MAGLÖ är beläget mitt emellan Höör och Hässleholm, ett par km nordväst om Sösdala. Gården har gamla anor och det första omnämnda ägarparet är Felix Jensen Gere och hans hustru Bente Steensdatter Laxmand, vilka dog 1588 resp. 1589. Deras gravsten finns i Norra Mellby kyrka. Fru Bente förde troligen Maglö med sig i giftet, men om någon frälseman tidigare skrivit sig till gården eller om här då funnits en ståndsmässig bebyggelse är okänt. Maglö betyder "Den stora ön" och gården var i äldre tider helt kringfluten av vatten. 1615 ägdes Maglö av Tomas Nold, som skrev sig till gården, när han detta år av Christian IV fick Lysekloster i Norge i förläning på livstid. Han var gift med Margrete Giedde, en syster till den ryktbare riksamiralen Ove Giedde. Nold verkar ha varit en välbärgad man, eftersom han lånade kungen pengar till krigskassan. 1626 lät han på Maglö uppföra ett stenhus, den nuvarande huvudbyggnaden. I dess ankarslutar kan man se byggherrskapets initialer och byggnadsåret och ovanför huvudingången sitter en sandstenstavla med deras vapen och inskriften: "Si Deus pro nobis, qvis contra nos 1626". Förutom huvudbyggnaden har det på Nolds tid funnits flera hus på ön, men hur dessa sett ut vet man inte.
Efter Tomas Nolds död 1634 blev den ovan nämnde Ove Giedde ägare till egendomen. Han hade blott 24 år gammal lett en expedition med fem fartyg, som Christian IV 1618 sänt ut för att upprätta handelsförbindelser med Ceylon, men som istället resulterat i grundandet av den danska handelsstationen Trankebar på Indiens sydkust 1820. Kungen belönade honom efter hemkomsten med rikliga förläningar, bl.a. Herrevadskloster och Helsingborg. Förutom Maglö ägde Giedde flera stora gods i Halland och Skåne, däribland Tomarp och Herrestad. 1645 blev han riksråd och riksamiral. Han tillfångatogs av svenskarna under 1658 års krig och avled 1660. Maglö ärvdes då av hans son Christoffer Giedde, som gick i svensk tjänst och fick sin ätt introducerad på Riddarhuset under namnet Gädda.
Sedan denne 1661 köpt Vrams Gunnarstorp, sålde han 1663 Maglö till sin blivande svåger Christoffer Walkendorff – båda var gifta med döttrar till riksamiralen Jörgen Vind, som byggde Vrams Gunnarstorp. Christoffer Walkendorff ägde även Ellinge. Han var bland de danska adelsmän som vid Skånes övergång svor den svenske kungen trohet och introducerades på Riddarhuset och han fick sedan olika förtroendeuppdrag, bl.a. vice landsdomartjänsten i Skåne. Vid sin död 1690 efterträddes han av sonen Jörgen och denne följdes av sin son Christoffer Walkendorff, som i sitt äktenskap med Ingeborg Lilliehöök endast fick en dotter, Catharina Sofia.
Enligt vad Barfod berättar i "Märkvärdigheter rörande skånska adeln" hade hon "från spädare ålder varit fånig och aldrig blivit större än ett 12 års barn". Detta kan ha varit anledningen till att Christoffer Walkendorff 1720 sålde Maglö till sin mor Anna Sofia Bartholin. Hon hade som änka gift om sig med översten och överjägmästaren i Skåne och Halland Lorentz Lundeblad, som blev både den förste och siste av sin adliga ätt, eftersom äktenskapet var barnlöst.
De testamenterade 1740 Maglö till den svagsinta Catharina Sofia Walkendorff med villkor att hennes mor Ingeborg Lilliehöök skulle förvalta egendomen och att den skulle tillfalla hennes ättlingar, om ägarinnan inte efterlämnade några arvingar. Modern gifte om sig med kamreraren i Kammarkollegium Jöns Ehrenborg och fick med honom dottern Eva Jeanna. Hon ärvde Maglö, när den ogifta Catharina Sofia Walkendorff dog 1785.
Om Eva Jeanna Ehrenborg berättar Barfod: "…fröken Ehrenborg ansågs såsom ensam arvinge till egendomen för ett ganska gott parti och hade därför flera friare, fastän hon är av en dvärglikt liten växt och ingalunda vacker. Hon blev förlovad med sin kusin, en löjtnant Ehrenborg av Hovdala, men fann sig snart till följe av sitt arga sinne färdig att slå upp med honom…. Hon skulle sedermera gifta sig med en baron Falkenberg, vilket ej heller blev av, emedan hon lika litet kunde förlikas med honom, ehuru det redan var lyst för dem." Till sist gifte hon sig med en ofrälse, kanslisten i Göta hovrätt Anders Henrik Grapengiesser. Eva Jeanna kallades av folket "den galna fröken" och det finns många berättelser om hennes underliga beteende. Hon hade ett stort antal anställda enbart för skötseln av gårdens hundar och kattor. Vid favoritdjurens födelse och död anordnades präktiga födelsefester eller gravöl. Gårdssnickaren tillverkade kistor för de döda djuren och dessa gravsattes därefter i slottets olika källare!
Med anledning av Eva Jeanna Ehrenborgs gifte med en ofrälse begärde hennes kusin Bengt Lilliehöök enligt de adliga privilegierna bördsrätt till Maglö och inköpte egendomen 1799. Han efterträddes 1815 av sin dotter Ingeborg Christina Helena, gift med Volmar Johan Silfversparre. Genom byte mot Åryds bruk i Småland kom gården 1818 i släkten Stiernblads ägo och har sedan innehafts av släkterna Benzelstierna, Wrede och Arndt.
Den av Tomas Nold uppförda huvudbyggnaden var från början två våningar hög men är numera ett envåningshus på en hög, välvd underbyggnad av källarkaraktär. På sydsidan invid östgaveln har senare tillkommit en utbyggnad, som gett gaveln ett osymmetriskt utseende. Den norra flygeln uppfördes 1746 av Jöns Ehrenborg.
Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten