Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Svenstorp

SVENSTORP, en dryg halvmil nordöst om Lund, är Skånes främsta exempel på den vackra renässansstil - Christian IV-stilen - som utbildades, när adeln inte längre behövde bygga borgar för försvar och belägring. Ett annat mästerverk i denna stil är Trefaldighetskyrkan i Kristianstad. Svenstorps ståtliga tegelbyggnad uppfördes 1596 av Beate Huitfeldt, Knud Ulfeldts änka, vilket framgår av inskriften i den praktfulla, rikt utsmyckade portalen. Hon var dotter till Christoffer Huitfeldt till Berritsgaard i Danmark och Lillö i Skåne och syster till rikskanslern Arild Huitfeldt och kom således från en betydande dansk familj liksom hennes make, Knud Ebbesen Ulfeldt, som var riddare och riksråd och befallningsman på Landskrona slott. Knud Ulfeldt dog långt före sin hustru och hans änka går i historien ofta under benämningen "Efterleverskan", eftersom hon förblev i sitt änkestånd i 40 år.

Fru Beate levde under Danmarks mest lysande renässansepok, då landet var Nordens ledande kulturland, strax innan den svenska stormaktstiden började. Hon hade också tjänst vid ett av Europas verkligt stora hov kring sekelskiftet 1590-1600 som hovmästarinna hos drottning Anna Cathrine. Det var i denna omgivning fru Beate insöp de nyaste impulserna inom arkitekturen och hela kulturlivet. När drottningen dött tog hon på Christian IV:s begäran hand om vårdnaden om hans barn i det morganatiska äktenskapet med Kirsten Munk.

Som tack för den trohet och vänskap hon visat hans familj fick fru Beate av kungen kronoegendomen Mölleröd i Göinge norr om Finjasjön. Där dog hennes make Knud Ulfeldt 1586 och där lät hon i början av 1600-talet uppföra ett storslaget slott, som sades ha lika många fönster som årets dagar. Huvudbyggnaden var tre våningar hög och hade framspringande flyglar, bastioner och vallgravar. På Mölleröd firade Christian IV smekmånad med adelsdamen Kirsten Munk, sedan han 1615 gift sig med henne "till vänstra handen", och där bodde han ofta, medan han byggde sin nya fästningsstad Christianstad och dess mäktiga stadskyrka, Trefaldighetskyrkan. I dag återstår endast murrester av 1600-talsslottet. Mölleröd låg tyvärr i de farliga gränstrakterna mot Sverige och blev skövlat och nerbränt av svenskarna under 1670-talets krig. När fru Beate skulle låta uppföra en ny slottsbyggnad på makens fädernesgård Svenstorp, anlitade hon på kungens inrådan den berömde nederländske arkitekten och byggmästaren Hans van Steenwinckel d.ä., som var verksam vid hovet.

Slottsbyggnaden är ett stramt rektangulärt hus med port rakt igenom. Till vänster om portgången finns en karnaputbyggnad, som går ända från marken. Åt gården ligger ett åttkantigt trapptorn. Huset är två våningar högt, byggt i rött tegel på en grund av kluvna gråstensblock. Det höga sadeltaket har gavelkrönta, utsirade homejor. Slottets gavlar pryds av ett par mycket eleganta volutformade (volut = spiralformat ornament med inrullade band) gavelrösten. Den ståtliga renässansporten är huggen i sandsten av mäster Daniel Tommisen, som även utförde den vackra predikstolen i S:t Petri kyrka i Malmö.

Slottsbygget stod färdigt först 1599 och detta årtal återfinns på en av homejorna. Slottet är så gott som helt bevarat från byggnadstiden, endast den höga tornspiran på trapptornet saknas sedan 1794. Hur den gamla sätesgården sett ut före fru Beates slottsbyggnad vet man mycket litet om. En rest från denna påbyggdes vid en reparation i slutet av 1600-talet med en mot borggården uppförd utbyggnad, det s.k. Kapellet. Den stora runda dammen framför slottets huvudfasad fanns redan tidigt. På borggårdssidan uppfördes på 1700-talet två envåningsflyglar, ombyggda 1850, med branta tak, vilka är väl anpassade till renässansslottets utseende. Slottets vackra, terrasserade trädgård, som Linné beskrev på sin skånska resa, kan man se från den allékantade väg som leder till Igelösa kyrka. Vid denna lilla medeltida absidkyrka lät Beate Huitfeldt bygga ett gravkapell, vilket numera kallas Gyllenkrokska gravkoret. Fru Beates och hennes makes ståtliga gravstenar ligger i kyrkans golv.

Svenstorp har gamla anor och här fanns ett herresäte redan på 1300-talet. Omkring år 1400 tillhörde gården den urgamla släkten Glob. När Kirsten Truedsdatter Glob vid mitten av 1400-talet gifte sig med den "store" Ib Henriksen Ulfstand gick den över i den mäktiga Ulfstandsättens ägo. Bland de medlemmar av denna släkt som härskade på Svenstorp fanns Trued Gregersen, vilken tjänade tre danska kungar: Christian II, Frederik II och Christian III. Han skall ha varit en stor krigare och en skicklig diplomat. Han samlade också på sig så mycket jord att han brukade kallas "den rige" och var ägare till bl.a. Torup och Barsebäck. Hans hustru var den kända Görvel Fadersdotter Sparre, som lät bygga nytt slott på Torup och överlevde tre män innan hon själv dog 1606, 60 år efter Trued Gregersen.

Den sistnämndes brorsdotter Lene och hennes make Ebbe Ulfeldt, stamfadern för den skånska grenen av denna gamla ätt, inlöste hela Svenstorp, som sedan gick över till Knud Ebbesen Ulfeldt, fru Beates man. Den siste av ätten Ulfeldt på godset blev Christoffer Ulfeldt, som först svor den svenske kungen huld- och trohetsed men ångrade sig och återtog eden 1669. Han avstod då sina skånska gods Svenstorp och Pugerup till sin hustrus moster Mette Rosenkrantz och fick av henne i stället Avindsbjerg i Danmark. Christoffer Ulfeldt var en av många skånsk-danska adelsmän, som hade svårt att förlika sig med de nya makthavarna och därför hellre flyttade till egendomar i Danmark. Redan året efter insjuknade han emellertid i kopporna och dog endast 26 år gammal. Mette Rosenkrantz, änka efter riksrådet Nils Krabbe, skaffade sig genom köp och byten ett stort antal gods i Skåne sedan detta blivit svenskt och ägde även bl.a. Häckeberga, Björnstorp, Toppeladugård och Rydsgård.

Natten före slaget vid Lund den 4 december 1676 hade den danska hären sitt läger i en skyddad dalsänka vid slottet och kung Christian V logerade på Svenstorp i det s.k. Kungarummet, beläget i karnapbyggnadens bottenvåning. Den danske kungen var så säker på seger över svenskarna, att han lät förbereda en festmåltid, som skulle avätas efter slaget.

Sedan Kävlingeån frusit till gick emellertid svenskarna under natten över ån och kunde falla de överraskade danskarna i flanken. Trots framgångar i början trängdes den svenska hären mot Lund och var nära att ge upp. Efter en jämn och blodig uppgörelse, där krigslyckan böljade fram och tillbaka, lyckades svenskarna under Karl XI:s och fältmarskalken Helmfelts ledning slutligen kringränna och besegra den danska hären. Kung Karl yttrade under slaget de berömda orden till sin vän och fältherre Niels Bielke, att hans krona denna dag hängde på Bielkes värjspets. Omkring 9.000, d.v.s. nästan hälften, av de stridande stupade och begravdes senare i massgravar, varav en påträffades så sent som 1995 vid Norra Nöbbelövs kyrka.

Kung Christian fick i all hast lämna sitt läger på Svenstorp och förberedelserna för segermåltiden. Två dagar senare övertog Karl XI hans rum på slottet - och hela den präktiga festmåltiden avåts. Dalsänkan nedanför slottet kallas än i dag för "Danskköket" efter dessa händelser. Christian hade haft så bråttom att utrymma Svenstorp att man glömt hans dyrbara reseschatull med bordssilver. Sent på natten, när svenskarna storknat av all mat och dryck, lyckades emellertid några av kungens förtrogna smyga sig in på slottet och återta schatullet utan att bli upptäckta.

Efter Mette Rosenkrantz död 1683 ärvdes Svenstorp av dottern Mette Sophie Krabbe, som omkring 1697 sålde godset till en främmande handelsman vid namn Jakob Thommesen Jyde. Samma år blev den förmögne grosshandlaren och rådmannen i Malmö Peter Hegardt ägare till Svenstorp.

Han ärvdes av sin dotter Maria, som kom att få stor betydelse för godset och dess fortbestånd. Hon var först gift med Hack Persson, som avled tidigt. Maria gifte då om sig med överkommissarien Josua Stiernblad. Också han avled före sin hustru redan 1717 och efterlämnade Stora Markie, vilket gods hennes son i första giftet senare fick överta. Med sin andre man hade Maria Hegardt inga barn, varför de adopterade Hack eller Hakvin Persson, som sedan kallades Stiernblad efter sin adoptivfar. År 1723 gifte sig Maria för tredje gången, nu med den berömde karolinergeneralen Axel Gyllenkrok. Denne hade följt Karl XII till Bender och kungen sände honom därifrån med en liten styrka, för att han skulle försöka ta sig fram till Polen. Detta lyckades inte, utan Gyllenkrok och hans män tillfångatogs 1709 vid Moldau och han återkom till Sverige först 1722. Han blev senare landshövding i Göteborg och Bohus län och avled 1730 på Svenstorp. Hustrun Maria överlevde honom i över 20 år.

Av sina båda gårdar stiftade hon 1743 två fideikommiss: Stora Markie för sonen i det första äktenskapet, Hakvin Stiernblad, och Svenstorp för sonen i det sista äktenskapet, friherre Fredrik Gustaf Gyllenkrok. Svenstorp har sedan dess blivit kvar i denna familjs ägo. Fredrik Gyllenkrok, som senare blev hovmarskalk, var gift med Eva Charlotta Bielke, dotterdotter till den rika och berömda Christina Piper. I äktenskapet förde hon med sig Hässelbyholm vid Mälaren. År 1779 fick Fredrik Gyllenkrok Kronans medgivande att flytta Hässelbyholms fideikommissrättigheter till Björnstorp i Skåne. Genom detta dubbelfideikommiss utökades hans skånska jordinnehav. Båda godsen är fortfarande i familjen Gyllenkroks ägo och drivs i sambruk som Björnstorps och Svenstorps Godsförvaltning. Den sammanlagda arealen uppgår till mer än 5.000 hektar, varav nästan 4.500 hektar under eget bruk. Slottsherre på Svenstorp är idag friherre Nils Gyllenkrok, vilken sedan 1979 förvaltar båda fideikommissen. 2006 sade regeringen ja till att förlänga fideikommisset, när nuvarande fideikommissarien Thure-Gabriel Gyllenkrok avlider. Den tänkte arvtagaren till båda godsen är Nils Gyllenkroks son Axel. Förutom Svenstorp och Björnstorp finns idag endast Övedskloster och Trolle-Ljungby kvar av de skånska fideikommissen.

Slottets omgivningar är öppna för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten