Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Torup

TORUP, som ligger ca 15 km öster om Malmö, tillhör Skånes bäst bevarade 1500-talsborgar. "Torderup" var sätesgård redan under 1400-talet. Dess fasta stenhus låg norr om lämningarna av det nuvarande merendels på 1700-talet uppförda ladugårdskomplexet, på en kulle kallad Askebacken, där man vid utgrävningar påträffat rester av den gamla byggnaden. En del av den unika slottsmiljön gick förlorad, när den fyrlängade ladugården förstördes vid en våldsam brand i september 2006. Torderup skall under drottning Margrethes tid ha bebotts av en väpnare Johannes Nielsen, men annars är den äldste kände ägaren Jep Henriksen Ulfstand, som levde i mitten på 1400-talet. Han ärvdes med tiden av sin son Greger Jepsen, som var riksråd. Denne följdes omkring 1506 av sin äldste son Truid, som genom bl.a. giftermål blev en av sin tids rikaste män. 1520 medföljde han Christian II till Stockholm, där han fick bevittna blodbadet, som han dock inte hade någon del i. När Frederik I kom till makten 1523 utnämndes han till riksråd och blev vid kungens kröning året därpå slagen till riddare. Som förläning erhöll han Varbergs län på livstid. Efter Frederik I:s död verkade han för att dennes son Christian (III) skulle bli dansk kung och tillfångatogs under Grevefejden av Malmös borgmästare Jörgen Kock, som även tvingade honom att hylla den avsatte och landsflyktige Christian II som kung. I sitt första äktenskap med Yde Brock hade han flera barn, men med sin andra hustru Görvel Fadersdotter Sparre endast en son, Niels.

Fru Görvel tillhörde genom sin mor, som var dotterdottersdotter till svenske kungen Karl Knutsson, den berömda och rika Giskesläkten i Norge. Hennes morsarv utgjorde detta lands största godskomplex och omfattade 196 gårdar! Hon var änka efter den svenske riddaren Per Nilsson Grip och hade träffat sin nye, 30 år äldre make vid Gustav Vasas hov, dit denne kommit som danskt sändebud. Truid Ulfstand avled 1545 och fick sin grav i Lunds domkyrka. Torup ärvdes då av den blott nioårige Niels, som dog av pest tre år senare. Efter en långvarig arvstvist mellan fru Görvel och barnen i första giftet tillerkändes styvsonen Lave Truidsen Ulfstand 1551 äganderätten. Han var även herre till Svenstorp.

Det gamla Torup på Askebacken hade blivit illa medfaret under Grevefejden och omkring 1545 lade Görvel Fadersdotter Sparre, som styrde gården sedan maken dött, grundstenen till den nuvarande borgen. Den anlades på en pålad holme i en uppdämd sjö och byggdes enligt dåtida befästningsprinciper med fyra längor kring en borggård och med två diagonalt ställda hörntorn, det ena åttkantigt med en hög rund sockel. De slutna tegelmurarna och trappgavlarnas blinderingar ger anläggningen karaktär av medeltid. Bygget har sannolikt fullbordats innan Lave Truidsen Ulfstand tillträdde godset.

Görvel Fadersdotter ingick nytt gifte med riddaren Lave Brahe, ägare till Krageholm och Vittskövle. Äktenskapet med honom blev hennes lyckligaste, varom hennes egna ord vittnar: "Hellre vill jag vara i helvetet med herr Lave än i paradiset med herr Truid." Sedan makarna 1551 lämnat sitt kära Torup, bosatte de sig på Krageholm. 1554 förvärvade de ett hus i Lund, "Fru Görvels gård", det nuvarande Stäket. Lave Brahe utsågs till riksråd 1552 och var adelns befälhavare i nordiska sjuårskriget 1563. Fru Görvel överlevde även sin tredje make och flyttade efter hans död 1567 till Börringe, som hon hade fått i förläning. Hon skänkte all sin egendom till danske kungen och dog 1605 vid 88 års ålder.

Ingen av hennes styvsöner har lämnat några spår efter sig på Torup. Lave Ulfstand var liksom sin far länsherre på Varbergs slott och fick sedan istället Vordingborg i förläning. 1561 flyttade han till Torup, där han dog 1567. Hans änka, Görvel Abrahamsdotter Gyllenstierna, stannade kvar på Torup till 1571, då hennes svåger Gregers Truidsen Ulfstand genom process blev ägare till egendomen. Han bosatte sig aldrig på Torup och blev den siste ägaren av denna ätt.

Efter Gregers Truidsens död 1582 ärvdes egendomen av dottern Mette, som var gift med länsherren till Sölvesborg Knud Grubbe. 1602 efterträddes de av sin enda dotter Hilleborg Knudsdatter och hennes make, den lärde och mäktige Sivert Eilersen Grubbe, herre till Hovdala och en av kung Christian IV:s förtrogna. Han talade flytande latin och flera främmande språk och hade studerat och gjort omfattande resor ute i Europa. 1602 förordnades han till länsherre på Malmöhus och fick senare vid två tillfällen följa med kung Christian vid dennes möten med Gustav II Adolf.

Sivert Grubbe älskade sitt Torup och vistades mycket på slottet, där han ofta fick besök av sin vän Christian IV och dennes gemål Kirsten Munk. 1602-32 lät han göra en omsorgsfull upprustning av borgen, varvid vissa renässanspräglade detaljer tillkom. Torup har därefter i stort sett behållit sitt utseende. Dess ägare har uppenbarligen alla vägletts av samma pietet, som Sivert Grubbe gett uttryck för i en latinsk inskription från 1632 över huvudporten, där det bl.a. står: "Och I, mina efterkommande, vilka I än månde bliva, söken bevara, vad I haven fått. Bättre är att bevara, än att vilja skapa nytt." Grubbe dog på Torup 1636 och länge därefter stod borgen tom. Hans enda barn dottern Else, gift med Jochum Beck, hade blott 19 år gammal dött i barnsäng 1631 och efterlämnat en liten dotter, Hilleborg, som i sin tur avled 1645, endast 15 år gammal.

Sivert Grubbes dotterdotters far Jochum Beck till Gladsax blev då ägare till egendomen. Han var en bildad man och hade i sin ungdom studerat utomlands, bl.a. vid Leidens universitet. Efter hustrun Else Grubbes död gifte han om sig med Else Friis, som var dotter till den mäktige kanslern Christian Friis till Kragerup. Under några år var Beck befallningsman på Köpenhamns slott och han och hans gemål förde ett dyrbart liv och rörde sig i de högsta kretsarna. När han stod på höjden av sin makt ägde han 14 stora gods i Skåne (förutom Torup bl.a. Bosjökloster, Hovdala och Andrarum) och 7 i övriga Danmark och kallades "den rike Becken". 1637 fick han kungligt privilegium på att anlägga och driva alunbruk i Andrarum. Åren 1639 - 42 var han befallningshavande på Kristianstads slott och i dess län och blev 1643 befallningsman på Silkeborg, men fick lämna denna tjänst 1649, till stor del på grund av sina dåliga affärer. Alunbruket kom nämligen till slut att ruinera honom. För att driva bruket måste han avyttra eller pantsätta sina gods och 1647 tvingades han sälja Torup till den kände Corfitz Ulfeldt. Jochum Beck dog utfattig på Andrarum 1682.

Corfitz Ulfeldt var rikshovmästare och gift med Christian IV:s dotter Leonora Christine. Hon föddes i hans morganatiska äktenskap med Kirsten Munk och blev kungens älsklingsdotter. Blott 14-årig gifte hon sig med Ulfeldt. Båda makarna var högt begåvade och Corfitz Ulfeldt åtnjöt Christian IV:s gunst och gjorde en snabb och lysande karriär samt skaffade sig och Leonora Christine stora förmåner. Hon lyckades emellertid förarga sin halvbror Frederik III:s hustru, den intriganta och elaka Sophie Amalie. Dessutom var Frederik ingen vän av Corfitz Ulfeldt utan såg med misstroende på de stora rikedomar, som Ulfeldt förvärvat under Christian IV:s tid. Sedan man påbörjat en granskning av Ulfeldts förvaltning för att se om han skott sig på statens bekostnad, flydde han 1651 tillsammans med Leonora Christine till Holland och därefter till Sverige, där de mottogs vid drottning Kristinas hov och blev mycket omtyckta.

Ulfeldt gick senare i Karl X Gustafs tjänst och gjorde sig skyldig till landsförräderi genom att sluta sig till svenskarna i kriget mot Danmark. Han var en av dem som rådde den svenske kungen att tåga över Bälten 1658 och var en av svenskarnas förhandlare vid freden i Roskilde och genomdrev de hårda fredsvillkoren. Efter freden vågade Ulfeldt inte bosätta sig i Danmark, trots att han återfick sitt ämbete och sina danska gods, utan slog sig ner i Skåne som ägare till godsen Bosjökloster och Torup. Av Karl X Gustaf fick han Herrevadskloster och upphöjdes till svensk greve med slottet Sölvesborg som grevskap. Han blev också ledamot i den kommission som skulle knyta Skåne närmare Sverige. Ulfeldt bosatte sig 1658 i Malmö men vistades ofta på Torup. Han kom emellertid i motsättning även till den svenske kungen, då han började stämpla mot den svenska styrelsen i Skåne, och dömdes 1659 att mista liv och gods. Han och Leonora Christine lyckades emellertid fly till Danmark, men Torup och deras andra gods i Skåne belades med kvarstad och drogs in till Kronan.

I Danmark blev makarna arresterade på grund av Ulfeldts förräderi och sattes i hård fångenskap på Hammershus fästning på Bornholm. De gjorde ett misslycket flyktförsök men blev slutligen frisläppta. Ulfeldt försökte sedan locka kurfursten av Brandenburg att göra anspråk på den danska kronan och dömdes därför 1663 till döden för majestätsbrott och avrättades "in effigie" ("i avbild", eftersom han inte kunnat gripas). Bödeln verkställde straffet på en docka, fylld med djurinälvor och föreställande Corfitz Ulfeldt. Hans hus i Köpenhamn revs ned och på dess plats restes en skampåle, som nu finns på Nationalmuseets gård, med inskriften: "Til evig skam, spot og skaendsel - Corfitz Ulfeldt." Han irrade sedan fågelfri omkring på kontinenten och dog 1664 i en båt på Rhen. Grevinnan Leonora Christine sattes av Frederik III i fängelse i Blå tornet på Köpenhamns slott i 22 år och skrev där sina memoarer, "Jämmers minne", ett av den äldre danska litteraturens mästerverk. Efter frisläppandet 1685 fick hon sin bostad på Maribo kloster på Lolland, där hon dog 1698.

1660 indrogs Torup till svenska kronan och en mörk tid i borgens historia tog sin början. De personer som under de följande 75 åren innehade egendomen var mest intresserade av att få så stora inkomster som möjligt av jorden. Borgen stod övergiven och öde och fick förfalla. Torup förpantades först till riksrådet greve Christoffer Carl von Schlippenbach, vars arvingar 1662 överlät panträtten till riksrådet greve Hans Christopher von Königsmarck, farfar till Aurora von Königsmarck och känd från erövringen av Prag 1648. 1681 fick generalguvernören över Skåne Rutger von Ascheberg Torup anslaget i avräkning på sin lön och detsamma kom att gälla följande generalguvernörer, bl.a. fältherren greve Magnus Stenbock, som 1706 - 10 hade egendomen i sin avlöning.

Leonora Christine hade efter sin frigivning skrivit två brev till den svenske kungen med anhållan om att för barnens räkning återfå de av Corfitz Ulfeldt köpta godsen i Skåne. Hon hann dö, innan beslutet kom, men 1735 återlämnades genom en kunglig resolution såväl Torup som Bosjökloster till hennes två dottersöner, av vilka Joachim Beck erhöll Torup. Denne hade genom arv i Danmark till sitt namn fått lägga namnet Friis, som följde med det ärvda godset. Härefter kallades släkten Beck-Friis. I sin ungdom hade herr Joachim varit förlovad med den högättade Brita Ramel, dotter till "rike Ramel" på Maltesholm. Han blev emellertid förälskad i en kvinna av folket, som fått i uppdrag att sy hans bröllopsskjorta, och förlovningen bröts. Brita Ramel gifte sig med Fredrik Trolle och herr Joachim ingick äktenskap med föremålet för sin kärlek, den unga mjölnaränkan Anna Maria Hansdotter Delphin. Under de sex år, som han var herre till Torup, gjorde han allt för att iståndsätta den förfallna borgen. I sitt äktenskap med Anna Maria fick han dottern Maria Sophia, som gifte sig med ryttmästare Hack Stiernblad.

Sedan denne tillträtt på Torup fortsattes och avslutades de reparationer som svärfadern påbörjat och egendomen blomstrade åter upp. En försommardag 1775 inträffade en tragisk händelse på Torup, då den unge fideikommissarien till Klågerup och Trollenäs, Fredrik Trolle, jämte två systrar och en moster drunknade, när deras båt kantrade vid en roddtur på den lilla sjön vid slottet. Efter Maria Sophia Stiernblads död 1783 övertog sonen friherre Axel Stiernblad Torup. Han var en konservativ man, som hade svårt att inse den nya tidens krav, där det gällde att följa med i utvecklingen för att klara ekonomin i lantbruket. 1811 fick han fly från egendomen, när 1.200 bonddrängar från trakten gjorde uppror på grund av utskrivningen till det skånska lantvärnet, men senare besegrades i det grymma slaget vid Klågerup. Han vågade ej återvända utan sålde godset, som dock återköptes av brodern Fredrik Stiernblad, för att 1812 säljas till kammarherre Gustaf Julius Coyet.

Denne hade varit militär, hade avlagt juridisk examen och sedan trätt i tjänst vid hovet. I början av 1800-talet vistades han flera år i utlandet och skall då ha lagt grunden till sin rikedom. Efter tillträdet av Torup förvärvade han en mängd gårdar och jordar och blev en mycket förmögen man. Han vårdade sig särskilt om Torup, som var hans ögonsten. Egendomen rustades upp och slottet restaurerades pietetsfullt och inbäddades i träd och blommor. 1815 blev Gustaf Coyet friherre och utnämndes tio år senare till hovmarskalk. Kungen och drottningen och andra medlemmar av den kungliga familjen var ofta gäster på Torup. Coyet var inte gift men hade en ofrälse son, Carl August, som han legaliserade och gav sitt namn. Denne avled emellertid redan 1858.

När Gustaf Coyet dog 1862 blev därför en brorsons son, den åttaårige Gustaf Johan Coyet, genom testamente ägare till Torup. Han fick en utbildning, som gjorde honom väl lämpad att sköta godset, och avlade agronomexamen vid Ultuna 1876, då han också bosatte sig på Torup. Åtta år senare gifte han sig med Henriette Cederström. De skapade tillsammans ett Torup, som nästan blivit en legend. Slottets gästböcker berättar om besök av Oscar II 1894, kejsar Wilhelm II 1899 och om otaliga andra besök av kungliga, adliga och framstående personer inom konst, litteratur och vetenskap. Kronprinsessan Margareta var en ofta sedd gäst på Torup. Hon delade sitt stora trädgårdsintresse med friherrinnan Coyet och var den som lade grunden till de vackra park- och trädgårdsanläggningarna på Sofiero. Gustav Coyet utnämndes till hovmarskalk 1916 och avled 1924.

Han efterträddes av friherrinnan Henriette, som trogen sin mans minne fortsatte sitt verksamma liv. "Skånes okrönta drottning" levde i 57 år på Torup och var vida känd för sin gästfrihet och sitt varma hembygdsintresse. Slottet blev ett kulturcentrum i Skåne. Vetenskapsmän från när och fjärran kom på besök och Torup blev som det har sagts nästan ett annex till Lunds universitet och Nobelinstitutet. Henriette Coyet var nära vän med Selma Lagerlöf, som gästade Torup flera gånger. Under friherrinnan Henriettes tid genomgick slottet en varsam restaurering. Hon gjorde en av de få förändringar, som skett efter Sivert Grubbes, och lät förminska borggården en aning genom att göra bibliotek av ett gammalt vagnslider.

Efter första världskriget ordnade Röda korset så att krigsbarn från Tyskland och Österrike kunde komma till Sverige. I kommittén för mottagandet av dessa barn i Skåne var Henriette Coyet ordförande. En ung man från Wien, vid namn Otto von Leithner, kom att stanna kvar på slottet. Han gifte sig med husets dotter Amelie och traditionen med kvinnliga slottsherrar på Torup fortsatte, sedan Amelie ärvt godset efter moderns död 1941.

Amelie och Otto von Leithner fick en son, Ernst Gustaf, som ärvde Torup 1954. Han dog 1968 och hans hustru Christina von Leithner, född von Eckermann, blev ännu en ensam slottsfru på Torup. Hon och dottern Amelie sålde 1970 egendomen till Malmö kommun, men behöll dispositionsrätten till slottet t.o.m. år 2035 och arrenderätten till åkerjorden.

Slottet visas för allmänheten under tiden maj-juni och övrig tid efter överenskommelse (endast grupper); tel. 040-34 18 53. Parken är öppen för besökare. Kaffeservering finns i anslutning till slottet.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten