Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Rössjöholm

RÖSSJÖHOLM ligger intill södra stranden av Rössjön vid kanten av den skogsklädda Hallandsåsen, en dryg mil västnordväst om Örkelljunga. Säteriet har ett mycket vackert läge, enligt Linné så vackert att ingen målare kan efterapa denna fägring.

Gården har dock inte alltid funnits på denna plats. Enligt gamla uppgifter skall den i äldsta tid ha legat vid ena ändan av den närbelägna Västersjön och sedan ha flyttats till ett näs i Kyrksjön söder om Rössjön. Därifrån flyttades gården på nytt, då Karen Geed 1553 på en holme inte långt från det nuvarande Rössjöholm lät uppföra en borg, som skall ha bestått av fyra grundmurade trevåningshus med sju torn inom en hög stenmur och med vindbrygga mellan holmen och fastlandet. Borgen raserades av snapphanarna under skånska kriget på 1670-talet, men ruinerna av den syns fortfarande på holmen i Rössjön. En ny sätesgård uppfördes 1696 inåt land på den plats, där den fortfarande är belägen. Även denna gård fick genomgå dramatiska öden med två på varandra följande eldsvådor, av vilka den ena orsakades av invigningssaluten. Den nuvarande huvudbyggnaden med flygel är från 1731 och uppförd i s.k. karolinsk barockstil. Den vackra portalen tillkom på 1800-talet.

Den förste kände ägaren till Rössjöholm är Oluf Geed, som levde under senare delen av 1400-talet, men gården var troligen i hans släkts ägo redan under 1300-talet. Oluf Geed innehade också Gedsholm. Han deltog som befälhavare för danska skyttebanéret i slaget 1470 vid Öresten nära den halländska gränsen, där Christian I vid ett försök att tränga in i Sverige besegrades av Sten Sture d.ä. Under slaget tog Geed till flykten och dömdes för sin feghet att mista liv, ära och gods, men lyckades än en gång sätta sig i säkerhet genom flykt. Hans son Jacob Geed återfick senare Rössjöholm och Gedsholm. Han var den siste manlige av ätten och hans dotter Karen Geed ärvde båda gårdarna och dessutom Jordberga, som hennes mor Bodil Hollunger medfört i boet.

Genom Karen Geeds giftermål med Mogens Krabbe till Vegeholm gick egendomarna över i hans släkts ägo. Herr Mogens var son till en av Danmarks mest framstående män, riksmarsken Tyge Krabbe, och även ägare till Skillinge och Össjö. Dessutom fick han Ovesholm i förläning och förvärvade själv ytterligare ett antal gårdar i Skåne. Han deltog livligt i sin tids strider och drunknade 1564 vid Tofta bro i Småland under en drabbning mellan danskar och svenskar. Giftet med den rike Mogens Krabbe gav fru Karen ekonomiska möjligheter att på Rössjöholm bygga den ståtliga borg som nämnts ovan. Hon behöll båda sina fädernegårdar, med Rössjöholm som änkesäte, till sin död 1587. Det berättas att hon alltid innefattade dem i sina morgon- och aftonböner med orden: "For mit törre og mavre Rysselholm beder jeg Dig o Gud om en tjenlig vejrlig med tidt og ofte regn, men for mit lille gode Gedsholm behöver jeg slet ikke bede, der bliver nok endda."

Sonen Jacob efterträdde henne som ägare till Rössjöholm och han följdes 1597 av sin bror Tage Krabbe. 1612 ärvdes gården av dennes son Niels, som även var herre till Skillinge, Videröra och Össjö. Han var en framstående man och blev en av rikets herrar, riksråd och riddare av Elefantorden. I förläning innehade han Laholm och Halmstad och blev den siste danske befälhavaren på Halmstad slott. Därefter erhöll han Kristianopels och Sölvesborgs län och blev generalguvernör i Blekinge för att till sist utses till general- och landkommissarie i Skåne. Vid svenskarnas misslyckade stormning av Köpenhamn 1659 var han en av ledarna för stadens försvar. Krabbe var en av de tre adelsmän, som utsågs att förhandla med svenskarna om de skånska vederlagsgodsen för ön Bornholm. Eftersom han vägrat att svära trohetsed till den svenske kungen, indrogs hans gods en tid till Kronan, men återlämnades efter freden 1660. Krabbe hade då ändrat uppfattning och skrev i ett brev till den svenske kungen "at det skulle ses for en stor Aere og lykkens particulière grace at annammes under den svenske Krones Protektion". Anledningen härtill var att han, liksom många andra skånsk-danska adelsmän, ville behålla sina gods och privilegier i Skåne och dessutom befarade att Frederik III skulle lyckas införa enväldet i Danmark, vilket också blev fallet ett par månader efter hans brev. När Krabbe dog 1663 efterlämnade han endast döttrar som arvingar.

Dessa sålde 1672 Rössjöholm till den svenske friherren Augustin Leijonsköld, som var landshövding i Malmöhus m.fl. skånska län. Under hans ägartid rasade det skånska kriget, d.v.s. det dansk-svenska kriget 1675-79, i vilket snapphanarna genom sin gerillakrigföring tillfogade svenskarna stor skada. Ett av deras tillhåll var den otillgängliga Hallandsåsen. Vid Trollehallar norr om Rössjön ligger de s.k. Snapphanestallarna med branta klippväggar, där friskyttarna hade sina förråd och höll sina fångar. Eftersom de inte ville ha ett svenskt fäste i närheten, ödelade de Karen Geeds storslagna borg. Friherre Leijonsköld dog 1680. Hans änka Barbara Veronika Sibylla Moser von Filseck innehade sedan egendomen till sin död 1703 och lät 1696 uppföra en ny sätesbyggnad på den nuvarande huvudbyggnadens plats.

Hennes arvingar sålde 1705 Rössjöholm till den förmögne Nils Silfverskiöld. Han gjorde karriär som ämbetsman och blev slutligen landshövding i Kristianstads län. Sedan mangårdsbyggnaden ödelagts vid en eldsvåda 1730, lät han bygga en ny, som stod klar att invigas 1731. Till invigningsfesten hade sonen Arvid anskaffat ett par kanoner för att kunna glädja gästerna med att ge salut. Han riktade emellertid kanonerna så illa att skotten antände den nyuppförda byggnaden, som brann ner. Corps de logiet återuppbyggdes samma år och har sedan bevarats till våra dagar.

På sin skånska resa besökte Linné Rössjöholm i juli 1749. Han berättar att till gården hörde ett såpsjuderi, som låg vid Rössjöns västra sida. Processen gick till så att pottaska utlakades i fyrkantiga reservoarer och därefter rann ned genom ett hål i lutbankar. Lösningen blandades med fett och olja och kokades i en stor järnkittel till grön såpa. På samma plats fanns även ett oljeslageri. Stampar, varmugn och själva pressen drevs av vattenhjul. Råvaran till fabriken, rapsfrön, importerades från Holland.

Arvid Silfverskiöld fick inte överta Rössjöholm efter föräldrarnas död, utan det blev istället brodern Peter. Denne tillträdde egendomen 1755 och tog samtidigt avsked från sin befattning som stabskapten vid Hamiltonska regementet. Han dog 1799, varefter änkan och arvingarna innehade Rössjöholm till 1803, då sonen ryttmästaren Nils Silfverskiöld tog över. Vid denna tid var egendomen i mycket dåligt skick. Enligt samtida uppgifter låg åkerbruket i lägervall och i ladugården fanns blott en häst, till på köpet en ölänning, tolv kor, en tjur och tjugo får. Nils Silfverskiöld var emellertid en driftig herre och dessutom gift med den förmögne brukspatronen Olof Ströms dotter Anna Elisabet. Under knappt tolv år fram till sin död 1815 satte han godset i stånd genom nyodlingar, reparationer och nybyggnader.

1819 sålde hans änka Rössjöholm till lantrådet Cornelius Alexander Sjöcrona. Egendomen bytte sedan ägare ett otal gånger, varvid stora delar av denna såldes från för att täcka spekulanternas kostnader.

Till sist köptes den 1857 av de danska länsbaronerna Christian och Erik Rosenörn-Lehn och har därefter stannat kvar i denna släkt. Christian blev 1860 ensam ägare och efterträddes 1892 av sonen Fredrik Marcus, varefter dennes son Carl Fredrik övertog godset 1935. Sedan 1969 äges Rössjöholm, som har en areal på 2.150 hektar, av hans son Fritz Rosenörn-Lehn och drivs som Rössjöholms Gods AB med denne som VD.

I godsets förvaltarbostad föddes 1894 författaren Frans G. Bengtsson. Han skrev bl.a. de mustiga romanerna om vikingen Röde Orm och skildrar i "Den lustgård jag minns" sin barndom på Rössjöholm.

Ruinen av Karen Geeds borg kan nås via en spång från parken och är tillgänglig för allmänheten kl. 9-17 varje söndag under sommaren.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten