Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Svaneholm

SVANEHOLM ligger ett par km nordväst om Skurup och hör till Skånes märkligaste slottsanläggningar. Den mäktiga fyrlängade tegelborgen ligger vid den av bokskogar omgivna Svaneholmssjön. Borgen uppfördes 1530 av Mourids Jepsen Sparre på en holme i den dåvarande Svansjön. Den byggdes med slutna murar, skyttegluggar och branta tak med blinderingsprydda trappgavlar. De vanliga runda tornen saknas emellertid här och man byggde i stället en framspringande gavel på varje sida, varifrån man kunde beskjuta eventuella fiender. I slutet av 1600-talet lät Axel Gyllenstierna bygga om östra längan till fem våningars höjd, varigenom denna fått karaktär av ett barockslott i italiensk stil, med undantag för att tegelytorna bibehållits oputsade. Sedan dess har slottet inte genomgått några yttre förändringar, men vallgraven har fyllts igen under Rutger Macleans tid.

Mourids Jepsen Sparre residerade på den gamla Skuderups borg, som han övertagit efter sin bror Oluf Jepsen, i sin tur efterträdare till Jep Tulesen. Liksom många andra av sin tids skånska herremän låg Mourids Jepsen i fejd med den mäktige ärkebiskopen i Lund, Birger Gunnersen. Riddar Mourids, som var hövitsman på Köpenhamns slott och riksråd, hade av kungen fått Lindholmen och Laholms slott i pant och Birridsholm i Färs härad som län. För att bättre kunna försvara sin egendom flyttade riddar Mourids 1530 fädernegården Skuderup (Skurup) till den nya platsen vid Svansjöns strand. Han hade redan 1527 av kung Frederik I erhållit ett gåvobrev på att få behålla allt byggnadsmaterial från den av kungen beordrade rivningen av Birridsholm. Mourids Jepsen dog 1534 och lämnade Svaneholm i arv till sonen Jacob och dottern Anne, gift med riksrådet Mogens Gyldenstierne.

Dessa förde en långvarig process om arvet. Efter ingripande av kung Christian III skedde en förlikning 1548, där det bestämdes hur egendomen skulle fördelas mellan arvingarna. Borgen uppdelades emellertid på samma omöjliga sätt som Dybäck i två parter och tvistigheterna fortsatte. Omkring 1550 byggde Gyldenstierne därför ett nytt slott, Stjerneholm, ca 2 km sydväst om Svaneholm och bosatte sig där. Av detta återstår idag endast vallgrav och kraftiga grundmurar. Anläggningen övergavs redan omkring 1610, sedan Svaneholm åter kommit under en ägare genom att Jacob Sparre strax före sin död 1573 bytte till sig den gyldenstiernska delen.

Arvtagare till egendomen var hans son Gabriel, befallningsman i Dalby. Eftersom denne dog barnlös 1601 och hans ätt upphörde, blev efterträdaren en moster, Ingeborg Bille, som vid sin död 1608 ärvdes av riksrådet Predbjörn Gyldenstierne till Vossberg. Han efterträddes 1616 av sonen Henrik, död 1635, som var kunglig kommissarie på Fyn och senare blev landsdomare i Skåne.

Vid tiden för freden i Roskilde 1658 var dennes son Erik Hardenberg Gyldenstierne ägare. Han introducerades efter fredsslutet på det svenska riddarhuset. 1665 gick godset i arv till sonen Axel Gyllenstierna, som var ryttmästare i svensk tjänst. Denne dog ogift 1705 och testamenterade Svaneholm till sin systerson friherre Axel Julius Coyet. Gyllenstiernas syster fru Sophie Sehested lyckades emellertid 1723 genom process få sig tillerkänd en del av godset. Hennes andel ärvdes därefter av hennes systerson, den danske ryttmästaren Berndt Juel, varigenom Svaneholm fick en "dansk" och en "svensk" flygel. Juels andel av godset övergick vid hans död 1750 till Anna Juel, gift med professor Elof Steuch, men såldes 1751 till friherre Gustaf Julius Coyet, som var son och efterträdare till ovannämnde Coyet.

Den sålunda förenade egendomen ärvdes vid hans död 1782 av en systerson, generalen och friherren Rutger Maclean, vars släkt härstammade från Skottland och kom till Sverige på 1600-talet. Maclean hade gjort karriär som militär och ämbetsman. Han var fysiokrat (d.v.s. hävdade att jordbruket var grunden till allt välstånd) men emot en stark kungamakt. Vid riksdagen 1789 blev han tillsammans med sin bror fängslad av Gustav III. Han kände troligen också till sammansvärjningen mot kungen men var själv inte inblandad. Efter mordet på kungen 1792 hölls en av mördarna gömd på brodern Gustaf Macleans gård Brodda. Rutger Macleans övertagande av det vanskötta Svaneholm kom att bli av genomgripande betydelse inte bara för detta gods utan även för hela det svenska jordbruket. Maclean blev den förste i Sverige som genomförde en enskiftesreform, troligen efter förebild från Danmark, där statsmannen Johan Hartvig Bernstorff drivit igenom en lag om enskifte.

De fyra byarna i socknen, som alla lydde under godset, delades med hjälp av en lantmätare Wadman upp i 73 lika stora, närmast kvadratiska, lotter om vardera ca 40 tunnland och en nybyggd bondgård placerades mitt i varje avstyckad lott. Även den mark som låg direkt under godset delades på samma sätt i sex lika stora utgårdar eller "farmer". Det gamla hoverisystemet (d.v.s. böndernas skyldighet att göra dagsverken på herrgården i den socken, där de bodde) avskaffades och ersattes med arrendeavgifter i reda pengar. Kreatursavel uppmuntrades för att bönderna skulle få gödsel till åkrarna, så att dessa gav högre avkastning. Skiftesreformen genomfördes under hårt motstånd från bönderna, som inte ville upplösa bygemenskapen, men det nya systemet visade inom kort sina gynnsamma verkningar. Från att 1785 ha hyst ca 700 personer, vilka var skuldtyngda och inte kunde bruka varken sin egen eller godsägarens jord på bästa sätt, var godset 1811 hemvist för ca 1.500 invånare, alla välbärgade och tillförande godset betydande inkomster genom arrendeavgifterna. Framgången med reformen gjorde att rikets ständer fick större intresse för enskiftet, och 1803 antogs en ny jordfördelningslag i Sverige, lagen om enskifte.

Eftersom det var ont om skog i trakten kring Skurup och Svaneholm och det gick åt mycket virke vid byggandet av de nya bondgårdarna, införde Maclean även nya byggmetoder, hämtade från Pommern. För att tillverka tegel grävde man upp lera och spred ut denna på plan mark och blandade därefter i sand och vatten. Leran gjordes smidig genom att man drev oxar fram och tillbaka över den. Sedan strödde man över ett lager halm, som arbetades in i leran (uttrycket "hänga ihop som ler och långhalm" kommer härifrån). När detta var klart, formades leran till stora tegel, som fick soltorka, och sedan kunde man börja bygga. Genom lertegelmetoden sparade man in korsvirket till bygget. Släkten Maclean hette under sin första tid här i landet Maceléer, och eftersom blanda på skånska heter "macke" eller "macka", kallades den nya lerbyggnadsmetoden i folkmun för "mackelering". Liksom korsvirkeshusen var de "mackelerade husen" av estetiska och praktiska skäl vitkalkade.

Rutger Maclean blev senare alltmer radikal och stödde 1809 böndernas krav på privilegieutjämning. Han var också en välgörare mot sina underlydande och inrättade skolor för deras barn. Trots detta blev han plundrad och misshandlad vid bondeupproret i Skåne 1811, innan hans egna bönder kom till hans hjälp.

Maclean var ogift och hans ätt dog ut med honom 1816. Då tillträdde hans systerson friherre Kjell Christoffer Bennet, som dock endast erhöll huvudgården. Denna såldes 1837 till kammarherre Carl Johan Hallenborg på Rydsgård. Denne följdes 1859 av sin son ryttmästare Carl Hallenborg, vilken dog 1872 och efterträddes av sin son löjtnant M. Hallenborg och dennes systrar. Syskonen bildade senare ett släktbolag och detta överlät 1903 äganderätten till ryttmästaren greve Carl Augustin Ehrensvärd, som var gift med Carl Johan Hallenborgs sondotter Eva.

Efter hans död frånskildes 1935 slottet med kringliggande park och såldes till en för ändamålet bildad andelsförening, som nu är ägare. Egendomen i övrigt såldes till en Johan Persson. I slottsbyggnaden driver Wemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförening ett av Sveriges förnämsta landskapsmuseer, öppet april-november, vilket hyser rika samlingar av textilier, dräkter, redskap, leksaker, vapen, mynt och fornsaker. Där finns också, förutom högrestånds- och allmogeavdelningar, ett antal speciella miljöer från olika tider. I den sydvästra längan ligger en välkänd slottsrestaurang. Tel. 0411-400 12.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten