Sylve Åkesson, Skånska Slott och Herresäten

Tomarp

TOMARP (Tomarps kungsgård) är beläget vid Kvidinge ca fem km öster om Åstorp. Det är ett fyrlängat stenhus i två våningar omkring en kullerstensatt borggård. Utanför gårdsfyrkanterna syns rester av vallgraven i form av långsträckta dammar. Dagens Tomarp med sina osmyckade fasader och gavlar påminner inte mycket om det ståtliga renässansslott, som avbildades av Gerhard Buhrman på 1680-talet.

Hans teckning visar en anläggning enligt det vanliga renässansmönstret med en rektangulär borgholme, försedd med bastioner i hörnen och omgiven av breda vattengravar, och en från denna skild, trelängad ladugård med den öppna sidan mot borgen. En brygga leder över vallgraven till ett porttorn i borgholmens sydvästra hörn, varifrån man når den öppna platsen framför slottet. Detta består av fyra tvåvåningslängor, sammanbyggda kring en borggård, som liksom i dag nås genom en portgång i den västra längan. I hörnet mellan södra och östra längorna reser sig på borggården ett runt trapptorn med en hög renässansspira och i slottets yttre nordöstra hörn ser man ett fyrkantigt torn med en liknande spira. Slottets fria gavlar är utsirade med volutsvängda rösten. Utanför själva slottet ligger på borgholmens nordsida ytterligare en länga med ett par tvärbyggnader. Norr och öster om borgholmen ligger en i regelbundna kvarter och vattengravar indelad lustträdgård.

Byggnadshistoriska undersökningar av det nuvarande slottet har visat att byggnaderna inte uppförts på samma gång. Den norra längan är den äldsta och innehåller delar av ett kraftigt tornhus byggt ca. 1300. Vid mitten av 1400-talet förlängdes tornet till ett reguljärt stenhus. Rester av dess gavlar finns ännu bevarade inom vindsvåningen. Omkring 1550 uppfördes den västra längan som ny huvudbyggnad med port och därefter tillbyggdes den södra längan, så att man fick en trelängad gård. Till sist slöts anläggningen omkring 1650 med den östra längan med trapptorn och ett stort fyrkantigt torn.

2011 har markerna kring Tomarp skannats med georadar av arkeologer från Riksantikvarieämbetet i ett projekt som går ut på att skapa en bild av hur de gamla trädgårdarna och vattenanläggningarna vid slottet sett ut. Kanske går det att en gång återskapa dessa.

Tomarp, eller Tommerup som det hette på den tiden, omtalas som sätesgård redan 1258, då riddaren och riksrådet Joen Lille av släkten Galen skrev sig till gården. Denne var en av Christoffer I:s och följande kungars betrodda män. På 1260-talet fick han ett av rikets högsta ämbeten som gälkare i Skåne (gälkaren var kungens ställföreträdare med ekonomiskt och militärt ansvar för regionen). Två gånger sändes han till påven i Rom för att få de interdikt upphävda, som 1266 och 1299 lades över Danmark på grund av ärkebiskoparna Jakob Erlandsens och Jens Grands fängslande och landsflykt. 1306 efterträddes han på Tomarp av sonen Joen Joensen Lille. Gården övergick därefter till släkten Sparre och Lars Gustafsen Sparre skrev sig vid mitten av 1400-talet som ägare.

Under senare delen av 1400-talet innehades gården av Henning Brostrup. Han efterträddes av sin son Hans (död ca 1499), som var länsman på Aarhus och gift med Mette Godov. Gården övergick sedan till deras son Teus Brostrup, gift med Margrethe Ottesdatter Hvide. Deras dotter Sidsel Tedzdatter förde genom sitt giftermål med Knud Lauridsen Giedde till Spannarp och Rögle över Tomarp på dennes släkt, som sedan innehade egendomen fram till 1660. Knud Lauridsen, som var länsman på Elleholm, avled 1545 och efterträddes av sonen Knud Knudsen Giedde (död före 1587), länsman på Börringe kloster. Han kom främst att bli känd genom hustrun Margrethe Clausdatter Ulfeldts erotiska utsvävningar utanför äktenskapet. Efter makens död gick hon så långt i sitt lösaktiga leverne, att sonen Brostrup Giedde av den danske kungen ålades att hålla sin mor "inmurad", d.v.s. inspärrad, under resten av hennes livstid. Hon dog 1600 i fängelset på Tomarp. Brostrup Giedde, som var länsman på Island, tillträdde Tomarp på 1580-talet. I sitt äktenskap med Dorthe Pallesdatter Ulfeldt hade han sonen Ove Giedde, som ärvde gården vid hans död 1614.

Han blev Tomarps siste och mest berömde danske ägare och var gift med Dorthe Knudsdatter Urne. Deras uthuggna vapensten är numera placerad över portalen, som leder in till borggården. Ove Giedde var en framstående man. Sedan Dansk Ostindisk Compagni bildats 1616, ledde han endast 24 år gammal en expedition med fem fartyg, som Christian IV 1618 sände ut för att upprätta handelsförbindelser med Ostindien. Efter ett besök på Ceylon anlände flottan 1620 till Indiens sydöstkust. Här förhandlade Giedde med den tamilske fursten i Tanjore och kunde på Christian IV:s vägnar sluta avtal om handelsrättigheter och övertagande av en liten fiske- och handelsplats. Detta blev inledningen till 225 års innehav av Trankebar, som var Danmarks första utomeuropeiska besittning. 1620 påbörjades där uppförandet av kastellet Dansborg, som finns kvar än idag, och vid detta anlades en befäst stad.

Giedde blev efter hemkomsten rikligt belönad med förläningar både i Norge och Skåne, bl.a. Herrevadskloster och Helsingborg, och utsågs till amiral. Han var också ägare till flera andra gods i Halland och Skåne, däribland Maglö och Herrestad. Under kriget mot Sverige 1644 förde han befälet över de norska defensionsskeppen och blev 1645 riksråd och riksamiral. Han tillfångatogs av svenskarna under kriget 1658, men frigavs 1660 och bosatte sig i Danmark, där han avled samma år. På honom syftar ett i Skåne förr välkänt ordstäv, som omtalas i Gustaf Ljunggrens "Skånska Herregårdar": "det är ude med Ove Giedde". Det går tillbaka till berättelsen om en bonde, som sett Ove Giedde i sina guldgalonerade kläder sitta och äta sallad och som vid hemkomsten berättat: "nu är det ude med Ove Giedde, han äder gräs og stopper sine kläder med halm".

Tomarp kom efter freden i Köpenhamn 1660 att ingå bland de arton skånska och blekingska adelsgods, som danskarna överlämnade som vederlag till svenska kronan för att återfå den 1658 förlorade ön Bornholm. Det blev härigenom svensk kungsgård och sedan, liksom de andra vederlagsgodsen, utarrenderat eller förpantat till förtjänta svenska adelsmän. Den förste innehavaren var fältmarskalken Gustaf Banér. Vid Karl XI:s reduktion tog Kronan 1679 tillbaka egendomen, som därefter, tillsammans med Tunbyholm, kom i händerna på generalmajoren Hans Kristoffer Kock von Crimstein. Med indelningsverket blev Tomarp 1709 överstelöjtnantboställe och 1727 översteboställe vid Norra skånska kavalleriregementet. Det praktfulla slottet genomgick då perioder av stort förfall och 1770 upprustades byggnaderna och fick sitt nuvarande utseende. Godset drogs på 1870-talet in till Statsverket. Efter det att en ny härordning genomförts 1901 kom godset att utarrenderas. På Tomarp finns ett bibliotek på ca 3.000 band och en samling översteporträtt från den tid då gården hade anknytning till Norra skånska kavalleriregementet.

Kungsgården förvaltas nu av Statens Fastighetsverk. Jordbruket omfattar idag ca 400 hektar mark och arrenderas av Bröderna Göransson i Kvidinge. Slottsbyggnaden är tillgänglig för allmänheten under hela året. Den arrenderas av makarna Margareth Anderberg-Fjellström och Ulf-Melvin Fjellström, som där skapat en välkänd konsthall med inriktning på svensk och internationell samtida konst. På slottet anordnas dessutom musik- och teaterframföranden. Makarna Fjellström erhöll 2006 Helsingborgs Dagblads kulturpris för sitt arbete på kungsgården. Där finns också en shop med både äldre och modernt konsthantverk och ett borgcafé med öl- och vinrättigheter. Tel. 0435-20644. Tomarps Kungsgård deltar i ett storkprojekt, som syftar till storkens återinförande i Skåne.

När man nalkas slottet söderifrån, passerar man ett mycket påkostat monument. Det står vid kanten av det gamla exercisfältet Kvidinge hed och är rest till minne av den danske prinsen Karl August, som blev vald till svensk kronprins efter Gustaf IV Adolfs avsättning 1809. Kronprins Karl August dog just här av ett slaganfall året efter, då han bevistade en militärparad. Det plötsliga dödsfallet gav upphov till rykten om att han förgiftats. Detta blev en av anledningarna till att riksmarskalken Axel von Fersen d.y., som motsatt sig valet av Karl August, slets ut ur sin vagn och lynchades av pöbeln, när han deltog i kronprinsens liktåg genom Stockholm.

Källa: Sylve Åkesson, Skånska slott och herresäten