Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Borgeby

BORGEBY slott, beläget ett par km sydöst om Löddeköpinge, utgör en särpräglad miljö med byggnader från olika tider. Huvudbyggnaden i tegel torde ursprungligen ha uppförts runt mitten av 1500-talet och är sammanbyggd med rester av en omfattande senmedeltida borganläggning i sten och tegel. Porthuset har 1500-talskaraktär, men innehåller delar från 1400-talet, och byggnaden väster därom, som varit borgens kapell, har uppförts direkt efter det att borgen bränts 1452. Norr om corps de logiet står "Börjes torn", som före 1860 var sammanbyggt med den då rivna östlängan. Tornet är uppfört i fyra våningar med massiva murar och kan ha använts som bevakningstorn över trafiken på Lödde å. Det har troligen byggts senast omkring 1500 och har fått sitt namn efter Lunds ärkebiskop Birger Gunnersen, som då härskade på Borgeby och senare fick sitt sista vilorum i kryptan till Lunds domkyrka. Sitt nuvarande utseende fick tornet genom Helgo Zettervalls "restaurering" 1870, då det gamla gråstenstornet tyvärr inbakades i cement. Gårdens långa, tegelmurade och halmtäckta stall- och logbyggnader är uppförda 1737-44, när Fredrik Trolle ägde godset, och tillhör de äldsta i landet. Borgen omgavs tidigare av en vallgrav, som stod i förbindelse med Lödde å, men graven är nu sedan länge igenlagd.

Borgeby har flera gånger varit indraget i strider vid orostider i Skåne. År 1452 brändes det av Karl Knutsson Bonde vid hans svåra härjningar i Skåne under striderna med den danske kungen Christian I. Vid detta härjningståg omtalas för första gången kanoner på nordisk mark. Det berättas nämligen, att Karl Knutsson medförde "20 kärrebyssor jämte pulver och stenar". Huruvida dessa kom till användning vid Borgeby är obekant. Efter Christian II:s avsättning på 1520-talet anfölls borgen och blev utsatt för kraftig beskjutning under konflikten mellan hans anhängare och dem som insatt hans farbror Frederik I i hans ställe. Under Karl XI:s skånska krig besattes Borgeby av en svensk truppstyrka och belägrades 1678 av danskarna, som besköt borgen med grova kanoner och satte eld på den. På en teckning av Buhrman från 1680 står byggnaderna utan tak. Borgeby har emellertid varje gång återuppbyggts.

Platsen är känd sedan 1000-talet. Under detta århundrade påbörjade den danska kungamakten mynttillverkning. Från kung Svend Estridsens regeringstid känner man till ett mynt, vars tillverkningsplats anges som "Borbi", Borgebys gamla namn, och detta mynt uppvisar stora likheter med mynt från Lund och Tumathorp. Arkeologer har vid utgrävningar vid Borgeby hösten 1998 påträffat lämningar av en ringborg, troligen anlagd av Harald Blåtand på 980-talet. Den är av samma typ som Trelleborg utanför Slagelse på Själland och ringborgen i Trelleborg i Skåne. Vid Löddeköpinge låg under vikingatid och tidig medeltid en betydande handelsort, vilket klarlagts genom omfattande arkeologiska utgrävningar. Här har man funnit en silverskatt från vikingatiden och också påträffat en stor kyrkogård från 1000-talet, där det stått en stavkyrka. Redan under detta århundrade hade den kristna kyrkan en stark ställning i Skåne. Den lärde Adam av Bremen gjorde på 1070-talet en resa genom Danmark och övriga Norden och hans skildring av resan finns bevarad. Mäster Adam mottogs då av kung Svend Estridsen, som uppgav för honom att det fanns omkring 300 kyrkor i Skåne.

Borgeby har varit en befäst borg troligen sedan 1200-talet, då det byggdes till försvar av den nedanför flytande, då segelbara, Lödde å. Det ägdes först av danske kungen, som under senare delen av medeltiden donerade det till ärkebiskopen i Lund. Borgebys förste omnämnde ägare är ärkebiskop Jacob Gertsen Ulfstand, som skrev sig till gården 1410, men redan 1378 hade ärkebiskop Niels Jensen Bild skänkt fastigheter i Löddeköpinge till domkyrkan.

Den ovannämnde Birger Gunnersen, som varit knuten till det kungliga kansliet i Köpenhamn och innehaft en mängd prästerliga befattningar, utsågs till ärkebiskop 1497. Efter mångåriga strider med adeln lyckades han återta de gods som hans företrädare på stolen bortförlänat och bortpantat. Han lät sedan upprätta en jordebok och jordbeskrivning över ärkebiskopssätets gods, den s.k. Palteboken. Birger sörjde även för folkupplysning och kyrkotukt och han lät utgiva flera praktfulla verk om sin kyrka och bidrog till lundakaniken Christiern Pedersens år 1514 tryckta upplaga av Saxos "Gesta Danorum". Omkring 1505 påbörjade han en ombyggnad av Lunds domkyrka, som vid hans död 1519 var i det närmaste avslutad. Som ärkebiskop förde han presidiet i riksrådet och deltog aktivt i ledningen av den danska politiken. Han var påvlig legat och i sin egenskap av Sveriges primas bannlyste han 1517 och 1519 Sten Sture och dennes anhängare, eftersom de fängslat den svenske ärkebiskopen Gustav Trolle för påstådd konspiration med Christian II, och lyste 1519 interdikt (gudstjänstförbud) över Sverige. Detta utnyttjade Christian II och kunde uppträda som exekutor av kyrkans dom vid sitt anfall på Sverige 1520, som föregick hans kröning till svensk kung och Stockholms blodbad.

Vid reformationen indrogs gården till danska kronan och gavs sedan som förläning till Malmös berömde borgmästare Jörgen Kock. Han kom från Westfalen och hade blott 30 år gammal av Christian II utsetts till myntmästare med ensamrätt att tillverka de danska mynten. Detta var en lukrativ syssla och Kock skapade en stor förmögenhet och en betydande maktposition genom att bedriva egna affärer med växling, bankirverksamhet och handel. Genom sin anpasslighet kom han att spela en framträdande roll i den danska historien under ett 30-tal år och under tre olika kungar. Efter Christian II:s avsättning valdes han 1524 till borgmästare i Malmö, men behöll myntmästarefunktionen, som han dock fick dela med två andra. Under Sören Norbys bondeuppror samma år för att återinsätta Christian II som kung stängde Kock stadens portar för de upproriska och blev som tack härför adlad av Frederik I. Borgmästareämbetet innehade han till sin död med ett avbrott 1536-40, sedan han i Grevefejden tagit parti för den avsatte Christian II och fått göra avbön inför Christian III. Jörgen Kock genomförde stora förändringar i Malmös stadsplan, där fortfarande mycket bär spår efter honom.

Efter hans död 1556 förlänades Borgeby 1559 till kungens kammarmästare Hans Spegel på Malmöhus och denne köpte 1563 egendomen. Slottet blev då en verklig adelsbostad och har sedan tillhört flera av de skånska adelssläkterna. Det var troligen Spegel som lät uppföra den nuvarande huvudlängan.

År 1589 sålde han Borgeby till Hans Johansen Lindenov, i vars släkt det kom att stanna i 120 år. Kring mitten av 1600-talet ägdes egendomen av Otte Ottesen Lindenov och hans maka Else Maltesdatter Juul. Otte Lindenov fick uppleva både Karl X Gustafs och Karl XI:s krig. Borgeby indrogs 1658 till svenska kronan och skänktes till riksdrotsen Per Brahe. Efter freden 1660 återfick Lindenov egendomen och introducerades på Svenska riddarhuset. Han var mycket dansksinnad och fängslades två gånger av svenskarna under skånska kriget. Lindenov flyttade sedan till Danmark och lämnade Borgeby till dottern Anna Sofia Lindenov, gift med hovkanslern friherre Wilhelm Julius Coyet på Ljungby (Trolle-Ljungby).

Paret dog utan arvingar och egendomen övergick 1709 till hennes syster Vibeke Lindenov, som även ägde bl.a. Maltesholm och Klågerup och var gift med landsdomaren i Skåne Hans Ramel till Löberöd och Viderup. Av deras 14 barn överlevde endast två föräldrarna, sonen Malte och dottern Brita.

År 1720 ärvdes Borgeby och Klågerup av den vackra Brita Ramel, gift med Fredrik Trolle till Näs (Trollenäs) och Ericsholm (Trolleholm), vilken lät uppföra de magnifika ekonomibyggnaderna. Efter hennes död blev maken genom köp 1767 ensam ägare till Borgeby och han efterträddes 1770 av dottern Fredrika Wivika, som dock mest bodde på Trolleholm. Hon besökte varje år Borgeby och bönderna fick då order att samlas på borggården. Enligt släkthistorien gick hon sedan omkring och hälsade på var och en och frågade hur de hade det. Om allt stod väl till, brukade hon säga: "Det var roligt att höra, ty då mina bönder må väl, mår jag också väl."

Vid hennes död 1806 delades det stora arvet på många händer och Borgeby tillföll hennes sonson Gustaf Trolle-Bonde. Härefter innehades egendomen av flera olika ägare innan den år 1861 köptes av greve Carl Wachtmeister af Johannishus, som var svensk och norsk utrikesstatsminister.

År 1887 hade den siste adlige ägaren greve Carl Axel Roul Georg Henrik Wachtmeister af Johannishus, son till utrikesstatsministern, lyckats spela bort hela sin förmögenhet och Borgeby såldes på exekutiv auktion. Köpare blev bonden Lars Persson. Det berättas, att denne kom till auktionen körande i sin lilla trilla. Han var den ende i den i övrigt förnäma församlingen som gav ett bud. Kontrasten mellan den anspråkslöse bonden och den summa han bjöd verkade komisk på den församlade nobiliteten. När auktionsförrättaren påpekade att godset skulle betalas kontant, nickade Lars Persson, och sedan föll klubban. Borgeby hade gått bort till Lars Persson. Detta var ju orimligt, tyckte adelsmännen när de väl kommit till sans, auktionen måste göras om. Men Lars Persson gick bort till trillan, lyfte på en halmkärve på flaket, tog fram plånboken och betalade kontant.

Hans dotter Hanna Larsdotter fick överta Borgeby. Dit kom en gång på besök en blyg, fattig konstnär vid namn Ernst Norlind. Han lärde känna slottets ägarinna och vann småningom hennes hjärta och de gifte sig 1907. I sina "Borgebyminnen" berättar han själv om sina känslor, när han tog den gamla borgen i besittning: "Jag blev ägare till fem sjungande näktergalar och deras bon, till en stor råkkoloni, till gamla byggnader, som varit med om belägringar och historia, till alla de mysterier som en gammal byggnad kan gömma, till ett eget slottsspöke, till en å och till gamla träd....Och så förstås till jord och hästar och kor och ladugårdar och sådant."

Norlind var en mångsidig konstnär och förevigade det skånska landskapet i målningar och kolteckningar och olika grafiska tekniker. Dessutom målade han gärna storkar och kallades i folkmun "storkamålaren". Han skrev också dikter och memoarer, spelade träskofiol och blev en känd radioberättare. Norlind var engagerad i en mängd kulturella aktiviteter i Skåne och under hans tid blev Borgeby en träffpunkt för svenska och utländska författare och konstnärer. Bland de litterära gästerna kan nämnas Ellen Key, Rainer Maria Rilke, som skrev flera berömda Borgebydikter, och Birger Sjöberg (det var Norlind som fick Bonniers att ge ut Sjöbergs debutverk, "Fridas bok").

Ernst Norlind förordnade i sitt testamente att Borgeby vid nästa skifte skulle bli en stiftelse, bl.a. med uppgift att på slottet skapa en minnessamling av hans konst, öppen för allmänheten. Efter sonen Staffans död 1978 blev Hanna och Ernst Norlinds stiftelse ägare till slottet. 2007 köptes Borgeby av Lomma kommun med målet att omvandla slottet till det kulturella centrum det en gång var. Marken förvärvades 1991 av Hushållningssällskapet, som driver försöksgård på ägorna och även hyr delar av slottet samt ekonomibyggnaderna. Norlind-Museet i slottets porttorn har en permanent minnesutställning över Ernst Norlind. Slottet är öppet för allmänheten juni-augusti och parken året om. Tel. 046-71 30 07. År 2011 blev slottets spännande historia film. En 60 minuter lång dokumentär med titeln "Borgeby slott - ett 1000-årigt drama" spelades in vid slottet och viktiga händelser levandegjordes genom dramatiserade sekvenser. Filmen bekostades bl.a. av Lomma kommun och den skall delas ut till skolor, bibliotek och andra offentliga institutioner.

Borgeby har 2012 sålts till ett AB, ägt av Max Ferkinghoff på Flädie Kvarn och Löddebyggmästaren Arne Persson. Här kommer att bli ett framtida kulturcentrum med evenemang och utställningar och allmänheten garanteras tillträde till slottet, som inte får användas som privatbostad, och slottsområdet. De nya ägarna kommer att fortsätta det renoveringsarbete som påbörjats av kommunen och planerar på sikt att bygga ihop "Börjes torn" med huvudbyggnaden och att skapa hotell, konferensverksamhet och restaurang.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten