders kloster.

Vid hans död 1615 gick Rönneholm genom dottern Helle Laxmand till jägmästaren Jörgen Hohendorff till Falkenhagen. Han dog 1640 och efterträddes av sonen Sten, som senare överlät Rönneholm till sin ogifta syster Margareta. Vid hennes död 1677 återgick godset till brodern. Flera medlemmar av släkten Hohendorff ligger begravna i Stehags kyrka.

Under skånska kriget utkämpades 1677 vid Rönneholm en strid mellan snapphanar och sjuka svenska soldater, som var inlagda på slottet. Svenskarna tvingades kapitulera sedan snapphanarna fått förstärkning av danska trupper. Under samma krig brändes gården 1678 av danskar och snapphanar på order av den danske överbefälhavaren Frederik von Arensdorff. Efter att danskarna tvingats ge upp Kristianstad tillämpade Arensdorff "den brända jordens taktik" och detta drabbade många skånska herresäten, byar och städer. Följden blev att Skånes annars dansksinnade befolkning vände sig mot danskarna. Arensdorff kallades till Köpenhamn, där han fråntogs sitt befäl och arresterades.

År 1683 köptes egendomen av amiralitetsmajoren Henning Anckargrip. Denne hade tidigare burit namnet Olsen och var en norsk kofferdiskeppare, som under Malmös belägring 1677 gjorde så mycket för stadens försvar att han blev utnämnd till major och adlad 1678. Han fick av kungen frälserätt till ett hemman i Höör och bildade Hör säteri, som senare blev Åkersberg, numera stiftsgård.

1689 sålde han Rönneholm till krigskammarrådet Niclas Jonsson, adlad Cronacker, som även ägde de skånska godsen Fulltofta och Vankiva. Han hade sedan Skåne blivit svenskt gjort sin karriär inom Skånska generalguvernementet. Vid hans död 1699 utslocknade ätten på svärdsidan och Rönneholm ärvdes av dottern Susanna Barbara. Hon gifte sig följande år med överstelöjtnanten Christian Magnus Coyet, vars släkt sedan kom att behålla godset i mer än 200 år.

Under hans tid härjades Skåne 1709-10 av ett nytt krig, när Danmark gjorde ett sista försök att återta landskapet. Den 18 februari 1710 gick den svenska armén, ledd av general Magnus Stenbock, över Rönneå vid den närbelägna Stockamöllan "på väg till segern vid Helsingborg", som inskriften lyder på den minnessten som står vid "Stenbocksvadet". I samband härmed stod också strider vid Rönneholm.

Christian Magnus Coyet dog 1730 och efterträddes av sönerna Nicklas Cronacker Coyet, vilken dog ogift, och Peter Julius Coyet, som även var ägare till Bjärsjölagård och Jordberga. 1767 tillträdde generallöjtnant Johan Gustaf Coyet. Han hade deltagit i pommerska kriget 1757-62. Efter att han gått ur tiden 1803 innehade änkan friherrinnan Hedvig Hamilton Rönneholm till sin död 1828, då deras äldste son hovmarskalken friherre Gustaf Julius Coyet på Torup övertog godset.

Han var ogift men hade en son, Carl August, med en ung städerska på Rönneholm. Pojken växte upp i moderns hem och hovmarskalken bidrog med underhåll. När pojken var nio år gammal, erbjöd sig fadern att ingå äktenskap med modern för att legitimera sonen och trygga arvsrätten. Bröllopet hölls på Rönneholm på 1820-talet. Något äktenskapligt samliv blev det dock aldrig. Sonen blev kvar på Rönneholm och fick en ståndsmässig uppfostran, medan den förskjutna makan fick ett hus i Vallåkra, där hon bodde till sin död. Carl August Coyet, som var en mycket omtyckt slottsherre, blev senare kammarjunkare och dog 1858, fyra år före sin far.

Därefter innehades Rönneholm till 1883 av löjtnant Samuel Coyet. Han ville förbättra godset genom ett av de då så moderna sjösänkningsföretagen och genomförde 1881-83 en sänkning av Ringsjön med 1,8 meter. Härigenom torrlades nära 4.000 tunnland vattensjuk åker, kärr ock mossar och vanns 684 tunnland ny värdefull åkermark. Men projektet var kostsamt och undergrävde ägarens ekonomi, varför han fick avträda godset till sina fordringsägare. Det köptes dock tillbaka av en släkting, hovmarskalken Gustaf Coyet på Torup, och först 1918 gick Rönneholm definitivt ur släkten.

Godset hade efterhand minskats genom arvskiften och återstoden inköptes då av ett bolag, som styckade det till egna hem. Själva huvudgården blev sedan alkoholistanstalt, driven av Lunds stift. Den ägdes därefter en tid av fru Nelly Frykberg, som där drev pensionat och vilohem. 1934 förvärvades den av fru Anna Ahlgren och hennes son Erik Ahlgren, vilka inrättade slottet som vårdhem med jordbruk och trädgårdsodling. Verksamheten övertogs 1948 av Malmöhus läns vårdhemsförbund och 1960 av Malmöhus läns landsting. Rönneholm används idag för konferenser och vårdande verksamhet.

Gårdens byggnader fördelar sig på två grupper, på var sin sida om Rönneå. Söder om ån ligger den gamla slottsbyggnaden, vars ursprungliga byggnadstid är obekant. Den ombyggdes 1811 i fransk renässansstil och påbyggdes 1882 med en tredje våning. 1941 härjades slottet av en brand men återställdes. Till slottet sluter sig en flygelbyggnad i korsvirke av okänd ålder. Bland byggnaderna på andra sidan ån märks främst ett gammalt stenhus, som kallas Borgen och som enligt en inskriftstavla är "Upbygd af I.G. Coijet och H. Hamilton Åhr 1783". Det var ursprungligen ett orangeri men byggdes senare om till bostadshus. Här bodde Gustaf och Henriette Coyet varje sommar, då de kom från sitt andra gods Torup till Rönneholm. I den stora södra trädgården syns tre väldiga, medeltidsaktiga gråstensmurar med form av en rektangel. Det är säkerligen rester av den mur som omgav Steen Pedersens 1400-talsborg. En damm, som nu ligger intill ån, kan möjligen vara återstod av en gammal flodarm.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten