Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Bollerup

BOLLERUP, 16 km nordöst om Ystad, ligger på en holme omgiven av vallgravar. Av den ursprungliga borgen med fyra längor kring en borggård kvarstår nu endast den norra längan, "stenhuset", som jämte Glimmingehus utgör Skånes bäst bevarade profana byggnader från medeltiden. Huset är fyra våningar högt och murat av gråsten, Komsta-kalksten och tegel. Den äldsta gaveln är på medeltida vis dekorerad med nischer och blinderingar. Några fönster har fortfarande kvar sin gotiska ram, men de flesta fönstren är vad gäller storlek och omfattning ett verk från 1600-talet. Husets bottenvåning har genom att borggården fyllts upp fått karaktär av källare, men de väggfasta stenbänkar som finns bevarade visar att här, liksom på Glimmingehus, ursprungligen varit borgstuga. Både källaren och andra våningen har kryssvalv. I några av salarna i översta våningen finns rester av väggmålningar från 1500-talet. Byggnaden har kommit att bevaras åt eftervärlden tack vare att den, liksom Glimmingehus, använts som spannmålsmagasin, sedan den blivit omodern som bostad. 1927-45 gjordes en restaurering av borgen, varvid man rekonstruerade de forna rummen. Den nyare huvudbyggnaden ligger mittemot "stenhuset" och tillkom under 1700-talet, när Achates Carl von Platen ägde gården. De väldiga tegelmurade stall- och loglängorna i medeltidsstil uppfördes 1895 under Tage Sylvans tid.

Nära godsets byggnader ligger Bollerups kyrka, som en gång hörde till slottet och ägdes av släkten Krognos. Bland interiörens bevarade målningar finns bilder av fru Barbro Brahe, som 1476 lät dekorera kyrkan, och av hennes son Oluf Stigsen Krognos, som höll det bröllop om vilket berättas nedan.

Sätesgården är omtalad redan 1130 och fick sitt namn efter förste kände ägaren, Bulle, om vilken man vet mycket litet. Vid mitten av 1200-talet var Bollerup stamgods för släkten Due och ägdes av Peder Nielsen Due. Genom gifte med Margerethe Bondesdatter Due blev Jep Axelsen Thott 1388 ägare till godset. Han var en av dem som 1376 beseglade Oluf Håkonssons handfästning, när han valdes till ny dansk kung, och fick 1378 Gärds härad i pant av de mecklenburgska hertigarna. Vid Erik av Pommerns kröning i Kalmar 1397 deltog han som riddare och riksråd.

År 1401 sålde han Bollerup till Stig Pedersen Krognos, herre till Krapperup och Karsholm, och godset stannade sedan kvar i dennes släkt till 1573. Hans son Oluf Stigsen Krognos d.ä. dog 1426 och ärvdes av sin son riksrådet Stig Olufsen Krognos, som som var en av Skånes rikaste adelsmän. Vid sin död 1460 efterlämnade han 3 gods och 363 bondgårdar. Bollerup övergick då till hans son riksrådet Oluf Stigsen Krognos d.y., som vid slutet av 1400-talet lät uppföra den nuvarande borgen.

Bevarade räkenskaper från hans tid kan ge en uppfattning om hans rikedom och om hur borgen fungerade vid fest. År 1502 höll han bröllop för sin dotter Magdalene, som gifte sig med riksrådet Tyge Axelsen Brahe, ägare till grannslottet Tosterup. Krognos' anteckningar är en ovärderlig skildring av ett stormansbröllop vid medeltidens slut. Vi får också reda på, hur en förnäm jungfru utrustades vid denna tid för sin kommande uppgift som borgfru och hustru till en av tidens stormän.

Bruden var klädd i gyllensammet, pärlbroderier och hermelin och bar smycken av guld. I boet medförde hon en praktfull garderob: en "pärlekjortel" av kläde, pärlstickad och broderad med guldtråd, sju andra dräkter, varav en av gul damast och svart sammet, en av bästa engelska kläde, en av rött engelskt med foder, underdräkt och kåpa, en av gul damast över blå kjortel, två gröna kjortlar, en röd med hermelin och grön underkjol. Brudgummen fick av sin svärfar i hemgift en brudgumsskjorta med en i guld och pärlor av Tönnes pärlstickare broderad "skjortelad" (skjortbröst) samt 15 andra skjortor med broderier i silke.

Från Tosterup finns anteckningar över vad bruden medförde till sitt nya hushåll. Tre fullt utrustade "herresängar" med bolsterdynor, huvuddynor, holländska lärftlakan samt flamska och engelska sängtäcken. Därtill kom sparlakan av silke, silkelakan, en guldstickad röd huvuddyna och ett par guldstickade kuddar av röd damast. Till Frustugan medförde hon två röda och blå drättar (linnevävnader i dukagång) stickade med gyllenläder att hänga på väggarna och tolv nya flamska hyenden (dynor) samt bänkkläden. I hemgiften ingick också tre stora "herretapeter" till väggarna i salen, till bordsutrustningen en silkesömmad duk och tre långa vita dukar samt tre handkläden, varav två silkesömmade och ett med blått broderi. Till Borgstugans utsmyckning fanns en sydd bonad, bänkdynor och kläden att hänga på väggarna bakom bänkarna. Dessutom 28 "svennelakan". I husgerådet fanns 10 grytor, 1 stor mortel, 2 stora ljusstakar och ett stort handfat, en "mulln". Bruden fick av sin far dessutom en "karm", d.v.s. en vagn, klädd med rött Leidenkläde och läder jämte två grå hästar. Drängen och pigan, som medföljde "karmen", fick röda klädedräkter.

Efter bröllopsmåltiden hade man fackeldans och musik av trumslagare och därefter skedde den viktiga "sängledningen", då brudparet leddes av de närvarande gästerna in till brudsängen i det iordningställda brudgemaket. Så många släktingar och gäster hade anlänt, att det gick åt 180 tunnor havre till att utfordra hästarna. Det sägs ingenting om hur länge bröllopsfesten varade, men förplägnaden var riklig. Man förtärde 4 rökta kor, 10 oxar, 40 rökta lamm och lika många får samt åtskilliga svin. Lax, torsk och sill levererades tunnvis liksom smör och honung. Till detta drack man 17.268 liter öl, 1.510 liter mjöd och 1.390 liter vin, rhenskt och franskt. Kostnaden för kalaset uppgick till 498 rhenska mark eller 1.598 skånska mark, en summa som på den tiden räckte till inköp av ett herresäte.

Liksom många andra skånska adelsgårdar råkade Bollerup illa ut i ofredstider. Det brändes när den Christian II-trogne Sören Norby våren 1525 gjorde uppror mot Frederik I och lade under sig både Blekinge och Skåne. Borgen återuppbyggdes på 1530-talet av riddaren Mourids Olufsen Krognos, som dog 1553. Hans imponerande gravhäll, som är Danmarks största, finns i kungakyrkan i Ringsted. Bollerup ärvdes av hans son Oluf Mouridsen Krognos, som var en av landets rikaste adelsmän. Det berättas att han var en munter herre, som ibland tittade lite för djupt i glaset. Han deltog i Ditmarsken-kriget 1559 och i det Nordiska sjuårskriget 1563-70. 1571 blev han länsherre på Helsingborgs slott och utnämndes året efter till riksråd. Oluf Mouridsen gifte sig 1573 med Anne Hardenberg, Frederik II:s ungdomskärlek. Oluf hade tänkt gifta sig med henne redan när de träffades vid prins Frederiks hov på Malmöhus under 1550-talet, men Anne ville vänta med att ingå äktenskap tills kungen hade gift sig. Deras tid tillsammans blev kort. Knappt ett halvår efter bröllopet drabbades Oluf av en svår sjukdom och dog. Med honom utslocknade Krognossläkten på manssidan. Hans praktfulla gravsten i kyrkan i Ringsted är en av denna kyrkas vackraste minnesstenar från renässanstiden.

Bollerup ärvdes av hans morbror Christoffer Gjöe, som var invecklad i en mängd processer med sina närmaste släktingar, bl.a. Oluf Mouridsen. Efter hans död 1584 tillföll egendomen brorsonen Mogens Gjöe, kallad "den lystige" på grund av sitt goda humör. Han var omtyckt av Christian IV och följde ofta med kungen på hans resor utomlands och var även kungens jägmästare från 1604 till sin död 1615.

1624 övergick Bollerup genom arv till Falk Lykke till Skovgaard, som var kunglig befallningsman i Kristianopel. Han tjänstgjorde under 20 år i den engelska flottan och i spanska armén, där han utförde en rad berömda bedrifter. Dessutom behärskade han sex språk både i tal och skrift och var en duktig matematiker och en skicklig ritare. Under sin ägartid fram till 1649 byggde han om borgen och övervåningen fick då stora renässansfönster.

Därefter innehades egendomen av fru Ida Skeel. När hennes söner 1658 deltog i ett bondeuppror mot den svenska överheten, blev hon kallad inför rätta i Malmö men vägrade infinna sig och arresterades 1659. Hennes ägodelar förklarades förverkade till Kronan, men hon återfick dem senare. Under senare delen av 1600-talet innehades Bollerup av släkten Rantzau.

Under 1700-talet ägdes godset först av direktören i Ostindiska Kompaniet, Niklas Sahlgren, och senare av hovmarskalken Achates Carl von Platen. Från 1818 ägdes det av Karl XIV Johan och från 1844 av lagmannen Tage Sylvan. Denne lade genom testamente 1876 grunden till stiftelsen Bollerups Lantbruksinstitut, som sedan 1912 driver gården som lantbruksskola (nu naturbruksgymnasium). Arealen omfattar ca 750 hektar.

Borgen är tillgänglig för allmänheten och visas efter överenskommelse; tel. 0417-185 00.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten