Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Kulla Gunnarstorp

KULLA GUNNARSTORP ligger invid kustvägen en dryg mil norr om Helsingborg och har ett av Skånes vackraste lägen. Alléer, bokpark och Öresund bildar ramen kring slottet. Den gamla huvudbyggnaden från senare hälften av 1500-talet ligger rätt undanskymd, inbäddad i grönskan och omgiven av vallgravar. Den är uppförd i tegel och var en tid klädd med puts men fick i samband med en restaurering på 1850-talet tillbaka de ursprungliga nakna murarna. Högre och mer synligt ligger det nya slottet, uppfört 1865-68 efter ritningar av den danske arkitekten Christian Zwingmann, som även varit verksam vid restaureringen av Marsvinsholm och Karsholm. Det är byggt i den tidens blandstil av Christian IV-renässans och italiensk klassicism och kan nog räknas som ett av de bästa exemplen på denna stil från 1800-talets mitt. I slottsmiljön finns flera byggnader av kulturhistoriskt intresse, framför allt Kulla Gunnarstorps mölla, en ståtlig holländare med en ovanlig s.k. båthätta i st.f. den vanliga uppsvängda kupolen. Kvarnen, som byggdes av den tyskfödde byggmästaren Georg Soffel, är från 1809 och en av de äldsta bevarade holländarna i Skåne. Den ägs och vårdas nu av Kullens hembygdsförening.

Kulla Gunnarstorp har medeltida anor och omtalas i gamla handlingar som "Gundestrup i Kulden". Dess förste kände ägare sägs ha varit riddaren Jens Olufsen Lunge, som levde i slutet av 1300- och början av 1400-talet, men här rör det sig bevisligen om en förväxling med ett annat Gundestrup. Riddar Jens, som var son till riddaren Oluf Olufsen Lunge till Mosegaard, Maribo, skrev sig nämligen till Gundestrup i Odsherred på Själland. Detta framgår bl.a. av ett i Danmarks riksarkiv bevarat brev, daterat 6 januari 1407, där han och hans bror Niels överlåter arvegods efter sin far till deras kusin Folmer Jakobsen Lunge till Tvede.

Säkert är emellertid, att släkten Parsberg vid slutet av 1400-talet kommit i besittning av gården, som då ägdes av riddaren och riksrådet Tönne Vernersen Parsberg. Parsbergarna var av bayersk uradel och hade kommit till Danmark med kung Christoffer av Bayern. Riddar Tönne skrev sig även till Herrestad och Örtofta och hade Gårdstånga län som pant till sin död. 1487 var han bland de riddare och riksråd som hyllade Christian II som landets blivande kung. Han var hövitsman på Lindholmen 1489 och på Varberg 1503-04. 1512 deltog han i fredsförhandlingarna i Halmstad med danskarna. I sitt äktenskap med Maren Knudsdatter Has hade han en dotter och i äktenskapet med Ingeborg Predbjörnsdatter Podebusk fyra söner och tre döttrar. Tönne Vernersen dog 1521 och efterträddes av sönerna Verner, som fick Herrestad och Sandbygaard, och Niels, som fick Gunnarstorp. Han ärvde också Gårdstånga pantlän. 1547-54 var han länsherre på Vrejlev Kloster, 1554-55 på Krogen (Helsingör) och 1555 på Egebjerg. Han var gift med Sidsel Andersdatter Bille och hade med henne en son och en dotter. Niels Parsberg dog 1556.

Genom gifte med Niels' dotter Ingeborg tillträdde 1580 Jörgen Ottesen Brahe till Tosterup, bror till astronomen Tycho Brahe, egendomen. Det var han som lät uppföra den gamla borgen, troligen under 1500-talets sista år. Både han och hans hustru Ingeborg Parsberg dog i pesten på Gunnarstorp 1601 och begravdes i Allerums kyrka. Han efterträddes av sin ogifte son Tönne, som sårades i kriget mot svenskarna (det s.k. Kalmarkriget 1611-13, som slutade med freden i Knäred) och avled av sina skador 1611. Därefter tillträdde hans farbror Axel Ottesen Brahe egendomen. Han följdes av sin son Tyge, som dog 1638.

Från dennes omyndiga barn köptes gården därefter av den rike jordägaren Axel Eriksen Rosenkrantz. Hans son Corfitz testamenterade egendomen till sin trolovade Margrete Jakobsdotter Rosenkrantz, som sedan ogift bodde på Kulla Gunnarstorp till sin död 1680. Huvuddelen av den gamla gården köptes då av kamrer Henrik Jacob Hildebrand. Hela godset förenades längre fram under släkten von Conowen.

Vid 1700-talets mitt ägdes Kulla Gunnarstorp av den tyskfödde hovjunkaren Diedric Christian von Conowen. Han var en ivrig förespråkare av den herrnhutiska väckelserörelsen, en av de nya religiösa strömningar som nådde Skåne från kontinenten och vann många anhängare bland ståndspersonerna. På högsommaren 1749 besökte Linné Kulla Gunnarstorp under sin skånska resa och prisade i sina anteckningar trädgårdens rikedom på präktiga fruktträd.

År 1775 sålde von Conowen egendomen till greve Gustaf Adolf Sparre. Dennes mor var född Sahlgren och dotter till borgmästaren i Göteborg, kommerserådet Jakob Sahlgren. Greve Sparre var en mycket känd konstälskare och skapade en av sin tids förnämligaste tavelsamlingar, av vilken största delen sedan flyttades till Vanås slott. Han lät även restaurera huvudbyggnaden och den gamla renässansborgen förvandlades då till en slätstruken 1700-talsanläggning och försågs med puts. Efter hans död 1794 styrdes godset av änkan friherrinnan Elisabeth Amalia Beata, född Ramel och dotter till "Bygge-Hans".

Makarna hade blott ett barn, dottern Christina Amalia, som var gift med envoyén i Wien greve Jakob Gustaf De la Gardie. Hon dog före modern och hennes son majoren Gustaf Adolf Fredrik De la Gardie ärvde egendomen efter dennas död 1830. Sedan han avlidit barnlös tre år senare återgick Kulla Gunnarstorp till hans far, dåvarande excellensen greve Jacob Gustaf. Även han var konstälskare och samlare. På Löberöd skapade han ett stort bibliotek och samlade det berömda De la Gardieska arkivet.

Han sålde 1837 Kulla Gunnarstorp till excellensen greve Carl de Geer af Leufsta, som också några år senare köpte konstsamlingen. De Geer lät 1853-54 restaurera huvudbyggnaden, varvid man tog bort putsen och försökte återge borgen dess gamla utseende.

Vid hans död 1861 övergick godset till hans dotter och hennes man utrikesstatsministern greve Baltzar von Platen, son till den store kanalbyggaren, och de lät uppföra det nya slottet. Greve von Platen levde till 1875 och hans änka Sofia Eleonora Charlotta De Geer till 1888.

Godset ärvdes då av dottern friherrinnan Elisabeth von Platen, gift med greve Axel Wachtmeister på Vanås, vilken dog 1899. Efter friherrinnans bortgång 1918 tillträdde sonen kabinettskammarherren greve Axel Wachtmeister, död 1929. Han följdes av sin brorson greve Otto Carl Fredrik Wachtmeister, som dog 1938 och efterträddes av sina döttrar Charlotte, Elisabeth och Barbara. Nuvarande ägaren Gustaf Trolle tillträdde 1970 genom gåva frå Charlotte och Elisabeth. Han är son till Charlotte i hennes äktenskap med friherre Nils Trolle på Trollenäs. Godset omfattar ca 1.450 hektar. Större delen av jordbruket är sedan 2009 utarrenderad och drivs av Svedberga Lantbruks AB. Sonen Axel Trolle arrenderar nu jakten och tanken är att han en gång skall ta över godset.

Slottet är inte öppet för allmänheten.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten