Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Spannarp

SPANNARP är beläget mitt emellan Ängelholm och Åstorp. Det nuvarande huvudbyggnaden och dess båda friliggande envåningsflyglar uppfördes 1741. Corps de logiet är en lång tvåvåningsbyggnad i karolinsk stil med mittrisalit på gårdsfasaden och med hög takresning. Ritningarna utfördes av fortifikationsbyggmästaren Georg Mochelten, även känd för sin verksamhet vid Christina Pipers nyanlagda slott Christinehof. Spannarp har emellertid anor som går tillbaka till medeltiden. Omedelbart väster om slottet ligger några dammar och en ruinkulle, som torde utgöra resterna av en tidigare borganläggning med vallgrav.

Spannarp omtalas redan i slutet av 1400-talet. Den förste kände ägaren var Knud Lauridsen Giedde, vilken innehade egendomen efter 1514. Redan tidigare kan den ha ägts av hans far Laurids Torstensen Giedde, som skrev sig till Rögla. De båda gårdarna hade nämligen länge samme ägare och drevs troligen som ladugårdar, eftersom de hade gott om betesmarker lämpliga för uppfödning av kreatur. Ännu 1767 skriver Johan Lorens Gillberg i sitt arbete över Kristianstads län att på Spannarp underhålles ett märkeligt antal foderkreatur eller oxestallning utöver godsets egen avel.

Knud Lauridsen dog 1538 och egendomen ärvdes 1545 av hans dotter Sidsel, som var gift med Jacob Sivertsen Grubbe. 1604 tillträdde deras son Knud Jacobsen Grubbe, vilken 1632 följdes av sin son Jacob. Denne sålde Spannarp till den skotske överstelöjtnanten Patrick Dumbar. Han dog 1646 och därefter innehades gården av hans änka Maren Munk.

I samband med Skånes försvenskning avyttrade hon 1668(?) egendomen till riksförmyndaren och riksamiralen greve Gustaf Otto Stenbock, som även var herre till Vegeholm och Rögle. Som riksamiral fick han senare bära skulden för den svenska flottans nesliga nederlag i striden mot arvfienden Danmark under skånska kriget. Stenbock dömdes att personligen betala 100.000 daler silvermynt och drabbades dessutom hårt av Karl XI:s förmyndarräfst. Den tidigare så uppburne och förmögne Stenbock blev till en ringaktad och fattig man. Hans egendom utmättes av kronans fogdar och han fick lämna ifrån sig både Vegeholm och Rögle. Efter hans död 1685 innehades Spannarp av hans änka Christina Catharina De la Gardie till 1704, då gården ärvdes av deras dotter Beata Margareta Stenbock, gift med landshövdingen Gustaf Douglas. 1735 gick gården i arv till deras barn och dessa sålde den 1738 till kaptenen friherre Hans Jacob Kruuse af Verchou.

Året efter inköptes Spannarp av majoren Isak Cedercrantz, tillhörande en 1678 adlad ätt. Sedan 1729 var han även ägare till Vegeholm och Rögle. Han var en av Skånes mest betydande byggherrar vid denna tid och företog stora om- och tillbyggnader på sina egendomar. Mangården på Spannarp var vid hans tillträde i mycket dåligt skick och 1740-41 lät han därför uppföra ett nytt corps de logi med två flyglar. Egendomen var då utarrenderad till lagmannen Vilhelm Flinck. Varken denne eller de närmast följande ägarna och arrendatorerna bodde på gården. Den påkostade nybyggnaden kom därför att stå obebodd ända till 1831. Fast helt obebodd kanske den inte var. Enligt vad folk sade skall där ha bott en gammal man med röd pickelhuva och en stor svart hund. Mannen lär ha roat sig med att rida gränsle över takåsen och benen växte då på honom så att de nådde ända ner till marken. Han skall också ha fört ett förfärligt oväsen, om ej sängen i hans rum blivit bäddad.

Efter Isak Cedercrantz' död 1754 bodde hans änka Charlotta Maria Fleetwood och deras tre barn kvar på Vegeholm och behöll även Spannarp och Rögle i sin ägo. Deras storgods omfattade inte mindre än 116 hela mantal samt dessutom egendomar i Småland. Änkan avled 1758 och sonen hovjunkaren Isak Johan Cedercrantz och hans systrar Charlotta Maria och Vilhelmina Ulrika satt sedan ogifta kvar på Vegeholm. Efter broderns bortgång 1774 bedrev de båda förmögna systrarna en omfattande välgörenhet bland sjuka och fattiga.

Sedan den sista av dem avlidit 1814 skingrades egendomarna och Spannarp förvärvades 1815 av majoren Peter Vollmar Brummer. Han sålde 1831 gården till sin svärson, majoren friherre Kjell Barnekow, vilken blev den förste som flyttade in i det av Cedercrantz uppförda corps de logiet. 1883 ärvdes egendomen av hans son Robert Magnus Barnekow.

Denne sålde 1902 Spannarp till kammarherren friherre Axel Gyllenstierna. 1915 köptes gården av friherre Johan Gyllenstierna, som 1931 lämnade den i arv till sonen Johan. Efter hans död 1963 kom egendomen att stanna kvar i släktens ägo. Efter Ebba Gyllenstierna-Larsson tillträdde nuvarande ägare, makarna Erik och Malin Larsson. Arealen omfattar 525 hektar.

Spannarp är inte tillgängligt för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten