Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Sövdeborg

SÖVDEBORG ligger ca 5 km söder om Sjöbo. Det har en historia som går tillbaka till 1100-talet. Då låg på en udde i Sövdesjön, på den plats där Sövde kyrkogård nu ligger, borgen Sigostha som tillhörde ärkebiskoparna i Lund. Under senare delen av 1100-talet hette ärkebiskopen Absalon, vilken tillhörde den mäktiga Hvideätten och räknas som en av den danska medeltidens största gestalter. Han var inte blott kyrkofurste utan även en framstående krigare. Det var han som besegrade venderna, ett slaviskt hednafolk, som från kustområdet i södra Östersjön under flera generationer härjat Danmark med sina plundringståg. Absalon grundade Köpenhamn genom att 1167 anlägga en biskopsborg vid byn Havn (på den holme där Christiansborg nu ligger), där sedan en köpstad växte upp, och han var den som i verkligheten styrde Danmark 1180-1201.

Han höll sig också med en egen historieskrivare genom sin klerk Saxo Grammaticus, vilken årtiondena runt 1200 skrev "Gesta danorum" (Danernas bedrifter). Det är den utförligaste berättelsen om dansk och skånsk medeltid, låt vara starkt färgad av författarens beundran för Absalon och andra medlemmar av Hvideätten. Saxo beskriver skåningarna med en viss respekt: "Så snart allmogen i Skåne funnit skatter och pålagor odrägliga, har den med samlad styrka mött orätten; när oket har synts den för tungt, har den samfällt med vapen krävt sin frihet."

Kung Valdemar (I) den store, som var Absalons fosterbror, satte gärna in medlemmar av Hvideätten på ekonomiskt och strategiskt viktiga platser inom det danska väldet. Detta skedde också i det rika och enligt kungens mening alltför självständiga Skåne, när Absalon 1177 utsågs till ärkebiskop Eskils efterträdare. Absalon sökte på alla sätt stärka sin makt och bedrev ett hårt styre. Han införde biskopstionde och krävde att prästerna skulle leva i celibat. Skånska stormän och bönder ansåg att kungen och Absalon på detta sätt orättmätigt kringskar deras egen makt och ekonomiska intressen. Missnöjet medförde att man först vägrade betala biskopstionden till Absalon och 1180 övergick det i ett regelrätt bondeuppror, Nordens första kända folkresning. Ärkebiskop Absalon tvingades fly från Sigostha till Själland och borgen plundrades och skövlades av bönderna. Sedan kung Valdemar satt in en här under Absalons ledning mot de upproriska, blev dessa besegrade i avgörande slag vid Dösjebro 1181, där mer än 1.000 bönder skall ha stupat, och vid Höje å utanför Lund 1182. Absalon kunde därefter återvända till Sigostha. Han skall senare ha låtit uppföra en mur av tegelsten runt borgen.

Historien berättar att det på denna plats verkligen legat en gård med ett fast stenhus vid slutet av 1200-talet, men denna förstördes vid ett annat bondeuppror i början av 1300-talet. Det skall ha ägt rum 1302, då ärkebiskop Isarnus var herre till gården. Han hade kommit till Danmark som påvens sändebud för att förmå kung Erik Menved att försonas med den maktlystne ärkebiskopen Jens Grand, vilken brutalt fängslats av kungen men lyckats fly till sin borg Hammershus på Bornholm. Isarnus fick sedan efterträda honom på ärkebiskopsstolen i Lund och blev en av de mest hänsynslösa bondeplågare som Skåne någonsin haft - och det vill inte säga så lite! Vid upproret flydde han från borgen och lyckades undkomma de uppretade bönderna genom att med sin häst simma över sjön och sedan rida vidare till Lund. Bönderna brände därefter Sigostha. C.G. Brunius fann i samband med restaureringsarbetena på Sövdeborg på 1840-talet rester av grundmurar efter ett stort hus, då han undersökte platsen vid kyrkan. De enda nu synliga resterna av den gamla borgen är ett par stora sandstensblock utanför Sövde prästgård.

Borgen utgjorde centrum i en storgård, som vid reformationen 1536 indrogs till danska kronan liksom andra kyrkliga gods. 1563 överlämnades den till Margrethe Ugerup som pant för ett lån till kungen men såldes 1587 till Frederik Lange. Han övergav medeltidsborgen och byggde 1590-97 Sövdeborgs slott ett par km längre österut vid en liten sjö och omgav det med vallgravar. Hans slottsbygge liknade Vittskövle och han lät uppföra de södra och östra längorna samt det runda tornet i den nuvarande anläggningen. Tornet var ursprungligen försett med en hög renässansspira. Lange avled 1614 och godset såldes på 1630-talet av hans efterkommande till "skånske kungen", Tage Ottesen Thott till Näs och Ericsholm.

Tage Thott var Danmarks rikaste man och satt som länsherre på flera av de stora städernas borgar och landets mest utsatta gränsfästen under de skånska krigen. Sonen Otte Thott, som var länsherre på Bohus, nämns 1639 som ägare till Sövdeborg. Han lät 1642 bygga den norra längan. Han försåg också huvudbyggnaden med en praktfull inredning, av vilken de magnifika takdekorationerna i de två representativa salarna har bevarats. Stensalens vita stucktak i 31 geometriskt begränsade fält med en mängd bilder ur den klassiska antikens historia och idévärld och Röda Salongens snidade och färgskimrande ekträtak i brunt, rött, grönt och guld är praktfulla och unika minnesmärken över Christian IV:s renässansepok. Dessa arbeten har utförts ca 1640 och konstnärerna är okända. Under Otte Thotts tid uppfördes också nya ladugårdsbyggnader. Thott blev senare länsherre både på Tranekjaer, Sölvesborg och Malmöhus och slutligen riksråd 1655. Han dog året därpå vid endast 49 års ålder och efterträddes av sonen Holger Thott, som blev den siste av denna ätt på Sövdeborg.

När Skåne avträddes till Sverige 1658 svor Holger Thott och hans bröder den svenske kungen trohet. Under skånska kriget drogs Sövdeborg 1677 in till svenska kronan, sedan Holger Thott anklagats för stämplingar mot Sverige och flytt till Danmark. Det gavs då till viceguvernören över Skåne Jöran Sperling. Thott återfick godset efter krigsslutet, men hyste misstro mot de svenska makthavarna och sålde 1679 egendomen till fältmarskalken och generalguvernören över de skåneländska landskapen, Rutger von Ascheberg.

Denne berömde krigare, som tillhörde en tysk-baltisk adelssläkt, hade tjänstgjort i de svenska härarna i trettioåriga kriget och i Karl X Gustavs polska och danska fälttåg. Han var mycket uppskattad av Karl XI och blev dennes gunstling och vän på grund av sin tapperhet. "Jag elsker honom som han vore min far, för allt det lilla jag i krigsväsendet lärt, haver jag honom att tacka" betygade kungen vid ett tillfälle. Under skånska kriget var han kungens högste befälhavare. Som generalguvernör i de gamla danska provinserna vann han sina nya undersåtars förtroende och lyckades genomföra sitt eget någorlunda varsamma försvenskningsprogram trots kraftigt motstånd från en uppsvensk falang, som förespråkade hårdare metoder. När von Ascheberg avlidit 1693 bevistade kungen hans begravning för att visa sin aktning. Sedan hans son Christian avlidit barnlös, ärvdes Sövdeborg av dennes systrar, varefter godset delades mellan dem och deras barn.

År 1735 samlades egendomen åter under en person, generalen Johan August Meijerfeldt, gift med Rutger von Aschebergs dotterdotter Brita Barnekow. Sonen, fältmarskalken Johan August Meijerfeldt, som var gift med den vackra Augusta Lovisa Sparre - en av "de tre gratierna" vid Gustav III:s hov, överlevde sina två ogifta söner och slöt ätten vid sin död 1800. Redan före sönernas bortgång sålde han 1788 Sövdeborg till greve Carl Gustaf Piper.

Denne var innehavare av de stora Piperska fideikommissen och överkammarherre hos Gustav III:s gemål drottning Sofia Magdalena. 1803 efterträddes han av sonen Erik Piper, som 1815 lät lägga nya tak på det då ganska förfallna slottet. Dennes son Erik Carl Piper tillträdde 1833 och under hans tid företogs 1840-44 en genomgripande restaurering av byggnaderna. Samtidigt förändrades exteriören under ledning av den lundensiske professorn och arkitekten C.G. Brunius. Renässansslottet blev till en romantisk medeltidsborg med bågfriser längs takfoten, trappgavlar, portparti och en krans av tinnar som avslutning på rundtornet.

Genom Thomazine Pipers giftermål med Knut Arvid Stiernswärd kom Sövdeborg att övergå i denna släkts ägo och 1946 ärvdes godset av deras son Carl-Erik Stiernswärd. Sövdeborg, som omfattar ca 2.300 hektar, ägs nu av dennes son Erik. Det är byggnadsminne sedan 1984.

Slottet och parken visas för grupper om minst 10 personer efter överenskommelse; tel. 0416-160 12.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten