SANDBY KUNGSGÅRD ligger i Norra Sandby, ca 10 km nordost om Hässleholm. Tiden har farit hårt fram med byggnaderna och av den en gång förnämliga trelängade renässansborgen från 1606 återstår idag endast huvudbyggnaden, ett tvåvåningshus med brant sadeltak, som fick sitt nuvarande utseende vid en restaurering på 1740-talet.
Gården byggdes ursprungligen för det lokala försvaret. Den fick en strategisk placering på en höjd, för att man därifrån skulle kunna kontrollera slätten och ådalen nedanför. Fynd av kanonkulor i markerna kring gården vittnar om att här utkämpats strider under ofredstider i Skåne. 1565 brände svenska trupper Sandby under det nordiska sjuårskriget. Sedan Skåne avträtts till Sverige belägrades och stormades borgen av snapphanar under skånska kriget 1675-79. De skall sedan ha brutit loss murarnas ankarjärn för att skaffa material till vapen.
Sandby omtalas redan under medeltiden och tillhörde då domkapitlet i Lund. Vid reformationen 1536 indrogs gården till danska kronan och gavs sedan som förläning till förtjänta adelsmän. Den mest ryktbare var Steen Bille (född 1527) till Vanås och Råbelöv, som också hade Herrevadskloster som förläning. Han hade fått en gedigen uppfostran av sin farbror, förre ärkebiskopen Torbern Bille i Lund, och genom fem års studier i Paris. Bille deltog som befälhavare i nordiska sjuårskriget och var en tid fänrik för den skånska fanan. Han var en industriell föregångsman och anlade Konga glasbruk och det första pappersbruket i Danmark, som sedan blev Klippans pappersbruk. Med sin systerson Tycho Brahe hade han nära kontakt och denne vistades ibland hos honom på Herrevad. Bille blev 1577 landsdomare i Skåne. Han dog 1586 och är gravlagd i Mariakyrkan i Helsingborg.
Sandby innehades sedan av riddaren Reinholt von Boyneburg, som tillhörde en urgammal tysk adelsätt. Han avled 1601 och blev begravd i den gamla sockenkyrkan. När denna revs på 1860-talet, flyttades hans präktiga renässansgravsten, på vilken han avbildats i naturlig storlek iklädd rustning, och den står nu vid ingången till den nya kyrkan.
Efterträdaren Peder Mundt, som var länsherre på Skanderborg slott i Jylland, lät 1606 uppföra en renässansborg på Sandby. En stentavla ovanför entrén till huvudbyggnaden anger byggnadstiden till endast sju månader, vilket tyder på att huset byggdes på den medeltida gårdens grundmurar. Borgen bestod av två tvåvåningslängor, belägna i söder och norr, och av en något lägre länga i väster. I öster förenades längorna av en mur med port, varigenom anläggningen kom att bilda en sluten fyrkant. Utanför muren låg en u-formad ladugård med den öppna sidan mot borgen. Den södra längan, som idag är den enda kvarvarande, var huvudbyggnad och hade mitt på gårdsfasaden ett numera rivet trapptorn med takspira. Den västra längan revs på 1720-talet och var då helt förfallen. Den ersattes med en mur och senare byggdes en ny länga på platsen. Den norra längan revs omkring 1880 och blev inte återuppbyggd.
1615 skänkte Christian IV Sandby till Anders Sinclair, som några år senare grundlade sin sätesgård Sinclairsholm i närheten. Han var en skotsk högadelsman, som bosatt sig i Danmark i samband med att prinsessan Anna, Christian IV:s syster, 1589 ingick äktenskap med kung Jakob IV av Skottland (1603 även engelsk kung under namnet James I). Sinclair innehade som förläning Gladsax 1600-20, Gislöv 1613-25 och Landskrona 1619-21. Han deltog i Kalmarkriget som befälhavare för ett skånskt kompani och blev senare överste vid det skånska regementet och 1617 upptagen i riksrådet.
Gården ägdes sedan av Otte Jörgensen Marsvin till Dybäck, byggherren på Marsvinsholm. Vid tiden för "Skånes Tab" innehades Sandby av Jörgen Marsvin, som blev den siste danske ägaren. Gården drogs därefter in till svenska kronan och blev kungsgård. Mellan åren 1691 och 1875 var den inrättad som ryttmästarboställe vid Norra skånska kavalleriregementet. Efter 1875 blev gården utarrenderad och övergick 1919 i privat ägo. Sedan 1939 har den tillhört den nuvarande ägarfamiljen Einarsson. Arealen omfattar ca 200 hektar.
Huvudbyggnaden genomgick en grundlig restaurering 1735-44. I början av 1800-talet byggdes stödmurar av gråsten längs husets södra långsida och östra gavel. I källarvåningen, som troligen ingått i den medeltida gården, finns skottgluggar för kanoner och fängelsehålor. Enligt traditionen skall där också finnas en hemlig gång till den gamla sockenkyrkan, som låg strax väster om borgen.
Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten