HOVDALA SLOTT omtalas första gången 1130, men fick sitt nuvarande läge på 1500-talet. På denna tid fanns en vallgrav runt anläggningen som fortfarande omger borgområdet. Med sitt läge i gränslandet spelade Hovdala en viktig roll under krigen mellan Sverige och Danmark på 1600-talet.
Hovdala slott blev statligt byggnadsminnesmärke 1947 och har sedan 1954 varit i statens ägo.
Slottet ligger en dryg halvmil söder om Hässleholm inte långt från Finjasjön. Trots att slottet ligger lågt i förhållande till omgivande terräng är det synligt vida omkring. Hovdala finns omnämnt i urkunder från början av 1100-talet, men borgen uppfördes ursprungligen på 1300-talet och skall då ha legat på en av kullarna i sydost.
Sin nuvarande placering fick Hovdala vid början av 1500-talet. Då anlade man husen på pålbäddar ute i sankmarkerna för att borgen skulle kunna motstå belägring och stormning och omgav dem med djupa vallgravar med en nordlig och en sydlig vindbrygga. Äldst av längorna på borgholmen är den norra, vars bottenvåning uppfördes 1511. Detta årtal finns utsmitt i ankarslutarna. Den östra längan byggdes 1681-82. Yngst är den södra längan i gråstensverk, uppförd 1805. Hovdalas märkligaste byggnad är det mäktiga, 13 m höga porttornet. Det uppfördes i två våningar vid 1500-talets början och och fick en tredje våning omkr. 1600 och har motstått gångna tiders härjningar. På porttornets ena sida ligger den stora ladugårdsbyggnaden och på dess andra sida det s.k. vagnshuset med en igenmurad lönngång, som lär ha mynnat vid Finjasjön. Till borgen hörde också en logbyggnad och ett ridstall, vilka ännu står kvar. Dessa byggnader omgärdar den yttre borggård, som tjänstgjorde som förborg. Till det yttre har själva slottet bevarat huvudkaraktären från 1600-talet, men vallgravarna och sankmarkerna runt slottet har torrlagts då Finjasjöns vattenstånd sänktes vid några tillfällen på 1800-talet, eftersom det var svälttider och man var tvungen att utöka åkerarealen.
Under 1300-talets första hälft beboddes gården av väpnaren Magnus Rabek, "före den stora folkdöden", d.v.s. digerdöden, den lung- och böldpest som härjade över hela Europa runt 1350 och nådde Skåne 1349. År 1430 ägdes Hovdala av väpnaren Klemet Skalder, som efterträddes av sin son Björn.
Dennes dotter Merete gifte sig med Steen Steensen Laxmand (död 1521), vilken var herre till Fulltofta och fogde på Hammershus. Deras söner Björn (död ca 1541) och Mads Laxmand torde ha uppfört den norra längan. Mads Laxmand (död 1567) skrev sig omkring 1550 till Rönneholm och vid denna tid övertogs Hovdala av Björns dotter Else, gift med Ejler Grubbe.
År 1585 ärvde deras son Sivert Grubbe egendomen. Han var nära vän till renässansfursten Christian IV och betroddes av denne med många uppdrag, bl.a. som översekreterare vid kungens kansli och 1602-28 som länsherre på Malmöhus. Det var en mycket lärd man, som under sin ungdom studerat vid universiteten i Wittenberg och Basel och därefter utbildat sig under resor till flera länder i Europa. Vid ett möte på Kronborgs slott 1598 mellan danske kungen och de med den svenske hertig Karl missnöjda svenska rådsherrarna säges Grubbe helt oförberedd, på klingande latinsk vers ha besvarat Erik Sparres på latin framförda hälsning till kungen. Om hans lärdom vittnar också hans inskriftstavlor på Hovdala och Torup och den dagbok på latin, som ännu finns bevarad.
Vintern 1612, under det s.k. Kalmarkriget, skövlade, brände och mördade Gustav II Adolf vid ett härjningståg i norra Skåne och beskrev de svenska framgångarna i ett bevarat brev till kusinen hertig Johan, varom mer står att läsa under Råbelöv. Kungen berättar emellertid inte om hur anfallet på Hovdala avlöpte, men härom vittnar en kalkstensplatta på Hovdalas porttorn med en inskrift på latin, som i översättning lyder: "Det torn, som Du här ser stå, förskräckte fienden, då svenskarna skövlade våra fält; kanske tvingade fruktan fienden att fly och vända ryggen, till äventyrs var det även försynens makt i tornet. Till minne av att denna gård skyddades genom detta torn. Då svensken med eld och svärd fientligt härjade hela den kringliggande nejden, försökte han även, sedan staden Wä den 12 jan 1612 blivit uppbränd, att två gånger anfalla denna gård, men lämnade den oskadd och okränkt. Sivert Grubbe har uppsatt detta 1633."
I sin dagbok berättar Grubbe om en resa i Sverige efter fredsslutet, då han träffat en av dem som varit med om överfallet på Hovdala. Denne sade att djävulen själv försvarat gården, ty hur de än sköt på de utsatta vaktposterna hade dessa inte tagit någon skada av det. Grubbe förklarade då för honom att detta inte var så underligt, eftersom skiltvakterna hade varit uppstoppade gubbar. 1636 ärvdes Hovdala av Grubbes femåriga dotterdotter Hilleborg. Hennes far Jochum Beck förvaltade godset under hennes uppväxttid och när hon dog 1645 blev han ägare till Hovdala, men fick 1648 avträda godset till sina borgenärer.
1665 köptes egendomen av Jens Mikkelsen. Han kom från Jylland och hade varit räntmästare hos Christian IV, men slöt sig redan 1658 till svenskarna och blev sedan kommissarie vid skattläggningen i Skåne. Efter de danska framgångarna i början av det skånska kriget och när snapphanestriderna rasade som värst försökte Mikkelsen vända kappan efter vinden. Trots att han svurit den svenske kungen trohet, skrev han 1677 till den danske kungen Christian V och bad om ett skyddsbrev och undertecknade sin begäran "allerunderdanigste tropligtige undersåt og tjener". Danskarna och särskilt snapphanarna betraktade emellertid Mikkelsen som en förrädare, som sålt sig till svenskarna för snöd vinnings skull. Dessutom hade han upplåtit gården för det svenska livregementets inkvartering.
Sedan svenskarna 1678 återerövrat Kristianstad, anfölls Hovdala av snapphanar och retirerande danska trupper, som fått order att tillämpa den brända jordens taktik. Gården plundrades och brändes, med undantag för porttornet, som man inte kunde inta. Än idag kan man i tornets bastanta port se märken efter kulor och yxhugg från stormangreppet. Mikkelsen, som var avskuren från tornet, hade lyckats fly nedåt sjön, där han fick tag i en båt. Då han stötte båten från land, såg han de uppflammande lågorna från sin antända gård. Han räddade sig och när han senare återvände, lät han återuppföra slottet ännu större och ståtligare än förut. 1687 adlades han Ehrenborg.
Efter hans död 1690 satt änkan Anna Gjedde kvar på gården till 1709. Då tillträdde deras son Mikael Ehrenborg, död 1722, från vilken den nu levande grenen av ätten härstammar. Han son Casper Ehrenborg gjorde 1731 egendomen till fideikommiss.
Av Hovdalas fideikommissarier har de flesta i ungdomen varit militärer eller haft hovtjänst för att sedan tidigt dra sig tillbaka och bo på sin gård. På vinden i det södra gråstenshuset inredde Christian Abraham Ehrenborg i början av 1800-talet en gymnastiksal, där ännu en del redskap finns bevarade. Den användes av Ehrenborg och hans vänner, bland dem "den svenska gymnastikens fader" Per Henrik Ling, efter vars direktiv övningarna skedde. Släkten Ehrenborg ägde Hovdala till 1944, då det övergick i svenska statens ägo. Marken runt slottet har därefter använts som militärt övningsområde.
I parken ligger ett rosafärgat orangeri, som byggdes på 1790-talet för att hysa exotiska växter. Slottet, som är statligt byggnadsminne sedan 1947, har varit föremål för en omfattande restaurering och är nu öppet för allmänheten under tiden april-augusti, övrig tid av året endast för grupper. Guidade visningar kan erhållas. På Hovdala finns ett vagnmuseum och under säsongen anordnas olika utställningar. Där finns också ett slottscafé. Tel. 0451-183 70.
Ett par km söder om slottet ligger Brönnestads 1100-talskyrka med dopfunt och krucifix från medeltiden och intressanta senmedeltida kalkmålningar. Den har fungerat som gravkyrka för ägarna till Hovdala och Maglö och här finns murade gravrum med dekorerade gravhällar och rikt utsmyckade kistor för medlemmar av adelssläkterna Giedde, Laxmand och Ehrenborg.
Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten