Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Trollenäs

TROLLENÄS är beläget 5 km nordväst om Eslöv. Näs var det namn, under vilket gården var känd i gamla tider, och den kallades så efter den udde (eller "näs") som bildats vid sammanflödet av Saxån och dess källarm Gullarpsån. Den var då sätesgård för den mäktiga och anstolta ätten Thott. En av de allra äldsta kända medlemmarna av denna ätt skall ha bott här, nämligen Tord (Thor) Thott. Han var gälkare, d.v.s. kungens ställföreträdare i Skåne. Enligt sägnen var han den förste av ätten som lät döpa sig, vilket skall ha skett år 1085. Vid Västra Strö, inte långt från slottet, ligger "Tullehögen", som sägs vara uppkastad över honom. (Sophie Brahe, syster till Tycho Brahe och gift med Otte Thott till Ericsholm, berättar emellertid i sin släktbok att ättehögen låg i Kävlinge nära Löddeköpinge, från vilken trakt släkten Thott förmodades härstamma). På "Tullehögen" finns ett av Skånes främsta runminnesmärken, bestående av två runstenar och fem bautastenar.

Sägnen berättar vidare att gälkaren "Tord den Skäggige" omkring år 1100 skänkte Bosön till benediktinerna för att de där skulle bygga ett nunnekloster. Tord Thott sägs ha varit hövding mellan 1162-1180. Tillsammans med ärkebiskop Eskil i Lund skall han ha utarbetat en ny kyrkolag och som lagman ha deltagit i arbetet med Skånes lagstiftning. Om denne var "Tord den Skäggige" eller en senare släkting vet man inte, men hur tiden för dopet annars skulle stämma med de övriga uppgifterna tåler att fundera över. Säkert är emellertid att ätten Thott var urgammal dansk och i synnerhet skånsk adel och att flera av dess medlemmar satte sina spår i den nordiska historien. Släktens i verkligheten äldste kände man är Tord Aagesen Thott, som var gift med Botildis och dog 1301. I Sverige skrev ätten sig Tott och där kom Axelssönerna, sju söner till det danska riksrådet Axel Pedersen till Härlöf i Skåne, att spela en betydande roll under senare hälften av 1400-talet: en var riksföreståndare, en var svärfar till Sten Sture d.ä. och en var svärson till Karl Knutsson Bonde.

Den förste som med skriftliga handlingar kan styrkas ha varit ägare till Näs är riddaren Stig Aagesen Thott (Kyrning), som omtalas 1386 och 1412. Hans farfar riddaren Niels Aagesen Kyrning, död 1354, skrev sig till Löddeköpinge och är tillsammans med sin bror Absalon den äldste dokumenterade medlemmen av ätten. Stig Thott efterträddes av Peder Thott, som följdes av sin son, riddaren och riksrådet Erik Thott. Därefter tillträdde Stig Eriksen Thott och senare hans son Anders Stigsen Thott, gift med Karen Jacobsdatter Rosensparre. Om henne berättar en gammal sägen att hon blivit bergtagen av trollen. Makarna ärvdes av yngste sonen riksrådet Otte Thott, som i sin tur efterträddes av sin son Tage Ottesen Thott, gift med Else Holgersdatter Ulfstand från Skabersjö. År 1559 uppförde han en borgbyggnad, som fortfarande ingår i mittpartiet av det nuvarande slottet. På en inskriftstavla kan man läsa: "Der mand skref 1550 paa det nyende laed jeg her Tage Tott byge denne gaard. Gud unde meg og mine efterkomere at besite hanom sua at vi kunde alle Guds venskap faa."

Tage Thott ärvdes 1562 av sina söner Anders, som inte efterlämnade några barn, och Otte, som i sitt äktenskap med Sophie Brahe hade sonen Tage Thott. Denne ärvde 1588 egendomen. Han blev 1603 hovjunkare och satt sedan som länsherre på Laholm, Sölvesborg, Landskrona och slutligen Malmöhus. I sin militära karriär avancerade han till ryttmästare och utmärkte sig bl.a. genom att framgångsrikt försvara Malmöhus under Horns krig 1643. Han upptogs i riksrådet och var en av de få adelsmän som 1657 motsatte sig krigsförklaringen mot Sverige. Genom arv, äktenskap och köp kom Tage Thott i besittning av en mängd stora gods, bl.a Ericsholm, Skabersjö, Barsebäck, Värpinge, Bjersjöholm och Herrestad, och kallades "Skånske kungen" på grund av sin rikedom och makt. Trots detta var han en ganska enkel herreman och stod på god fot med de lägre stånden. Han skall även ha varit litterärt intresserad och gav poeten Vitus Bering fritt uppehälle på Skabersjö. Tage Ottesen Thott dog 1658 och gravlades i S:t Petri kyrka i Malmö. I sitt äktenskap med Hedvig Rantzau hade han sonen Otte, som blev hans efterträdare på Näs. Denne var gift med Jytte Gyldenstierne och deras son Knud, som tillträdde 1656 och senare gifte sig med Sophie Brahe till Knutstorp, var den siste ägaren av ätten Thott. Han blev under skånska kriget tvungen att gå i landsflykt på grund av sin trohet mot den gamla danska överheten och blev 1678 "in effigie" avrättad på Stortorget i Malmö ("in effigie" = "i avbild" - eftersom han ej kunnat gripas, ersattes han av en docka föreställande honom). Egendomen indrogs till Kronan och förlänades till Henrik Horn. Efter freden 1679 blev godset visserligen återgivet, men Knud Thott trivdes ej längre där utan fick 1682 Näs utbytt mot Gaunö på Själland.

Den som därvid bytte till sig egendomen var fru Helle Rosencrantz, en person som ofta figurerar i ägohandlingar från den tiden och som verkar ha utnyttjat konjunkturerna till att lägga under sig så många gods som möjligt i Skåne. Då hon var änka efter det danska riksrådet och riksviceamiralen Niels Trolle och hade barn med honom, förde hon Näs till den släkt som ägt det sedan dess. Trolleätten kom ursprungligen från Småland och är känd sedan 1300-talet. Den flyttade sedan över till Skåne och Själland, där ättens huvudsäte blev Gaunö, och ätten fortlevde i Danmark till 1782. Flera av Trollarna uppnådde Danmarks högsta ämbeten, så var t.ex. Niels Trolle ståthållare i Norge. Genom godsbytet kom ätten tillbaka till Sverige.

Den förste på gården med Trolle-namnet var fru Helles son Arvid Trolle, som var ryttmästare i dansk tjänst. Han övertog Näs 1682 och stannade kvar i Skåne och blev stamfader till de skånska Trollarna. 1689 blev han introducerad som svensk adelsman. I sitt äktenskap med den svenska adelsdamen Sophie Elisabeth von Buchwald hade han två söner, av vilka den äldre, Nils, stupade vid Fredrikshalds belägring.

Den yngre sonen, överstelöjtnanten Fredrik Trolle, tillträdde efter krigets slut 1720 på Näs, som gården fortfarande kallades. 1727 inköpte han Ericsholm av sina kusiner. Han gifte sig med Skånes mest eftersökta skönhet, den mycket rika Brita Ramel på Klågerup. Hon ägde flera gods och var vida känd för sitt goda hjärta och sin stora välgörenhet, men dog redan i unga år 1732, djupt saknad. Fredrik Trolle stiftade vid mitten av 1700-talet de fyra stora trolleska fideikommissen, som han efterlämnade till sin sonson och sina tre döttrar. Godsen skulle alla heta något på Trolle och fideikommissinnehavaren skulle också till sitt eget adliga namn lägga Trolle-namnet. På det viset uppstod Trolles på Trollenäs, Trolle-Bondes på Trolleholm, Trolle-Wachtmeisters på Trolle Ljungby och Trolle-Löwens på Trollesund. Innehavarna fick förbinda sig att aldrig ingå giftermål med någon ofrälse och att alltid åka efter minst fyra svarta hästar. De ålades också att ständigt underhålla sex fattiga f.d. ståndspersoner, ett antal som ibland var uppe i det dubbla eftersom pengarna räckte bra. Fredrik Trolle sammanslog Näs med Fulltofta och gav egendomen namnet Trollenäs samt insatte som fideikommissarie sin sonson Fredrik Trolle. Sin ende son Arvid Trolle förbigick han, då denne på grund av "sina egenheter" visade sådan iver för studier att han blev adjunkt i historia vid Lunds universitet.

Den utsedde fideikommissarien omkom emellertid, blott 19 år gammal, tillsammans med två systrar och en moster, när de en vacker majdag 1775 besökte släktingarna Stiernblad på Torup. Sedan middagen avätits hade de gett sig ut i en gammal båt för en roddtur på den lilla sjön vid slottet, men den överlastade båten kantrade och alla fyra hamnade i vattnet. Efter fruktlösa försök att undsätta de nödställda, drunknade de alla i den dyiga sjön. Tragedin bevittnades av nästan 100 personer, bland dem Fredriks förtvivlade mor. Det blev i stället Fredrik Trolles yngre bror Arvid, sedermera hovmarskalk, som övertog gården. Han lät slottsbyggnaden genomgå en grundlig ombyggnad 1797-98. När han dog barnlös 1828, tillträdde brorsonen, kammarherren friherre Fredrik Arvid Trolle, vilken avled 30-årig och ogift 1839 och efterträddes av sin bror Nils Trolle, senare ryttmästare, som dog ogift 1890.

Sin nuvarande renässansstil fick slottsbyggnaden, som är uppförd i rött tegel och omgiven av vackra trädgårdsanläggningar och vattendrag, under hans efterträdare brorsonen friherre Nils Axel Arvid Trolles tid. Ritningarna gjordes av den danske arkitekten kammarherre Ferdinand Meldahl, som i slutet av 1800-talet var mycket anlitad vid restaureringsarbeten på de skånska slotten. 1891-93 restaurerades mittenpartiet och flyglarna nybyggdes. Slottets inre är hållet i barockstil och har i stor utsträckning dekorerats av Drottningholms slottsarkitekt Agi Lindegren.

Bland dekorationerna på ytterväggarna finns en åt trädgårdssidan i teglet infälld bild av ett halshugget troll, som är Trolleättens vapen. Enligt en gammal sägen skall ättens småländske anfader Herved Ulve en gång på väg till kyrkan ha mött ett troll, som han råkade i strid med och högg huvudet av med sitt svärd, varefter han antog namnet Trolle och detta släktvapen. En annan version av sägnen berättar att Trollarna antagit vapnet till minne av en kamp med en gotisk härförare, som fick huvudet avhugget, eftersom de grymma och vilda goterna ibland kallades "trolli".

Kungarna Oskar II och Gustav V var ofta gäster på Trollenäs. Gustav V vistades där under många veckor på året, och sommartid samlades ofta konseljen på Trollenäs. Han var även en flitig gäst under jaktsäsongen.

Nils Trolle efterträddes 1931 av sin son ryttmästaren friherre Ulf Nils Nilsson Trolle, som följdes av sin son friherre Nils Trolle. Dennes äldste son friherre Ulf Trolle är sedan 1973 VD i Trollenäs Gods AB med ett jordinnehav på omkr. 2.000 hektar. Slott och park drivs sedan 1984 som en självständig enhet och förvaltades av fadern Nils Trolle fram till hans död 2010, men tillhör nu dödsboet. Meningen är att slottet på sikt skall föras över till godsbolaget.

I parken strax bakom slottet ligger Näs gamla kyrka, som byggdes på 1100-talet. Av den medeltida romanska kyrkan finns idag endast långhus och absid kvar. I kyrkans gamla tegelgolv ligger några väldiga gravstenar i renässansstil, bl.a. en över Tage Ottesen Thott, död 1562, och hans maka Else Ulfstand. Valven pryds av numera ganska fragmentariska kalkmålningar från tre perioder: 1100-talets slut, 1400-talet och ca 1525-50. Kyrkan var församlingskyrka fram till 1860, då Trollenäs nya kyrka uppfördes. Den används nu endast under sommarhalvåret.

Slottsparken är öppen för allmänheten. Guidade visningar av slottet kan beställas. I Borgstugan, som är gårdens gamla bryggeri, finns galleri och kafé. Slottet kan disponeras för konferenser och privata fester med möjlighet till övernattning. Vid Mårtenstid serveras gåsamiddag och i december stort slottsjulbord. Denna verksamhet är utarrenderad till en Lundakrögare. Tel. 0413-54 50 30.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten