Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Dufeke

DUFEKE, ca 8 km nordväst om Svalöv, omtalas redan på 1390-talet och kallas då Duege. Enligt traditionen betyder det Dues ägor eller egendom och gården skulle då ha tillhört den urgamla och vitt förgrenade släkten Due. Detta stämmer inte med uppgiften i "Skånes ortnamn", enligt vilken namnet är bildat av due (duva) och eke (ekdunge, ekskog). Dufekes äldre historia är dock höljd i dunkel och några säkra uppgifter om de tidigaste ägarna till gården finns inte. Under senare delen av 1500-talet innehades den av medlemmar av ätten Kyrning, vilken ätt även satt som ägare på det närbelägna Möllarp. Kirsten Kyrning (Kyrning-Myre), dotter till Gjord Povelsen Kyrning till Möllarp, gifte sig med Sören Axelsen Jernskägg (nämnes till 1606), som 1579 bytte bort Möllarp mot sin fädernegård Skottorp. Genom giftet med Kirsten fick han även Dufeke, som han skrev sig till, då han 1580 i Lund beseglade skånska och halländska adelns hyllningsakt till prins Christian (IV), Frederik II:s son. Herr Sörens dotter Magdalene ärvde Dufeke. Hon gifte sig med Jörgen Hansen Daa till Saerslev. Han tog 1607 tjänst som skeppshövitsman och företog en resa till Spanien. Under Kalmarkriget var han 1611 amiral för en eskader på sju danska skepp, som blockerade Älvsborgs fästning och som samma år erövrade sex skepp av den vid Älvsborg utrustade svenska eskadern. 1612 bidrog han genom sin blockad till att fästningen kapitulerade. Som belöning för sina insatser förlänades han med Holbaeks slott, som han behöll till sin död 1619. Han fortsatte dock att göra tjänst som amiral och sändes nästan årligen, sista gången 1617, med mindre flottor till de nordliga farvattnen. Äktenskapet med Magdalene var inte lyckligt; hustrun fick omdömet att hon "skikkede sig ilde". Hon dog senast 1619.

På 1630-talet förvärvades Dufeke av Wulf Hieronymus von Kratz, en tysk adelsman, som 1622 gått i tjänst hos Christian IV och deltagit i dennes krig med den tyske kejsaren. Efter fredsslutet förordnades han 1628 till överstelöjtnant och senare till överste vid skånska "militien". Han gifte sig 1635 med Sophie Ramel, dotter till riksrådet Henrik Ramel till Bäckaskog. Äktenskapet blev barnlöst och sedan maken avlidit 1657 innehade fru Sophie gården till sin död 1676. Efter "Skånes Tab" hade hon svurit Sverige trohet. Dufeke var 1658 i mycket dåligt skick och beskrivs då som byggt på en holme, med vatten runtomkring byggnaden, "helt sänkt ned i ett moras".

Hur Dufeke såg ut vid denna tid, visar en teckning av Gerhard Buhrman från början av 1680-talet. Mangårdsbyggnaderna på borgholmen ger här ett betydligt äldre intryck än vad husens barockgavlar anger. Det är därför troligt, att anläggningen uppförts senast under 1500-talet och att barockgavlarna tillkommit när von Kratz satt gården i stånd efter sitt tillträde. Äldst av byggnaderna förefaller den bortre, på borggårdens norra sida belägna längan vara.

Sophie Ramels egendomar Dufeke och Sireköpinge ärvdes av halvbrodern Hans Ramel till Maltesholm. Denne var en stor jorddrott och ägde även Löberöd och Viderup liksom Borgeby och Klågerup, som hans hustru Vibeke Lindenov medfört i boet. Efter freden i Roskilde svor han den svenske kungen trohet och utsågs till landsdomare i Skåne. Hans ätt introducerades på Riddarhuset 1664. Enligt Barfod månade han om sina underlydande bönder och förde, trots sin ställning och stora rikedom, ett enkelt leverne. När hans dräng en gång påpekade, att "det ej passade herrens värdighet att fara till tinget med simpla häktor i rocken, då fogden prålade med granna silverknappar, svarade Hans Ramel småleende: 'Fastän fogden har granna silverknappar, måste han likväl vid tinget stå såsom min underdånige tjänare, då jag sitter på domstolen.'" Barfod tillägger dock: "att denne herre också kunde föra stat när han ville, därom vittnar ett stort garnityr guldknappar, som i arv gått till hans dotterdotter, riksrådinnan Bonde, av vilka varenda en prydes med stjärnan i det Ramelska vapnet; men sådan prakt var endast för stora högtidligheter." Hans Ramel dog 1711. Dufeke, Maltesholm och Viderup ärvdes då av sonen Otto, som avled ogift redan 1719.

Dufeke gick i arv till Ottos syster Brita, som 1720 gifte sig med överstelöjtnanten Fredrik Trolle till Näs (Trollenäs). De hade ett stort godsinnehav och sålde 1728 Dufeke till kommerserådet Elof Steuch, som tidigare under namnet Steuchius varit professor i matematik i Lund och Uppsala och adlats Steuch 1719. Denne ägde även tre gårdar i Kronobergs län, Oby, Gåvetorp och Tagel, och bodde troligen mest på dessa. Hans änka i andra giftet, Anne Christine Juul, bosatte sig efter makens död 1772 på Dufeke och dog där 1791. Egendomen tillföll då enda kvarlevande barnet, Sofia Elisabet Steuch, som var gift med dåvarande löjtnanten greve Carl Gustaf Mörner af Morlanda. De hade bott på Dufeke redan 1757-1760, då de äldsta av deras barn föddes.

År 1797 inköptes Dufeke av majoren Henrik Walter Berg von Linde, i vars släkt gården kom att stanna kvar länge. Han var gift med friherrinnan Maria Lovisa von Otter, död 1823. Berg von Linde hade på 1770-talet tillträtt det närbelägna fideikommisset Axelvold, där han drev ett större stuteri. Han deltog i Gustaf III:s krig mot Ryssland 1788-90 och tog avsked ur armén 1793 för att ägna sig åt skötseln av sina gårdar. Efter köpet av Dufeke bosatte han sig på denna egendom och lät 1820 göra en omfattande ombyggnad av den norra längan på dess gamla grund. En inskriftstavla på byggnadens ena gavel vittnar härom. De gamla mangårdsbyggnadnaderna hade dittills bibehållit sitt 1500-talsutseende i stort sett oförändrat sedan Sophie Ramels död 1676, vilket framgår såväl av J. Lorentz Gillbergs beskrivning av gården 1765 som av en akvarell av Anders Sigfrid Rålamb från slutet av 1700-talet. Anledningen härtill var säkert, att ägarna under denna långa tidsrymd i regel inte bott på Dufeke, eftersom de haft andra och bättre bebyggda gårdar att tillgå. Vid ombyggnaden fick corps de logiet sin nuvarande typiska empirefasad med terracottaornament vid fönster och taklist. Det höga taket med avvalmade gavelpartier hör inte till stilen, som istället kräver ett lågt sadelformat tak, men denna takutformning var vanlig i Skåne.

Henrik Walter Berg von Linde dog 1834 men hade dessförinnan hunnit samla många betydande jordegendomar såväl i grannskapet som i Kalmar län. Han efterlämnade, förutom säterierna Axelvold-Möllarp, Dufeke och Bulstofta med tillhörande hemman, även bl.a. Kjellstorp, Lönnstorp, Svalövsgården, Tarstadsgården och Loarp samt i Kalmar län Björnö och Stävlö gods. Dufeke tillföll yngste sonen, assessorn Axel August Berg von Linde, som några år senare tog avsked ur tjänsten för att ägna sig åt sin gård. Han lät på 1860-talet utdika en liten sjö invid borgholmen, vars vattengravar därigenom torrlades. Samtidigt revs de gamla 1500-talsbyggnaderna och corps de logiet fick sitt nuvarande utseende genom tillbyggnad av ett par fasta tvåvåningsflyglar, som delvis ligger på den utdikade sjömarken. Man kan ännu se spår efter de gamla vattengravarna med gråstensklädda sidor.

De senaste ägarna, Birgitta Crafoord och hennes söner, lät 1994-96 göra en omfattande renovering av corps de logiet. Efter moderns död 1999 tillföll Dufeke sönerna Stefan, Thomas och Martin Wiklund. Godset drivs i Dufeke Säteri AB med Thomas Wiklund som VD. Dufeke är inte tillgängligt för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten