Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Flyinge

FLYINGE kungsgård ligger ca 10 km nordöst om Lund. Egendomen, som förr kallades Fliginde, är känd sedan 1100-talet och tillhörde under medeltiden ärkebiskoparna i Lund, som där födde upp hästar till sitt kavalleri. Vid reformationen i Danmark 1536 indrogs gården till Kronan och innehades därefter av olika danska adelsmän.

1540 fick Hans Jepsen Skovgaard till Vrams Gunnarstorp Flyinge i förläning av Kronan efter att tidigare ha fått gården i pant av ärkesätet. Han hade efter studier i utlandet trätt i kyrkans tjänst som ärkebiskopens official och förlänats med Vrams, Väsby och Stubberups län, vilka han innehade till sin död. Vid Frederik I:s kröning 1524 dubbades han till riddare. Under Sören Norbys skånska bondeuppror 1525 satt han en tid fängslad, misstänkt för att i hemlighet ha stött upprorsmännen, men släpptes i brist på bevis och återvann också kungens förtroende. På herredagen i Köpenhamn 1536 var han en av dem som på adelns i Skåne, Halland och Blekinge vägnar undertecknade recessen om införande av en luthersk kyrkoordning (reformationen). Han beskrivs som duglig och driftig men trätgirig och var ofta invecklad i tvister. Hans Jepsen dog 1564 och därefter innehade hans hustru Elsebe Axelsdatter Brahe (från Krageholm) Flyinge län till sin död omkr. 1567.

Eftersom deras äktenskap var barnlöst, ärvdes Vrams Gunnarstorp av herr Hans brorson Hans Jörgensen Skovgaard, som även övertog Flyinge som förläning. Denne skall ha varit en belevad, vänlig och gudfruktig man, som tog sig an fattiga unga människor. Han var en av Frederik II:s högst betrodda män och under många år sekreterare och överste sekreterare i rikskansliet och belönades med en mängd förläningar. Kungen visade också sin uppskattning genom att fira hans bröllop med Anne Vernersdatter Parsberg 1574 på Köpenhamns slott och genom att som gäst deltaga i festen efter hans äldste sons födelse. Hans Jörgensen utsågs 1574 till riksråd och 1576 blev han länsherre på Helsingborgs slott, där han avled 1580. Flyinge hade året innan övergått i hans privata ägo genom mageskifte, då han bytte bort fädernesgården Skovgaard i Jylland. Anne Parsberg övertog flera av makens förläningar och ingick 10 år efter hans död nytt äktenskap med riksrådet Hak Ulfstand till Häckeberga. Hon dog 1592.

På 1600-talet var gården i familjen Sehesteds ägo. Den siste av denna ätt på Flyinge var Axel Sehested, vilken som officer deltog i krigen mot svenskarna 1657-60. Han blev också gårdens siste danske ägare. Vid freden i Köpenhamn bestämdes att svenska Kronan som ersättning för Bornholm skulle få så mycket jordegendom i Skåne som i ränta kunde svara mot inkomsterna av denna ö - Bornholms vederlag. Flyinge blev ett av de arton vederlagsgods som ägarna på grund härav fick lämna ifrån sig till svenskarna. I slutändan fick således det skånska frälset med sina egendomar betala kalaset, även om de ersattes med jord i Danmark. Axel Sehested deltog senare i skånska kriget, där han stupade i ett slag vid Halmstad 1676.

År 1661 blev gården stuteri för svenska Kronan och lades tillsammans med Dalby kungsgård under den svenska stallstaten. Chef blev en av Karl X Gustavs betrodda kavallerister, Mattias Otto. Hans uppdrag var att förse armén med goda hästar, som oftast var s.k. klippare, inhemska småväxta och uthålliga djur. För att få fram större och starkare hästar importerade man avelshingstar, framför allt från Tyskland. Under skånska kriget 1676 brändes delar av kungsgården ner. När kriget var slut vidtog ett mödosamt arbete med att återuppbygga den skånska hästaveln, i vilket den unge Karl XI engagerade sig personligen tillsammans med Skånes generalguvernör Rutger von Ascheberg.

Under Karl XII:s tid behövdes många hästar till armén. 1700 skall det ha rört sig om 40.000 st. Kungen besökte själv Flyinge, vilket en minnessten på området vittnar om. Efter kungens död 1718 och stormaktens kollaps var tillståndet i Sverige svårt. Verksamheten på Flyinge lades då ner för en tid och godset utarrenderades. Kronprins Adolf Fredrik var chef för Södra Skånska Kavalleriregementet och hade ett stort hästintresse. Under hans disposition levde stuteriverksamhetn upp igen och fick till uppgift att fö:rse hovet med rid- och vagnshästar. En omfattande upprustning av byggnaderna på godset gjordes också. Under Gustav III:s tid ville man åter göra Sverige till en regional stormakt och behovet av hästar till armén ökade. Flyinge fick åter en viktig roll när det gällde att förbättra hästaveln. Nya byggnader uppfördes och gamla renoverades.

1814 utsågs Clas Adam Ehrengranat till chef för stuteriet. Han har ibland kallats "den svenska ridkonstens fader". Ehrengranat var egentligen veterinär, men också en skicklig ryttare och kusk. Kronprins Karl (XIV) Johan sände honom till Ryssland för att köpa avelshästar och Flyinge fick tio nya avelshingstar, bl.a. den mycket betydelsefulla arabhingsten Mahomet. Ehrengranat var en driftig chef, som inte enbart ägnade sig åt hästarna utan lika mycket åt till att förvandla Flyinge till en mer modern anläggning. Han bildade en ridakademi för kavalleriofficerare och konstruerade en mekaniserad häst för att visa vad han ville lära ut. Den fungerar än idag och tillhör Nordiska Museet men är placerad på Strömsholm.

1834 överfördes all stuteriverksamhet till Flyinge. 1836 blev Flyinge statlig hingstdepå med syfte att främja i första hand remontaveln men även brukshästaveln i stort. Depåns framstående avelshingstar utplacerades årligen över hela södra Sverige för betjäning av uppfödarnas ston. Hingstdepå och stuteri är numera privatiserat och drivs sedan 1983 av Flyingestiftelsen, som bildats av avelns och hästsportens största organisationer. Sedan 1994 har Flyinge även en hippologisk högskoleutbildning. Flyinge har väl förvaltat sitt historiska arv som ett av världens äldsta stuterier och är i dag ett internationellt välkänt centrum för svensk hästavel och hästsport.

Den borgbyggnad som syns på Buhrmans teckning beskrivs 1694 som "ett gammalt Skummelt Steenhuus som ingen Bor Uthi" och revs på 1700-talet. Av nuvarande byggnader uppfördes Magasinet och Scholarlängan på gårdsplanens västra sida 1793 och är idag de äldsta på Flyinge. Huvudbyggnaden (chefsbostaden) i tidig 1800-talsstil tillkom 1818 efter ritningar av arkitekt Fredrik Blom, som också svarat för det pampiga stora stallet, byggt 1833. Ytterligare stallbyggnader uppfördes 1876 och 1878. I början av 1900-talet byggdes en del bostadshus och sjukstallet.

Flyinge är inte tillgängligt för allmänheten, men guidade visningar av anläggningen ordnas för grupper. Tel. 046-649 41.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten