SMEDSTORP, ca 15 km väster om Simrishamn, har gamla anor och tillhörde från 1300-talet den danska stormanssläkten Bing. Gården skall ha ägts först av Anders Bing, som var gift med Lene Thott, och därefter av Aage Bing. Under första delen av 1400-talet omtalas den som sätesgård för riddaren Jon Bing, vilken 1441 skriver sig till "Smiitztorp". Han efterträddes 1459 av sonen Anders Jonsen Bing och denne följdes av sin son Jon Andersen Bing. 1539 tillföll Smedstorp hans son Keld Jonsen Bing, gift med Kirsten Pallesdatter Splid Fasti. Gården ärvdes därefter av deras son Anders Keldsen Bing, som på denna lät uppföra en förnämlig slottsanläggning. Anders Bing var danskt riksråd och hövitsman på Varbergs slott och en av förgrundsmännen under Nordiska sjuårskriget 1563-70. Han dog i Varberg 1589 och blev den siste av sin ätt på Smedstorp.
Sedan hans änka, Anne Pedersdatter Galt, avlidit (efter 1596), ärvdes gården av Palle Splid, som efterträddes av sin dotter Christence, gift med Jörgen Bülow. Egendomen hade sedan olika ägare av släkterna Quitzow, Bülow och Kruus innan den köptes av Joakim Gjersdorff, som även var herre till Tunbyholm. Han var en av Danmarks mest framstående män och blev rikets drots och hovmästare, praeses i Statskollegiet, riddare av Elefantorden, länsman på Kalundborg och länsherre på Bornholm. Gjersdorff var en mycket bildad man, hade ett stort bibliotek och understödde vetenskaperna. Efter det olyckliga kriget mot Sverige 1657-58, som han ivrigt förespråkat, tvingades han med tungt hjärta underteckna freden i Roskilde och skall då ha yttrat: "Jag önskar att jag inte kunde skriva."
Gjersdorff sålde sina gods till den danske kungen och efter freden mellan Danmark och Sverige 1660 blev Smedstorp ett av de arton skånska och blekingska adelsgods, som danskarna fick avstå till svenska kronan för att återfå ön Bornholm. Dessa vederlagsgods förlänades eller utarrenderades sedan till förtjänta svenska adelsmän. Smedstorp gavs som förläning först till Skånes generalguvernör fältmarskalken Gustaf Otto Stenbock och därefter till generalmajoren Hans Christoffer Kock von Crimstein. Från omkr. 1670 var egendomen sedan utarrenderad fram till 1713, då den ändrade status till berustat säteri. Detta förpantades 1716 till Peter Monthan och övergick omkr. 1744 till hans son Johan Peter.
1781 köptes Smedstorp av Nils Wilhelm Meck, varefter boningshuset och kvarnen 1791 frånsåldes och fram till 1820 var i flera olika ägares händer. 1820 förvärvades egendomen av kommerserådet Jöns Petter Hemberg, som även ägde Tunbyholm, och stannade sedan kvar i hans släkt till 1895. Smedstorp har därefter skiftat ägare ett flertal gånger. Slottet med park och trädgård är numera avstyckat från gården. Det ägs av advokat Axel Lidbeck och är inte tillgängligt för allmänheten.
Det var säkert ett förnämt slott som Anders Bing uppförde under senare delen av 1500-talet. Den danske kungens berömde byggmästare och stenhuggare, Hans van Steenwinckel d.ä., var verksam vid uppbyggnaden och har nog bidragit till en fin konstnärlig utsmycknad. Tiden har emellertid gått illa fram med slottet och idag återstår endast huvudbyggnaden, en tvåvåningslänga av gråsten.
Hur anläggningen såg ut omkring hundra år efter byggherrens tid, kan man utläsa av gamla protokoll och synehandlingar. Den bestod då av en kringbyggd gård, som i norr, väster och söder begränsades av tvåvåningslängor och i öster av ett äldre kvadratiskt stenhus och en mur. En port i södra längan ledde in till den slutna borggården. Den västra längan utgjorde den till våra dagar bevarade huvudbyggnaden och var liksom den norra flygeln av gråsten, medan den södra flygeln var av korsvirke och tegel. Huvudbyggnaden hade mitt på fasaden ett mångkantigt trapptorn, som då kröntes av ett pyramidformat tak, men på Anders Bings tid troligen av en hög spira. Det östra huset, som i en synehandling omtalas såsom "dhet gamble steenhusset", hörde säkerligen till den medeltida anläggningen, om vilken man inte vet något. Söder om slottet låg den trelängade, kringbyggda ladugården med den öppna sidan mot detta. 1712 revs slottets södra länga och troligtvis även det östra stenhuset. Den norra längan förstördes vid en brand 1930.
Hans van Steenwinckel har också utfört det praktfulla gravmonument, som Anders Bings änka lät sätta upp i Smedstorps kyrka. På detta lät hon hugga in ett latinskt kväde till makens minne, som skrivits av kung Jakob IV av Skottland (sedermera kung Jakob I av England), vilken tillsammans med sin danskfödda drottning Anne gästade Varberg vid Anders Bings död och deltog i begravningen. Monumentet är utfört i vit marmor och svart kalksten och är ett av den nordiska renässanskonstens märkligaste skulpturverk.
Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten